söndag 23 december 2012

Politiska budskap från kändisar

Apropå dödsskjutningarna i USA. Det är ju snudd på alla kändisar man gillar med i klippet (hela Parks and Rec-casten till exempel), och man behöver inte vara tokig för att räkna ut att just dessa kändisar är för striktare vapenlagar.

SÅ VARFÖR ÄR FILMEN SÅ MESIGT GJORD?! "Demand a plan"?! Fegisar. Demand gun control för helskotta, varför vågar de inte säga det? Är det för magstarkt?! Och så måste man poängtera att man är amerikaaaaan också.


Så bra initiativ, men var lite tuffare för tusan!

söndag 9 december 2012

Tv-krönikan - Helge Skoog, Ture Sventon och julkalendrar genom tiderna

Det här var en lite ovanlig tv-krönika. Softare tempo (jag tyckte det var jättemysigt, men jag ser fruktansvärt trött ut, sådana smala små ögon!), gosegubben Helge Skoog (Ture Sventon!!!!) och bara prat om julkalendrar. Lite Halv åtta hos mig också.
Jag tipsar om en av mina gamla favvosar från när jag var så liten att jag knappt kommer ihåg den - Herkules Jonsson 12 storverk.
Haha lyssna precis i slutet! Jag börjar till och med tjata om att mina ögon svider, och det ljudet går direkt in i micken. Proffsigt.



torsdag 6 december 2012

Freaks and Geeksfrossa i Vanity Fair

Kanske min bästa serie någonsin.

Tack Vanity Fair! Ni har fattat hur kärleken fortfarande brinner med het låga hos oss som älsk-älsk-älskade Freaks and geeks som så fruktansvärt sorgligt lades ner efter en ljuvlig sorglig/rolig/superfin säsong som gick år 2000.

Man hittar mycket fint på den här sidan (och jag förmodar även i papperstidningen) men det som grep mig mest var bilderna från inspelningen på de då okända - nu i de flesta fall oerhört kända - tonårsskådisarna. Så...åhhh. Titta själva. Och utforska sidan då Vanity Fair även samlat ihop alla till reunionfoton.

Samt så klart, när Paul Feig (Bridesmaids!!) berättar om vilka storylines de hade för karaktärerna, om de hade fått fortsätta. Åh VARFÖR fick de inte fortsätta?! Läs bara vad han hade tänkt sig för Sam?! Så gripande...

Lästips: Project Rädda Realityn


Det var kanske inte så bra rubrik. Men jag har i alla fall skrivit en text till Weird Science som gör en genomgång av läget för fyra kända realitytävlingsprogram: America's next top model, Project Runway, Top Chef samt Face Off.

Så rasar jag lite mot otyget att tittare ska få blanda sig i programmen också. Texten läser du HÄR!

lördag 1 december 2012

Ny underbar trailer för Girls säsong 2

EXALTERAD.

Ja det är det enda ordet som kan beskriva mitt humör när jag nu ser den första ordentliga trailern för Girls säsong 2. Girls var lätt den bästa nya serien under det här året, och att döma av trailern ser säsong 2 minst sagt fruktansvärt lovande ut!

1,38 in, när Hannah daskar till sig på boobsen. Hannahs replik om att Adam kanske inte är sexigt mordisk utan mördare-mordisk. Alla hångel. New York-scenerna.


Girls säsong 2 har premiär på HBO 13 januari!

onsdag 28 november 2012

Mer om nya säsong 2 av Bron/Broen

Mmm Saga.
 Nu spelas säsong 2 in av älskade Bron, som jag tyckte var helt sinnesjukt spännande och dessutom vet ni som läst bloggen länge att jag fick en ny idol i SagaNorénLänskrimMalmö. Har ni inte sett första säsongen kan jag bara beklaga...men det kanske finns på dvd? Nu spelas i alla fall säsong 2 in för fullt, på statist.se söker de statister om du gillar sånt.

(OBS! Man söker hubotar till säsong 2 av Äkta Människor också, det låter ju kul på riktigt. Men man skulle säkert inte få vara hubot med smink och allt. Utan bara typ "kvinna som handlar".)

Handlingen för säsong 2 är i alla fall ute och lyder som följande:

Ett rostigt gammalt lastfartyg på väg genom Öresund skär plötsligt ur kurs och styr i riktningen mot Öresundsbron. Sjöfartsövervakningen i Malmö anropar fartyget men får inget svar. Uppe på den tomma bryggan ekar operatörens anrop. Vems är båten och vad finns ombord? Detta blir början på en dramatisk brottsvåg som tvingar den svenska och danska polisen att återigen samarbeta och Saga Norén får anledning att söka upp sin kollega Martin Rhode. Tillsammans måste de riskera allt för att avvärja hotet.

Mjahajaha vad tror ni om detta?

Sofia Helin och Kim Bodnia är kvar i huvudrollerna (fattas bara). Huvudregissör är Henrik Georgsson som avslutade den första säsongen. Berättelsen är ett originalmanus med Hans Rosenfeldt som huvudförfattare, så det känns tryggt tycker jag!

Annars ska både USA och England göra remakes av Bron. Det är mäktigt! I USA har den arbetsnamnet The Bridge och ska handla om gränsen mellan USA och Mexico - det låter ju som ett perfekt upplägg!  Stort manusnamn - Meredith Stiehm, som skrev Homeland.

Och stort namn i huvudrollen - Diane Kruger. Jag ber till högre makter att de behåller Sagas knasighet - hon beskrivs i alla fall så här:

El Paso Police Homicide Detective Sonya North, a dogged cop who lacks tact, warmth and empathy. Shockingly candid, she calls the world like she sees it – which can be off-putting to her colleagues, but also refreshing and funny. (mer om castingen hittar du här och här.)

Englands remake har jag inte hört så mycket om - men det lär vara om tunneln mellan England och Frankrike?

Svenska säsong 2 består av tio avsnitt och har premiär på SVT hösten 2013.

torsdag 22 november 2012

TV-krönikan - "Jag är anti jävla konsumtions-hets-skit!!"

Tja, vissa kanske tycker att jag är alldeles för PK, och i det här programmet är jag onekligen prettotypen i panelen som dömer ut tvivelaktiga program, men när vi för typ fjärde gången skulle prata om Extreme Couponing så sa jag detta: "Jag är anti jävla konsumtions-hets-skit!!" samt "det är sån här som gör att jordklotet håller på att gå under".

Jag är alltså inte förtjust i program som uppmanar till överdriven konsumtion, glorifierar detta eller gör konsumtion till ett skämt. Jag tycker ju inte alls att jag ÄR speciellt pk (varför är det ett skällsord?! Det betyder ju att man typ bara är för BRA saker men men) jag kollar ju för tusan på America's next top model osv. Jag är inte heller förtjust i program med typ bara män och en kvinna (jag brukar ju till exempel reta David för att han bara gillar män i grupp som mår dåligt). Inte heller de som innehåller mycket våld, eller när man ska håna överviktiga.

Så blir jag irriterad på en kommentar om att "det är för mycket politiker i tv". Lite uppretad alltså! Men fint långt hår (som nu är avklippt)!

Jag pratar lite om Revenge också. Och försöker härma Madeleine Stowes iskalla blick, 23 minuter in!


 

måndag 5 november 2012

Två serier jag inte tänker ge den minsta lilla chans - Beauty and "the beast" och The Carrie Diaries

Hinner inte kolla upp allt. Måste säga att höstens nya serier hittills gjort mig b-e-s-v-i-k-e-n. The Following (seriemördarserie med Kevin Bacon!) är mitt enda hopp, kommer i januari.

Men kolla på trailers kan man göra. Och sorry -  men Beauty and "the Beast" samt The Carrie Diaries (båda kanalen CW) hamnar inte på to do-listan. Jo på to do håna ihjäl mig-listan.

Observera till exempel mitt användande av citattecken på "the beast". Svar ja - det är en remake av gamla hederliga Skönheten och odjuret, där en lejonifierad Ron Perlman (Hellboy!) och Linda Hamilton (Sarah Connor!) svepandes runt i 90-talig beige kappa gjorde mängder av avsnitt tillsammans som i och för sig var rätt trökiga. Det var mycket att han skulle beskydda henne och så. Men det roliga var ju att han såg supertokig ut! Som sagt, som ett lejon i fejset!? Trots detta skulle de så klart bli kära. Fick de inte till och med ett barn på slutet? Då måste de ju ha legat!
Jag kommer dock ihåg att man typ aldrig såg dem kyssas? Svårt med den där kluvna djurmunnen han har förstås.

Vi tittar på hur det såg ut då!:


Mycket motljus i dimmig tunnel. Lite kul när det gick då i alla fall? Minns när jag ser det här att jag stördes av att Odjuret bara kunde prata på ett enda sätt: genom att viska. Störigt som tusan. Men apropå störigt, så tar vi och kollar in den nya versionen:


Alltså....zzzzzzznark. Och vad fan, ett litet jävla ärr i nyllet har han, vadå "THE BEAST"??!! Åh så trist.

Så har vi the Carrie Diaries - alltså om Carrie Bradshaw från SATC när hon var ung.
Uppenbarligen för en ung målgrupp. Uppenbarligen för en ung målgrupp som inte kräver originalitet. Jeeee-sus vad man har sett precis allt förut att döma av den här trailern. Och vadå 80-tal? För att hon har lockigt hår? Jag älskar Sex & the City. Och SATC:s Carrie. Hon är vass, rolig, smart, cool - jag är så jäkla ointresserad av det här sockersöta lilla våpet som ska ta sig fram i storstan. Urk.


Buuuu. Blir någon sugen på den här? "It's about discovering who you are" och nåt snack om skor och bli av med oskulden klysch klysch klysch.

söndag 4 november 2012

Lästips: Strippor, snippor och dödligt klyschiga förhörsscener

"Vi känner alla till scenariot då en Flicka På Glid ska gestaltas. Var hittar vi henne? Vad jobbar hon med? Säg fort!
En plats som visar på misär… Ah, självklart på introduktionskursen på Arbetsförmedlingen! Nej vänta. Värre? Slitandes på hamburgerrestaurang? Nej. Jobba med telefonförsäljning? Där har vi det! I väldigt många serier och filmer oavsett genre (men oftast crime-genren), besöker poliser just dessa ställen, där man på telefon säljer tvättmedel, prenumerationer et cetera, för att leta efter flickor som råkat illa ut, ibland så illa så de ligger döda i dike. På flickornas arbetsplats måste poliserna intervjua kollegorna, telefonförsäljartjejer, och de visas upp tydligt för kameran klädda i sina för sitt jobb typiska t-shirtar med fula företagstryck på. Och visst händer det att hjälten kärar ned sig i telefonförsäljartjejen med Ett Hjärta Av Guld…
Skojar bara! Du tänkte att vi hittar flickan på glid på en strippklubb, eller hur? Så tänker manusförfattare också när det gäller att hitta på en arbetsplats för tjejer det gått illa för."

Se där ett stycke ur mina nya text som ligger på Weird Science. Den handlar delvis om nya säsongen av Dexter, men framför allt om att det är så jäkla mycket scener från strippklubbar i film och tv, och jag är så rasande stolt över rubriken som alltså parafraserar svenska översättningen av Heathers ("Häxor, läxor och dödliga lektioner") och lyder "Strippor, snippor och dödligt klyschiga förhörsscener".

Ni fattar hur nöjd jag är med den rubriken va?! Klicka här så kan du läsa hela texten!

söndag 28 oktober 2012

Amerikanska valet och You Tube-tips - del 2

...och det fortsätter!

Ja, det är en annan favvo, Joss Whedon, som så klart har hjärtat på rätta stället och gör en anti-Romney-video. Självklart med ett Joss-igt tema.




"Vote Romney! Vote zombie apocalypse!"

fredag 26 oktober 2012

Tv, amerikanska valet och You Tube-tips

Herregud de verkar vara helt bananas i sin valrapportering overseas. Fox News alltså...vilka vidriga lögnhalsar och svinpälsar. Tur då att man hittar guldkorn med ens favvosar på You Tube. Först en helt under-under-underbar snutt som fick mig att grina som en galning!:



Hur många kändisar såg du?

Sedan en extra med Lena Dunham (Girls). Okej, lite tramsigt tycker jag alltid det är när det ska låta som att man pratar om sex för att göra en rolig poäng. Men lite kul, och gulligt - men tydligen har den här filmer förorsakat en STORM av protester i USA. What, insinuerar hon att SEX EXISTERAR ÖVERHUVUDTAGET?! Kolla hur många som tryckt på ogilla-knappen!? Pryda miffon.


Oh herre, låt inte Mitt Romney vinna.

tisdag 23 oktober 2012

Måste skriva mer om Torka aldrig tårar utan handskar

Vill ha glad bild.
 Hörni ni lovar mig väl att ni har sett Torka aldrig tårar utan handskar?! Igår gick sista delen och jag erkänner gärna att jag, som så många andra, tokbölande mig igenom hela avsnittet. När Rasmus skriker "Rör mig inte!!" till Benjamin...alltså jag kunde inte ens sitta still. Och tårarna rann i tjugo minuter efter att avsnittet var slut. Visst, det är inte helt svårt för mig att bli rörd eller fälla en liten tår här och där. Men det här var helt extremt. Jag kunde inte sluta läsa vad andra skrev om på Twitter, i chatten med Jonas Gardell, överallt...de som överlevde, (en av dem är en av mina föräldrars bästa vänner - han är tydligen tackad i boken, undrar om han var med?), de som vårdade, de som var anhöriga...

Och det här kanske inte är så tv-relaterat som jag vill skriva om nu. Men homofobi. Alltså det är i princip det allra jävla konstigaste jag vet, hur FAN kan man vara emot att personer av samma kön blir kära i varandra/tänder på varandra...jag vet inte hur många utropstecken och frågetecken den meningen kräver egentligen... Men att det existerar sådana jävla trångsynta efterblivna idioter till människor som har problem med det, VARFÖR? VARFÖR?

På vissa sätt kan jag åtminstone ana varför folk är sexister (man tjänar på det om man är man) eller rasister (att frukta det okända, att vara rädd för det som är annorlunda, tja, det är förjävligt, men antar det sitter djupt i människan?) men att vara FUCKING HOMOFOB...jag fattar inte!!!? Vad i helvete kan det spela för roll, för någon?!

Om du är en person som tycker det är fel eller konstigt med bögar och flator, läs aldrig mer den här bloggen igen. Och snälla gå i terapi/läs på för du hör inte hemma i ett modernt samhälle och har uppenbart stora problem. Eller typ gå om dagis. Hej då.

Och så kollar vi på den här miniminidokumentären:


Grååååt!
 (Bara en sak jag inte gillar. Det är frasen "it's okay to be gay", det är så...som om man är snäll och tillåtande. Tycker alla som är gay precis lika gärna säga "it's okay to be hetero".)

Här är SVT-chatten med Jonas Gardell.
Här finns alla tre avsnitten av den fantastiska fantastiska serien på SVT Play. Se, eller se om!

måndag 22 oktober 2012

Tv-krönikan: Project Runway, Torka aldrig tårar utan handskar och Moonshiners

Tja, vad ska jag säga om det här avsnittet. Jag är lite okoncentrerad. Jag pratar om sånt jag redan skrivit om här på bloggen. Men ni kan spana in mitt misslyckade "kreativa" nagellacksförsök, med tokigt rosa naglar med tokigt ojämnt utplacerade grå naglar - tyvärr såg det inte "kreativt" ut utan som om jag hade slagit mig på naglarna med en hammare. Så kan det gå.

söndag 21 oktober 2012

American Horror Story: Asylum - INTE en recension

Hörni jag beklagar. Jag lovade någon att titta och recensera American Horror Story: Asylum. Jag kan ej hålla det löftet. Jag såg introt, knappt med ljud. Jag såg vinjetten. Mådde illa av skräckångest.

Stängde av. Tänker aldrig se igen.

Enligt pålitliga recensenter ska dock den här säsong 2 (helt fristående från ettan) som utspelar sig 1964 på ett vidrigt jäkla vansinnigt mentalsjukhus med en iskall galen nunna (Jessica Lange) som boss vara väldigt bra.

Tja ni får lita på det. Se den inte ensamma.  Se typ inte ens det här om ni vill kunna sova:



Nu ska jag försöka lugna mig med senaste Parks and Rec och försöka utplåna synerna från min hjärna.

tisdag 16 oktober 2012

Årets tonårstv-fynd - Portkod 1321!


Tonårsdrama görs ju knappt längre i Sverige, det finns bara inget tittarunderlag och inga pengar. Tack och lov då för SVT Play som kan göra bra saker ändå.

Portkod 1321, som svenska Eyeworks gjort (hurra, och blir avundsjuk) är i all sin enkelhet en historia om då olika tjejer, präktot Agnes och den tuffa Steph, som tvingas leva som plastsystrar i en Stockholmslägenhet en sommar, då deras rockiga mamma respektive pappa (Wille Crafoord!) är på turné/kärlekssemester tillsammans.

Det är kanske förutsägbart, man fattar att tjejerna som hatar varandra kommer bli vänner, och man fattar på ett ungefär hur kärlekshistorierna kommer gå till. Men det gör inget! För för en gångs skull är manuset tillräckligt bra, och skådisarna tillräckligt bra, för att det ska bli underbara små avsnitt (jag har sett de två som gått, de är tio minuter långa) som jag verkligen kommer följa trots att jag inte direkt är målgrupp...

Fotot är ljuvligt, det är sommarstockholm, det är Annika Jankells superlookalike:iga dotter Happy i en av huvudrollerna, titellåten är bra, föräldrarna är perfekta...

Se direkt, tio minuter har du, HÄR!

Tack och lov slipper vi Next Caller...

Kommer ni ihåg när jag började skriva om alla kanalernas nya serier - ett ambitiöst projekt som slutade med att jag bara orkade skriva om tre av dem tror jag...i alla fall, när jag skrev om NBC:s nya var jag verkligen inte imponerad - men jag tippade rätt i alla fall, de som verkar uthärdliga var det också. The New Normal och Revolution är båda, om inga mästerverk, ändå "helt okej".

Men jag förfasade mig även över den ruttna ruttna ruttna idén med Next Caller - koncept: grabbig radiopratare tvingas få en kvinnlig sidekick, som är feminist HERREGUD så ofattbart KUL!!

Nu mina damer och herrar jag är SÅ glad över att kunna avslöja att serien blir inte av. NBC visar inte ens de avsnitt som de med surt förvärvade pengar redan spelat in, så inihelskotta kasst blev det alltså.

Jag kollade på trailern. Alltså...nej. Ni får se för er själva.

Har de skrivit fel? Ska en grabbig radiopratare tvingas jobba med en tjej som är...utvecklingsstörd? Äh, jag vet inte vem eller vad jag hatar mest med det här.

Rest in NOT peace Next Caller.

torsdag 11 oktober 2012

För alla Mini-Mello-älskare...

...kan jag nämna SKRYT SKRYT att jag fått den extrema äran att spela (min röst då) en av toarulle-dockorna på en audition. Jag sjunger Bomfunk MC:s Freestyler...

Jag kan inte. INTE sjunga. Speciellt inte sjunga FREESTYLER ROCK THE MICROPHONE med värdighet (vem kan?). Det här är lyteskomik. Lägger upp länk när den kommer...(kanske).

Om "Torka aldrig tårar utan handskar"

Adam Lundgren och Adam Pålsson som Rasmus och Benjamin. SÅ bra. Ack låt dem vara så unga och kära och lyckliga för alltid...
Nu har årets bästa svenska drama kommit. Torka aldrig tårar utan handskar är bara så bra. Och fruktansvärd. Jonas Gardell har sagt i en intervju att han skrev boken (som serien, eller mini-serien, tre avsnitt, bygger på) för att få svenska folket att gråta. Och fatta hur vidrigt man behandlade homosexuella och offren för aids på 80-talet.

Och nog jävlar gråter man alltid. Ni kan nämna kackigt animerade vita älgar, övertydlighet, för uppenbara 80-talstidsmarkörer...men jag känner bara ett outsägligt knip i hjärtat som så få saker får en att känna. Och då ska ändå första avsnittet vara det sämsta och det minst rörande - herregud, jag vågar knappt se de andra.

Ni måste se. Första avsnittet ligger på SVT Play, här.

onsdag 10 oktober 2012

Supersnabbt om Dexter

Säsong 7 har börjat av Dexter, och efter en förfärlig förra säsong börjar det ta mig tusan jäkligt lovande! Känner mig svinsugen igen att följa.

En sak bara: hata hata hata hata hata strippklubbsscener i alla tv-serier. Lär komma separat inlägg om detta.

söndag 7 oktober 2012

Recension: The Mindy Project

Jag har skrivit lite tidigare om The Mindy Project, jag tar mig friheten att citera från mig själv:

"Mindy Kaling verkar sjukt schysst och begåvad - har du sett amerikanska The Office känner du igen henne som Kelly Kapoor. Vad folk kanske inte vet är att hon även skrivit 21 avsnitt av The Office och både producerat och regisserat samma serie. När hon började skriva för The Office var hon bara 24 år - yngst, och enda kvinnan i ett gäng på 8 pers. Hon har blivit Emmy-nominerad för ett av avsnitten. Nu har hon pitchat och sålt en serie till FOX - först hette den "It's messy" - nu "The Mindy Project"."

Nu när vi har det avklarat kan vi prata lite om vad jag tyckte om den. Jag känner mig väldigt kluven - först tänkte jag TJO HO och sedan tänkte jag äh men vad fan.

Jag kan först komma ut som ett Bridget Jones-fan. Vi pratar framför allt böckerna, och till viss den första (iiiiinte den usla andra) filmen. Böckerna tycker jag är komiska jävla mästerverk!

Så när det handlar om en romcom-besatt tjej som jobbar som gynekolog/barnmorska (en tjej som i förhandssnacket jämfördes med Bridget Jones), som åtminstone lite lite sticker av från gängse blond trådsmal tjej, som spelas av superroliga Mindy Kaling, med en massa favvosar i birollerna (Chris Messina! Anna Camp! Stephen Tobolowsky!) , så undrar man om något kan gå fel.

Och så sitter jag här, efter två avsnitt, och bara...uuhhh....näe. Jag ska försöka sätta fingret på vad det är.

Först - sluta tjata om hennes vikt. Det är också lite väl mycket män är från Mars kvinnor från Venus-känsla, tjejer är SÅ knasiga och älskar Sleepless in Seattle, och DET kan ju ingen man göra etc.

Men det värsta är att alla karaktärerna är så otroligt osympatiska. Alla är själviska och kalla, maskerat i lustigheter.  Jag skiter i hur det går för Mindy - hon verkar totalt empatilös och rent ut sagt en taskig person - lååångt låååångt från min Bridget. Jag struntar i om hon hittar kärleken - hoppas inte, hon skulle ändå bara vara elak mot honom. Och hennes kollega Danny (Chris Messina som ju var med i underskattade Ephron-rullen Julie och Julia) som det munhuggs med så intensivt att man inte annat kan tro än att dessa två förr eller senare börjar strula - han är också kall och hemsk. Det refereras mycket till Nora Ephrons filmer - och vem är lyckligare över det än jag? - men manusförfattarna verkar ha tappat bort att huvudpersonerna i lyckade romcoms alltid är extremt älskvärda. Jag kräver ingen extrem älskvärdhet. Men lite.

Det här gör mig deprimerad. För det hade kunnat bli så bra! Första avsnittet räddas av ett gudomligt collage där Mindy snabbt svidar om till att bli barnmorska och förlösa ett barn (fast don't get me started på den svinkonstiga sidohistorien om den gravida kvinnan med slöjan som får Mindy att säga till sin sekreterare att hon vill ha fler vita kunder). Om man inte fått se den här lilla biten som visar henne som en proffsig yrkeskvinna hade man tänkt att hon var snudd på störd...

Så är det faktiskt sjukt roliga oneliners. En del är så jäkla bra. En lista hittade jag här. Men igen, vissa citat är å andra sidan rent elaka.

Jag kommer dock ge det ett par avsnitt till.

Bechdel-testet: Klarar av det med nöd och näppe, det är framför allt män Mindy agerar med.

torsdag 4 oktober 2012

Recension: Project Runway Sverige

Hejar hittills på de två längst till höger samt femte från höger.
 Jag måste ju bara skriva om Project Runway Sverige.
Project Runway är en av mina favoritrealityserier som ständigt håller hög nivå - till och med den lägsta nivån är hög. (Förutom senaste avsnittet där de skulle göra bebiskläder som var så dåligt så det förtjänar ett eget inlägg. Sexistiskt, irrelevant, meningslöst aaargh).

Jag har sett alla amerikanska PR - ett par av säsongerna flera gånger. Alla Project Runway All Stars. Alla australiensiska. Alla kanadensiska.

(Fy det känns hemskt nu när jag skriver det, fatta hur många timmar det är - jag ska skaffa mig ett liv. Sen.)

Så jag är tamejtusan en expert. Nu undrar jag - och det är en ärlig fråga - hur likt måste det vara det ursprungliga formatet? Självklart är det så att det ska vara si och så många deltagare, och att det är en viss typ av utmaningar, look, grafik, scenografi, jury och så vidare - annars blir det ju ett annat program.

Men svenska Project Runway är. exakt. som. det. amerikanska. Det är därför jag undrar - vill inte sitta och hacka hacka här om det ingår i villkoren att köpa formatet att det måste vara på pricken likt.

Men vinjetten?! Där deltagarna säger någon slags Google Translate-översatta säg som "Jag är fashion!" vem fan säger så i Sverige?! Och som en klonad blond programledare. En klonad trevlig vithårig äldre gentleman som mentor?! En "hylla" från ett internetklädföretag med muppiga skor?
En utmaning som är gjord intill förbannelse i originalet - komplett med att deltagarna ska riva ner gardiner som tyg i välkomstrummet där de har fått champagne men-surprise-nu-får-ni-redan-en-utmaning?! Puff inför nästa avsnitts tema - daglook till kvällslook (en klassiska PR-utmaning? Kom igen. Klär vi oss så i Sverige? Talar vi så?

Tja det kanske vi gör. Och kanske har kanalen Lifetime Television mycket detaljerade kontrakt över hur likt det ska vara. Men det här blev lite tråkigt och förutsägbart FAST:

Det var en proffsig produktion. Superbra castade deltagare (som delvis höll hög nivå och som var roliga personligheter) och jury + mentor (sorry Sofi Fahrman, du är säkert jättebra på ditt jobb och fantastiskt bra och trevlig men för mig blir du bara en prinsessan Madeleine-kopia med förutsägbar stil). Duktiga personer inblandade i att göra programmet.

Produktionen är snygg, liksom...opinsam. Vilket är ett bra betyg. Sverige behöver inte skämmas över sin version som säkerligen var dyr men självklart långt ifrån så dyr som de andra ländernas.

Så om man inte som jag knarkat ner sig och kan det ursprungliga formatet liite för bra och utantill så tycker jag man verkligen borde gilla det här. Därför extremt konstigt med de låga tittarsiffrorna (drygt 200 000), det har ju varit världens reklamkampanj, det har snackats massor...det måste bero på att målgruppen, vad kan det vara, 15-25 eller nåt, bara tittar på play-tv. Och att inga äldre vuxna hittat hit. Alla sitter väl bara och tittar på uttjatade folkkära mat- och bakprogram.

En trist sak är jury-tjatet om att "det här kan jag se i affärerna", "det här såg jag på många catwalks" - i amerikanska tycker juryn att de är tråkigt att se något de redan sett mycket, vilket är lite roligare. Det är inte meningen att det ska vara något man ser i affärerna. Eller berömma ett stilgrepp man sett mycket på catwalks. Det är alltså lite annan inställning till vad de vill att deltagarna ska göra. Jag litar inte heller på Fahrmans smak som känns så jäkla vanligt stekig, med sitt blonda hårsvall och höga klackar och Stureplanslook (undrar om hon har en dunväst också) och hon har ju byggt en hel karriär på reportage som "hitta den perfekta jeansrumpan" (HAT-uttryck).

Ett sista miniklag - om ni nu kopierar det ursprungliga formatet in till förbannelse - hur kunde ni missa de uppenbara ordvitsarna?! Heidi har ju så klart "one day you're in - the next day you're out" osv.

Hallå rimma på "vinna - försvinna" eller "ena dagen är du en succé - andra är du passé"!

Och klänningen som vann var horribel. H-o-r-r-i-b-e-l. (Nej kan inte göra bättre själv, kan inte sy. Men kunde jag sy skulle jag inte sy fiskgälar runt höfterna på ett par 80-tals bubbelgardiner).

Kolla mitt engagemang! Jag kommer lätt fortsätta att se. Och jag har lovat att inte avslöja vem som vann...

söndag 30 september 2012

Homeland och Dexter tillbaka - hur hinna?!

Nej. Nejnejnejnej jag hinner inte med att alla serier börjar nu, plus kolla in nya, plus hänga med i de jag följer.

Men dessa måste väl ändå prioriteras:

De iskalla blickarnas Revenge är tillbaka!

Och med denna series återkomst till rutan även Emily och Victorias blickar-som-kunde-döda-blickar.
Japp, och Huffington Post har gjort en prima rolig sammanställning av alla dessa iskallla, mördande, draåthelvete-blängningar: Här är Revenges allra bästa DEATH STARES:


söndag 23 september 2012

Tv-krönikan - Emmys, Downton Abbey och Breaking Baaad-männen

Ursäkta, vem är det som döper de här avsnitten egentligen?! "Emmy galan special -tippar panelen rätt vinnare? Tv-kronikan (25)" - catchy namn på ett program. Verkligen. Lockar säkert oerhört många att kolla på programmet.

Men kolla gärna i alla fall! Det var väldigt roligt att spela in. Supertrevliga Ronny Svensson var med, alltid så kul när han är med. Han har träffat så jäkla mycket folk och kan berätta så mycket trivia och skvaller! Och David så klart, fast vi har så olika smak, han gillar mest deprimerande male bonding-grejer.

När vi spelade in det här var det en av de första gångerna (det första gången?) jag såg trailern för Downton Abbey säsong tre och jag och Ronny satt och gåshudade som galningar.

Vi pratar lite om Emmys också. Jag tippar aldrig rätt om vem som vinner, utan pratar mer om vilka jag vill ska vinna. Det har jag skrivit om förut, läs här.

För övrigt vill jag säga tack TV4-sminket, såg ut som en påse nötter när jag kom dit, men lite Clear Eyes och en fantastisk sminkös och några kilo smink så!

torsdag 20 september 2012

Lästips: Leslie, bli min bästis

Läsare av den här bloggen vet hur mycket jag älskar Parks and Recreation och ikväll börjar säsong 5, hurra!!

Till skillnad från de flesta jag känner så tycker inte jag att Ron Swanson är det bästa med serien. Så jag skrev en hyllning till Leslie HÄR, på Weird Science. Läs gärna och kommentera!

Jag fullkomligen pepprade texten med roliga You Tube-länkar (roligt - när jag började se serien fanns typ bara introt på You Tube, men nu finns det så mycket godbitar där!) men den här kom inte med. Det är från ett favvo-avsnitt, The Hunting Trip, och Leslie spelar "tjejig", alltså stereotypen tjej. "I love chocolate!". Åh det är så bra.

tisdag 18 september 2012

Om Bron, säsong 2

Inspelningarna av Bron säsong 2 börjar 1 oktober i Malmö och Köpenhamn, Var läser jag detta, jo i en liten enkätfråga med Sofia Helin i mammas ABF-tidning, av alla himla ställen. Tjoho!
Förvänta er att det här inlägget kommer att fyllas på med info så fort som jag vet något mer.

Lästips: May the geek be with you


Ni vet ju hur mycket jag gillar Face Off - när Face Off drog igång säsong tre hade de en Star Wars-utmaning! Om denna skriver jag på Weird Science - läs gärna, HÄR!

Annars tycker jag att den här säsongen bjuder på talangfulla deltagare, fantastiska utmaningar (Pirater! Alice in Zombieland!) men tyvärr även mer realitydravel som jag tycker är så trist - att deltagarna ska bo i ett specialpimpad hus där de ska skrika av förtjusning, att tittare ska få vara med och bestämma vem som ska vinna i finalen (varför?! Vill inte att okunniga personer ska lägga sig i. Vill ha proffsig jury) och nu har det varit sådana där tråkiga cash-priser det ska tjatas om. Vill inte att det ska vara fokus på pengar!

måndag 17 september 2012

Tease för Girls säsong 2

Ja den ger oss inte mycket. Förutom en extrem lust att hösta runt i New York. Men visst är det kul att se våra girls igen och inte att förglömma Adam Driver som smajlar upp sig på ett sätt som seriens Adam Sackler aldrig gör. I januari har nya säsongen premiär!


söndag 16 september 2012

Recension: Revolution

Piloten för Revolution från NBC har kommit, och den största överraskningen för mig är att jag inte avskydde den. När jag läste om den, och såg trailern, kändes den som en potentiell Terra Nova-kalkon, påkostad, svulstig, meningslös.

Det är stora namn som ligger bakom den, JJ Abrams är exekutiv producent, skaparen av Supernatural, Eric Kripke är en av manusförfattaren, men det behöver ju inte betyda någonting. Just det där "exekutiv producent" används för att locka tittare, men se hur frikostigt Steven Spielberg har strösslat med sitt exekutiva producentskap och inte har det varit några toppenserier direkt - Terra Nova, som jag nämnde, och Falling Skies. (Falling Skies andra säsong lär ha varit mycket bättre än den första, men jag har hittills bara sett två avsnitt och kan inte riktigt yttra mig om det).

Revolution handlar om att all elektricitet plötsligt försvinner från världen. Ack vad de måste ha klurat på vad som utlöser en apokalyps som ska kännas lite originellt! Aliens, virus, zombies, miljöförstöring, kärnvapenkrig, allt har gjorts. Men här är det alltså all ström.

Vansinnigt irriterande dock att en massa grejer slutar funka som inte har med elektricitet att göra - bilar till exempel. Är jag bara helt dum i huvudet och oteknisk, men går inte bilar på bensin?
I inledningen trillar i alla fall plan ner från himlet, bilar stannar, till och med batterier lägger av.

Klipp till 15 år fram i tiden.

En del saker verkar idylliska - häst och vagn, bilvrak fyllda med blommor - men tyvärr så har det politiska styret kraschat tillsammans med elektricitet. Olika diktatorer med milisgrupper rider runt med musköter och kräver skatt från byborna som en annan sheriffen av Nottingham.

Huvudpersonen är en Katniss-fast-tråkigare-person, Charlie, som, när hennes pappa blir mördad, måste hitta sin milis-kidnappade bror och övertala sin morbror (en mycket bra Billy Burke!) att hjälpa till. Amerikanskt nog tjatas det mycket om att "we're family!!" - suck.

En annan tråd i storyn är så klart att ta reda på varför det stora elavbrottet skedde. Mystiska medaljonger och folk som vet mer än vad de vill tala om verkar spela en stor roll.

Som sagt var - jag hatade den inte - jag tyckte till och med att piloten var helt okej.
Jag hakade upp mig på några saker. Till exempel: HERREgud vad allt rasade samman utan el! Inga mediciner och ingen demokrati för att ta två viktiga delar. Låt mig påminna att mänskligheten faktiskt lyckades med att ha en hel del fungerande grejer innan elektricitet började användas.Och hallå. Vindkraft? Solkraft? Hrm. Sccchhh det talar vi inte om.

De vanliga grejerna som jag brukar klaga på i postapokalyptiska serier - varför har alla så svallande och välskötta hår? Hur kan man ha så rena, välsittande kläder?

Men visst, det var en rolig svärdfajt, sheriffen av Nottingham-liknande kapten Neville, spelades finfint av Giancarlo Esposito, och en del spännande bilder av övervuxna före detta storstäder.

Jag kommer titta vidare ett par avsnitt i alla fall.

Bechdel-testet: klarar det precis va? Charlie snackar en del med sin pappas nya donna, som följer med Charlie för att hitta försvunna brorsan.

onsdag 12 september 2012

Ryser av trailer för Downton Abbey säsong 3

Äntligen en ordentlig trailer för Downton Abbey. Jag har bara ett ord:


GÅSHUD.

Premiär 16 september i England, kommer till SVT "senhöst".

Heathers blir tv-serie!

Heathers!! blir!! tv-serie!!
Den blir säkert även en usel tv-serie, men skit i det för nu är jag exalterad. För er som missade denna fantastiska 80-talskultfilm så kan jag berätta att den innehåll följande fantastiska element:

- Ung vacker knasig Winona Ryder
- Ung vacker ney TOKSNYGG knasig Christian Slater i rock (här föddes min kärlek till honom)
- Elaka bitchiga cheerleaders som alla heter Heather, där en Heather spelas av Shannen "Brenda" Doherty
- Plotten där Winona och Christian börjar mörda tasko-tjejerna, bland annat med hjälp av bakis-smoothie med hemliga ingrediensen avloppsrens
- Helt vansinnigt mönstrade och bredaxlade kavajer

Va! Kolla in trailern:


Det är Bravo (annars mest kända för realityprogram som Top Chef) som ska ta sig an den, och handlingen är följande: Veronica (som i filmen spelades av Winona Ryder, räkna inte in henne här) kommer tillbaka till den lilla staden Sherwood med sin tonåriga dotter. Där finns så klart nästa generation av bitchiga brudar, "The Ashleys" (generationen innan kallades så klart Heathers) som tonårsdottern ska ta sig an.

Då filmen var väldigt skruvad och knäpp tror jag tyvärr att serien kommer bli en helt ordinär mean girls-komedi. Men hoppas kan man alltid!

Här kan du läsa lite mer, och även se vilka fler filmer som blivit tv-serier. En del oväntade - Clueless, Paper Moon, Working Girl för att nämna ett par.

Uppdatering: jag glömde så klart att nämna en av de roligaste kuriosadetaljerna med filmen, vilket Micke påminde mig om i kommentar här nedan - i Sverige gick filmen med det lätt otympliga och osanna - men rimmande - namnet "Häxor, läxor och dödliga lektioner"! Hahaha!

onsdag 5 september 2012

Recap: ANTM College Edition, ep 1, del 2

....och vi är tillbaka. Första delen av denna recap hittar du här.

Vi lämnade tjejerna skrikandes när Tyra kom ut. Pang på bara, nu är det walk off mot varandra och fotografering. -Keep on textning! Ropar Tyra och vi får se en klippbild med en hand som sms:ar. Ja, hörni, vad tröttsamt det kommer bli om det ska tjatas så mycket om att tittarna ska få delta i tävlingen. Tjejerna börjar gå, en sms:ande person zoomas in och det kommer upp grafik under Victoria om att någon "Rob" tycker hon är snygg och går bra.

 Så. Tröttsamt. Skiter i att Daniel-213 tycker att någon har god potential att bli toppmodell.

 Jag fattar inte varför tittare och personer på plats ska tycka till. Varför har vi proffsjurys? Jag vill inte veta vad Rob tycker om Victorias kropp. Jag är jäkligt ointresserad av att twittra upp vem som är min favorit. Känns bara som ett billigt knep en kass PR-byrå har kommit på för att blåsa lite liv i ANTM som haft usla tittarsiffror.

I alla fall, tjejerna går i sina uppslitsade och sönderklippta tischor (som de tar av sig sedan) och småsmåsmå bikiniunderdelar - det kan inte vara en totalt oväntad utmaning, det måste varit vaxade som tusan för att bära upp de där små trådarna utan hår som sticker ut.

Detta får mig att tänka på en tidig säsong av ANTM, kanske tom den första, när det inte var så satans glammigt, utan de bodde i små modellägenheter och det kom in stabila tanter och underlivsvaxade de små brudarna. Nu är det tydligen helt vedertaget.

Tjejpar efter tjejpar. De där tröttsamma kommentarerna från sms:ande (fejk?) personer som ska tycka till.

Någon fastnar i minnet - Destiny "som varje morgon vaknar upp arg". Annars är det mycket trötta klyschor från tjejerna som är uppvuxna med serien och vet att det förväntas av dem att säga vissa saker "jag kommer vinna. Ge mig bara segern". Eller "Akta er så mina klor inte kommer ut". Suck.

- Fortsätt sms:a!! Tjat-Tyra ger inte upp och samma konstiga närgångna (?) klippbildpå hand med mobil dyker upp.

Johnny som är fotograf/stylist/creative nånting nånting kommenterar, men han läspar så man blir galen: - We are looking for thhhhhssomeone who thhhhstands out!", inte på ett gulligt utan drygt sätt.

Tyras upphetsade röst hörs som voice over: "The top 30 girls were posted online!...:" jaha tydligen lades bilderna upp på fejan och folk fick kommentera dem. Usch.  Tjejerna får tjata "det här har aldrig gjorts förut". "Det är groundbreaking".

Superkul att läsa alla snälla kommentarer va?

Härligt att ordet "groundbreaking" används i sammanhanget att folk får kommentera tjejers utseende online, för DET har ju aldrig gjorts förr. Folk är ju skittaskiga så klart. Gillar INTE detta moment.

Intervjudags! Får ett OMG-moment när första tjejens pappa visade sig vara snyggot (namn glömt) i Dynastin! Mamma miss Australia. Det tycker tjejen är viktigare. Inte jag.
Johnny creative-whatever säger att han gillade tjejen igår, inte idag. Tyra FLYGER upp och skriker att hon behöver en makeover! Hon rullar upp stackars tjejens redan korta tajta klänning så röven nästan trillar ut, drar ner klänningsaxlarn och sedan blir Tyra riktigt kreativ och häller ett glas vatten över tjejens huvud.
Alla kanske inte tyckte att det blev en fantastisk skillnad till det bättre, men vad fan skulle de våga säga när TyTy gjort sitt.

Så fortsätter TJAAAAT om att folk kan rösta. Disney-älskande Brittany och Laura får skypa med sina familjer och uppmana att rösta på dem.

Destiny igen! Hon är hemlös, herregud hemskt liv, "did you have to dumpster dive sometimes?" säger Tyra med sin med sin mest medkännande röst men ordvalet Tyra?!

Ivory kommer in. Hon verkar galen med vansinnig röst och drar ut en lösgom med tillhörande tand. Hon pluggar psykologi. Hjälp.
Inte en chans att knas-Ivory kommer in.
Briana har gjort en egen Pot Ledum-låt (ni minns väl den säsongen?!) och sjunger den med tillhörande dans som avslutas med den där dansrörelsen då armen hänger som om den var bruten. Nej. Bara...nej.

Knascollaget börjar, ni vet lite rolig musik och bananastjejer som spexar och säger konstiga saker. Ingen av dessa tjejer brukar få vara kvar.

Victoria får kommentera in i kameran vad en taskig tjej sagt om hennes "fula armar" och "tråkiga ansikte" och håller till börjarn ett ganska bra tal men råkar avsluta med "så om du inte gillar mitt ansikte så är du...RASIST". Snap.

Jättekonstig tjej pratar bara om sig själv i kattmetaforer.

Ny tjej. Tårar. "Jag blev retad när jag var liten" - Tyra läser upp taskig kommentar och juryn säger taskiga saker.
Ny tjej. Tårar. Farmor dog tre veckor sedan. "Det känns om att jag är här pga henne" (Fan trot.).
Ny tjej gråter! Har dålig kontakt med pappa.
Ny tjej. Har varit utsatt för övergrepp - jedrar vad researchen gått in för tragiska öden.

Så räknas det upp vilka som kom in. Inga överraskningar - knäppskallarna med lösgom eller som härmade katter eller gjorde bruten-arm-dans kom inte in.
Jag hejar på Jessie, Leila eller knäpp-Victoria. Den där Kristin verkar farlig.

Min favorit. Hon har en normastor stjärt som jag lovar er att det kommer tjatas om för det gjorde det under hela avsnittet. Go Jessie!

fredag 31 augusti 2012

Tv-krönikan - Jag får äntligen gusha över Parks and Recreation

Det här programmet spelade vi in i våras, därför inte helt aktuellt. Jag verkar ganska uppspelt (den gälla rösten och hastighet på prat) men det känns som ett kul program, så kolla gärna ändå! Vi får sammanfatta lite vårens bästa och varna för de största besvikelserna. Roligt att Karolina var med som gäst också.

Och! Jag fick min vilja igenom och fick äntligen prata om Parks and recreation och min gigantiska kärlek till den serien. Jag pratar som vanligt superfort när jag märker att programledar-Paul är uttråkad av ämnet för att inte bli avbruten.


För övrigt kommer jag göra Tv-krönikan i höst också, jag missade första inspelningarna pga av annat jobb, men det kommer! Kul.

Historieätarna!

 Så jäkla kul trailer. hoppas programmet är lika bra!

måndag 27 augusti 2012

Recap: ANTM College Edition, ep 1, del 1

Ny säsong av America’s Next Top Model! Cycle 19! Förra orkade jag inte ens kommentera, men lite tomt har det varit inom mig, så here we go again, recap del 1 av avsnitt 1:

Eh...vad fan pågår här?!

Jag sa...VAD FAN PÅGÅR HÄR?!
Det galenskapsbörjar såklart. Vad annars. Tyras personlighetsvariant Tok-Tyra med uppspärrade ögon i tröja med trycket OMS och inom parantes (OH MY SMIZE) gör en bisarr sketch med okänd man i platinablond peruk, smink och solglasögon där de hysteriskt tjattrar om hur många säsonger det har gjorts. De sitter ömsom i stolar, ömsom ligger vid pool.

Det nya för att rädda ANTM är ju ett tema, förra årets floppande säsong var till exempel mellan engelska modeller och amerikanska. Och konstiga sketchen visar sig gå ut på att Tyra får idén att det ska vara ett college-tema. Öhhhh…? Klipp till nästa variant av Tyra, programledar-Tyra som med brunt hår (seriositet) som poserar framför malplacerad backdrop föreställandes en bokhylla (signalerar ”intellektuell” of course) meddelar att allt är nytt för den här säsongen, allt!
 För nu ska FANSEN få säga vad de tycker!  Ja det var väl bara det som saknades. Nu ska varenda miffo med webcam utan minsta koll få bedöma tjejer de ser på tv. Ja, som varenda person redan gör alltså.
Böcker i rosa och grönt. Oklart vilka titlar. (Kanske enbart utgåvor av Tyras egen vansinnesbok, Modelland.)
Så nya domare. Kelly Cutrone, är kvar, hon verkar taskig det lilla jag sett av henne, alltså får hon vara kvar förstås. Någon ny, ett slags supersnygg modellkille. Någon form av bloggarsnubbe (sa Tyra att han var den mest kända modebloggaren i världen?) som ”ska ta hand om DIN röst i tävlingen”. Inga Jays! Ingen Nigel Noooooted Fashion Photographer IN the entire world Barker! (Ja ni vet ju hur konstigt Tyra betonar när hon ska introducera folk. Men låt henne göra det, det är ju några hundratals gånger hon har fått tjata det om och om igen).

"It hit me after gratuating from Harvard (? När gjorde hon det?) that we had to do a college cycle!” Ja för när man ta examen från universitetet så är det första man tänker att samla ihop tjejer och ta dem ifrån deras skolor och få dem att strunta i utbildningen för att vara med i bizarroprogrammet-ANTM, kanon.

Snabba klipp på tossiga tjejer som gör grimaser och dribblar boll och Tyra voice ovrar att hon hittat de som smizar (le med ögonen) bäst och booty toochar (snyggt plut på stjärt tillsammans med svankning) bäst, ja för Tyra är så stolt över de egna termer hon hittat på.

Så kommer loggan: Top Model College Edition, med en vapensköld som ska signalera...vet inte, men tror gammalt universitet och lärdom, samt ljudet av en ringsignal som en skolklocka.

Så följer det vanliga oerhört tröttsamma skrikandet och drivor av tjejer väller in på en gräsmatt framför ett gammalt hus. Nästan alla har korta shorts och porrifierade skoltröjor – dvs deras collegetischor och är avklippta och sönderrivna. De ger ifrån sig gälla skrik och oh my gods.

Synkbitarna börjar: tjejerna berättar att de inte tror sina ögon, och huset är så fint och det är ett poolparty och det finns en runway. ”It’s such a magical moment” säger tjejen och jag tänker svartaste magin men inte hon att döma av minen. Det zoomas in på deras bröst…jag menar på loggan på deras collegetröjor.


Jag ser direkt en tjej jag gillar: Jessie – kort hår och glasögon, som inte tuttvåpar sig. Heja Jessie!
Maria pluggar religion och arkeologi på Harvard. Gosse, vad gör du här?! Undrar jag. ”Jag vill visa att bara för att man är modell behöver man inte vara dum” säger hon, nävisst, fast typ lite dum om man ställer upp på ANTM-spektaklet tänker jag.

Kiara, en cool basketspelare som går på college på stipendium säger att hennes dröm är att bli modell – vad fan – det borde ju vara att bli basketspelare?!

Och så Victoria, en home schoolad tjej som posar i amerikanska flaggan-rosett och amerikanska flaggan-linne, nu ville jag skriva något taskigt om detta, men sedan säger hon att hon inte har så mycket vänner för att hon är annorlunda, och jag hoppas att annorlunda inte är ”jag är sjukligt kristen och patriotisk" utan roligt egen, men jag kanske hoppas förgäves. (Alltså stars and stripesoutfitten är det varning på.)

Entre: Tyra. Det skriks så mycket att jag måste sänka ljudet.

-IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!

Ja hörni, det har typ gått fem minuter av avsnittet, och för att inte inlägget ska bli en kilometer långt slutar vi här. Fortsättning följer!

tisdag 21 augusti 2012

Roliga mot malaria

Bra idé. Många roliga som bidrar. Och många av mina storfavoriter. Håll utkik efter tex Parks and Recreation-gänget samt våra kompisar från The Office US och Girls. (Och Joss som jag verkar nämna i alla inlägg nu).

Rykande aktuell Wallander-recension...

...hittar du här. Förklaring: Weird Science har haft en sommarserie som heter Skämshyllan, där man ser och recenserar gamla mög-dvd:er som ligger hemma och skräpar. Det här var mitt bidrag.

Äntligen börjar Face Off igen!

Äntligen börjar Face Off säsong 3, min favvorealitytävling. Har skrivit om den massa gånger förut, till exempel här. Man ser i promon för trean att man kan förvänta sig ett Star Wars-tema...och Kevin Smith är gästdomare!


Premiär i kväll, amerikansk tid!

Ljuvlig film av barn med Joss

Written by a kid är en så enastående programidé att jag vill rippa idén rakt av. Ni fattar konceptet när ni ser den. Det roliga är att de fått Joss Whedon att ställa upp som skådis. Åh allt är helt charmerande med den här filmen. Jag vill ha ett sånt barn. Och så kul klippt och musikläggningen är gjord av ett geni.
Njut!

Ett nedslag i Project Runway säsong 10

Project Runway säsong 10 tänker jag säga några ord om nu.

Om gruppen: de verkar vara duktigare än innan. Och jedrar vad man legat i för att få en knasig grupp. Japanen med afrot någon? Det finns väl inte en själ som tror att hans japanskt-knas-pokemon-mode överhuvudtaget har en chans att vinna, men han är rar och kul att se på. Man har spicat upp det hela med lite stenhårda öststatsdesigners också - Dmitry till exempel. Eller Elena... som Tom & Lorenzo kallade henne otroligt kul: "Insane in the Ukraine" - egentligen borde hon vara ett slags skurk, men jag gillar henne (till skillnad från exakt alla andra i tävlingen som hatar henne) - hon är bara så extremt stenhård.

Även om ni inte sett programmet förstår ni säkert vem som är Insane in the Ukraine. Ledtråd: mindre normal blick.
Och som hon själv nämnt någon gång, att i Ukraina måste man vara tuff. Jag tror inte de andra fattar vad hon måste klarat av för att kunna nå dit hon är. (Menar inte vara med i reality program..., ni förstår säkert).

Det han säger i just den här bilden är ett dissande: "Great, this is the best of fucking eighties"
Gunnar Death-Evil eller vad han nu heter. Okej Josh var elak. Men det här är som en ännu elakare och gällare version av Josh. Herregud. Tyst människa. Erkänner dock villigt att han är underhållande. Producenterna vill säkert ha kvar honom länge.


Hihihi "Buffi the taste slayer".
Buffi, eller Buffi the taste slayer - (tyvärr inte mitt skämt. Tom & Lorenzo igen.) Verkade vara en väldigt varm och snäll människa. Gjorde horribelt fula kläder. Men respekt för den avancerade frisyren med liksom rosa och blått och rakat på sidorna med leopardfläcks-färgning. Eller respekt till hennes frisör. Jag gillade i alla fall henne för hon verkade snäll, vilket, tja, INGEN annan verkar vara i det här gänget.

Jag saknar någon sympatisk man kan hålla på, en Sweet P!

Produktplaceringen är mer sinnessjukt än någonsin uppenbar. Ibland känns som det klipp från reklamfilmer när det ska tjatas om accessoarväggen eller hur bilar (bilar!!) ska få alla designers att bli inspirerade på ett så långsökt sätt så det finns bara inte.

Juryn är så klart härlig. Michael orange och bitsk. Nina svårflörtad. Heidi gillar kortkort och avslöjande. Och som vanligt fattar jag överhuvudtaget inte deras domarbeslut. Som senaste avsnittet, nummer fem. Temat var (reklam för Marie Claires nya bilaga eller tidning eller vad det var @Work) "kvinnor som arbetar och gör karriär" typ.

Vad kvinnor har på sig. Ja inte är någon av de elva kreationerna som man svängde ihop. Om man inte typ jobbar på modemagasin. Nu jobbar jag ändå med tv (där alla ju klär sig caray-zzeee. Eller inte så i och för sig) men det finns INGEN som skulle tycka att den HÄR, den är passande för min dag på kontoret! Heidi: "den var stark och passande för att ha på jobbet". Vad säger ni?:

Japp. Den här slänger jag på mig och har avslappnat på kontoret.

måndag 20 augusti 2012

American Horror Story säs 2 - Så. Läskiga. Teasers.

Men hej jävla skitläskiga American Horror Story, gör ni teasers som får mig vilja gråta av skräck kan jag säga så här: det blir INGET tittande på säsong 2 ty jag kommer dö fasa-döden.


Det är inte okej att skrämmas så!! Eller va?! Vad gör den vita nunnan med den blå rocken? Vi tar en till då om ni inte hunnit bli lika rädda som jag:

Vad i...jag vet inte vad det är. Jag vill inte veta. Jag vill spola tillbaka sekunderna då jag tänkte att det var en bra idé att titta på teasers för American Horror Story säsong 2. Jag tänker nu inte ens kolla när denna vidriga skräckserie börjar.

Hjääääälllppppp.....

söndag 19 augusti 2012

Joss Whedon och superhjälteserierna

 (Ursäkta att bloggen varit usel sista tiden. Jag gottgör med megalångt inlägg nu istället!)

Joss, gör ditt bästa.
Joss Whedon som haft kultstatus bland fantasy och scifi-geeks är nu en plötsligt en gigant i filmvärlden, självklart tack vare The Avengers som blev en vansinnigt stor succé. Han ska får göra Avengers 2 (som jag för övrigt nu läste ska få premiär i början av 2015 om allt går som beräknat) och göra en ny superhjälteserie.

I och med det har jag några varnande ord att säga honom.

Käraste Joss Whedon! Nu när du fått i uppdrag av NBC att göra en ny Marvel-serie – ska vi ta och se och lära av tidigare försök att göra superhjälteserier för att inte själv trilla ner i en grop fyllt av mantelklädda kalkoner?

Du har själv gjort Buffy. Ja den är en ikonisk och fantastisk serie som står sig än i dag och Buffy är en hjältinna som inte många kan slå.

Men allt du gjort har inte varit guld. Ska vi kanske försöka glömma Dollhouse? För den blev inte så lyckad va? Lite mer som att Eliza Dushku som är svinsnygg istället för att vara kick-ass fick fungera som en Barbiedocka som i varje avsnitt hade olika heta outfits – inbrottstjuv-Barbie, adelsdams-Barbie, Blind-kristen-Barbie etc? Och var det inte liiite betänkligt det där med att dockorna i Dollhouse som hjärntvättades inför varje uppdrag och som inte så sällan hade sex under denna hjärntvättning – dvs mot deras - okej undermedvetna men ändå – vilja?

Vi plockar några fler superhjälteserier från senaste åren, som en varning för hur lätt det kan vara att falla ner i tråkträcket. Jag hoppar över en del serier, Smallville och Lois & Clark till exempel. Stålmannen har aldrig varit en favorit – han kan ju allt och måste drogas med kryptonit om det ska bli spännande och även om dessa serier har sina fans tillhör jag inte dem. Jag kommer inte heller ta sådant som gjorts genom tiderna, utan istället några av försöken som gjorts senaste åren.

No ordinary family kom för ca ett och ett halv år sedan. Då tyckte jag så här:
Kul retroaktig bild. Trist familjetjat-aktig serie.

"I No ordinary family har vi en kärnfamilj som inte är superfunktionell – fast med det menas på sin höjd att barnen (en flicka och en pojke som sig bör) har lite tonårstrots, och att mamman i familjen (Julie Benz, efter att hon fick kicken som Rita i Dexter fick man glädjande nog se henne snabbt igen) jobbar för mycket. Huvudpersonen i familjen är nog pappan, (Michael Chiklis , som här blivit totalt typecastad efter att spelat ”The Thing” i Fantastic Four-filmerna)som suckar över att familjen inte tillbringar tillräckligt mycket tid tillsammans.

Nåväl. Familjen får på ett mycket mystiskt sätt superkrafter. Denna historia hastas igenom så fruktansvärt snabbt att man sitter med mängder av frågetecken – under en flygning i Centralamerika störtar deras plan mitt ute i djungeln. /.../ uppenbarligen fanns det något crazy i vattnet de störtade i som, visar de sig, ger dem övernaturliga krafter. Mamman, som känner att hon aldrig hinner något blir övernaturligt snabb. Pappan som ska vara lite hunsad och mesig, blir superstark och får en kropp som både kan hoppa högt och läka skador (alltså - typ samma som The Thing!). Tonårsdottern, som har trassel med kärlekslivet (hennes kille vill ha sex, hon vill vänta, och killen är så klart en sån där dålig kille som istället strular med hennes slampiga kompis, ty detta är en Disneyproduktion, och då tillkommer moral som att man ska hålla på sig) får förmågan att läsa tankar. Sonen som har någon form av inlärningssvårigheter blir ett övernaturligt mattegeni.
/../ett OUPPHÖRLIGT TJAT om FAMILJEN hinner man med i piloten. Alltså om jag fick en krona för varje gång som någon i en amerikansk serie/film sa ”we are a family, no matter what! Så…så skulle jag säkert ha fått ihop en femtio spänn i alla fall. Oj oj.
Jag ska försöka se lite fler avsnitt i alla fall. I väntan på nästa nya superhjälteserie, The Cape.”


Serien blev ej förnyad.

Föga anade jag vad jag skulle tycka om The Cape…så här skrev jag i alla fall då efter första avsnittet:

Bisarrt dålig!
”Herregud. The Cape. Det här var så fasansfullt dåligt att jag inte kan komma på när jag senast såg något så extremt misslyckat! /…/Alltså ett så dåligt manus, så kassa skådespelarinsatser och en sådan lam och klyschig intrig. Vilket jävla skämt. Det enda jag kan jämföra med är den riktigt gamla Batmanserien, ni vet med färgglada seriebubblor där det stod PANG KRASCH BOM och med kulisser i papier mache som skakade när någon gick över studiogolvet. Fast tänk er en sådan helt totalt humorbefriad, utan självdistans, och man får inte ens se ordet PANG tvärs över skärmen.

Handling. En superreko polis (”all I wanna be is a cop” är en typmening som sägs om och om igen) har en söt fru och en härlig liten son (kräkvarning, det är MYCKET ”I love you daddy:s” som levereras av otäckt amerikanske skådespelarbarn). Polisen, Vince, sätts dit för ett mord han inte begått, och stan (Gotham City-liknande) tror dessutom att Vince är död. Men det är han inte, surprise! Han har hamnat hos ett oförklarligt cirkussällskap/bankrånare, som lever på ett övergivet nöjesfält, där cirkusdirektören/ledaren lär Vince allt från cirkuslivet som till exempel ducka för knivar, trolla bort sig i ett moln av rök, hypnos och inte att förglömma, använda en legendarisk cape (”made out of spidersilk”, varför man nu hade en sådan i lagret) som ett slags vapen och förklädnad i ett. Nu ska Vince ”Call me…THE CAPE!” hämnas på bovarna.

Logiska luckor, pinsamma repliker, misslyckade karaktärer – jag kan inte hitta EN ENDA försonande detalj som gör att man på något sätt skulle kunna utsätta sig för att se det här pekoralet igen. Jag blir fan arg när jag tänker på hur mycket pengar som gick åt att göra den här SKITEN. /…/”

Ja ni ser ju på mängden svordomar mina upprörda känslor. Och inte heller den här blev förnyad SURPRISE.

Så kom försöket att göra Wonder Woman till serie (remake, första fanns på 70-talet). Det var David E. Kelley, kanske mest känd för att ligga bakom Ally McBeal, som skulle sätta tänderna i denna superdonna.

Det enda jag visst om Wonder Woman var att hon hade en liten patriotisk glittrig bikini. 
Men uppenbarligen fanns det mer med henne,  jag hittade vad hyllningskörer till hennes coolhet, godhet och feministiska karaktär: Och kolla här vad Marston, som skapade Wonder Woman, (och som var uppfinnare - kom på det som skulle ligga till grund för lögndetektorn, mkt multikompetent man) skrev om henne!

"Not even girls want to be girls so long as our feminine archetype lacks force, strength, and power. Not wanting to be girls, they don't want to be tender, submissive, peace-loving as good women are. Women's strong qualities have become despised because of their weakness. The obvious remedy is to create a feminine character with all the strength of Superman plus all the allure of a good and beautiful woman."

Och det var på 40-talet som han sa detta! Respekt.

Så här skrev jag om Wonder Woman när bilder och manus till piloten läckt ut och folk vara s.u.r.a över att deras hjältinna dragits i smutsen:

Perfekt brottsbekämparoutfit, anno 2011.
”Därav the outrage när David E Kelleys planer på att göra en modern serie (det har gjorts en på 70-talet, med Lynda Carter i huvudrollen). Folk är rädda för att det ska bli en neurotisk Ally McBeal-typ, som istället vara den supercoola hjältinnan ska bli en kontorsråtta som nojar om killar istället för att spöa Batman (som hon gjort).

Det är NBC som beställt en pilot, och det är den här raden som fått geeks (och jag använder termen kärleksfullt och respektfullt) att gå i taket:

"a reinvention of the iconic D.C. comic in which Wonder Woman -- aka Diana Prince -- is a vigilante crime fighter in L.A. but also a successful corporate executive and a modern woman trying to balance all of the elements of her extraordinary life.".

En sajt har läst delar av pilotmanuset, och kallar det för "skrattretande bisarrt".

Några saker listas som är extra fasansfulla:
- Wonder Woman aka Diana klagar på att hennes bröst är för små.
- Diana och hennes kompis har en “sleepover,” komplett med tjat om glass (“en dag som den här behöver man tre kulor!”) tittar på en musikvideo med Katy Perry och “scream like schoolgirls.”
- Hon tittar längtansfullt på en gammal bild på henne och hennes snubbe, för att sedan gråta sig till sömns.
Med mera.

Usch för före detta feministikons-superhjältinnor som gråter sig till sömn, tröstar sig med glass och gnäller på för små bröst!!”


För att knyta ihop trådarna – Joss Whedon var länge kontrakterad att göra en film om Wonder Woman som alltså inte blev klar.

Det blev alltså inte mer än en pilot av nya Wonder Woman i Kelleys regi, pga av överväldigande uselhet.
Den här var åtminstone okej.

En annan serie som blev någorlunda mer lyckad var Alphas som går på kanalen SyFy. Det kan bäst beskrivas som ett fattigmans-Heroes – vanliga människor som visar sig en en övernaturlig talang var med inslag av X-men, dvs en välvillig ledare som försöker få alla sina Alphas att förstå, acceptera och kunna kontrollera sina krafter. Samt självklart viga dem åt något gott, närmare bestämt att bekämpa brott som andra Alphas utför. Lägg till lite vanligt CSI-klur också, det är ett nytt fall i varje avsnitt. Låter det kul? Inte så jätte tyvärr. Jag hänger upp mig på den här procedural-grejen – ett fall i varje avsnitt – jag vill ha utveckling av karaktärer och spännande långa linjer! Karaktärerna är tyvärr både rätt snygg-trista och förutsägbara. Den har i alla fått en andra säsong.

Jag läste för länge sedan om en serie där en pilot var beställd av en sy superhjälte serie som hette Powers, men jag har inte hört ett dyft mer om den, så antagligen nådde inte heller den upp till godtagbar standard – den lät annars lovande, så här skrev jag när nyheten kom:

”Powers bygger alltså på serien med samma namn, av Brian Michael Bendis och Michael Avon Oeming. Den gavs först ut av Image Comics, och sedan mer välkända Marvel Comics. Powers handlar om en värld där det finns ganska många med superkrafter. Huvudpersoner är två poliser som heter Christian Walker och Deena Pilgrim. De löser mord i de fall där "powers" är inblandat - dvs folk med superkrafter.

En av förebilderna till hur Powers ser ut var Taxi Driver - dvs en ganska mörk värld. Den här världen ska enligt skaparna "vara en av huvudrollerna". Man ville också att superhjälteklichéerna skulle ses "genom polisernas hårda ögon" (bra direktöversättning av mig där - "hårda ögon?! "the harder eyes of the cops".). En lustig detalj är att vissa ikoniska artister eller nyckelpersoner i musikhistorien har varit inspiration för historier och händelser i Powers. "Retro Girl" baseras på Janis Joplin. "FG-3" är the Fugees.

Charles Eglee (The Walking Dead, The Shield) skrev piloten. Michael Dinner (Sons of Anarchy and Justified-piloterna) ska regissera.”


Vad hände med den?!

Hulken som nygammal serie är under utveckling, och det spekuleras om det i själva verket är den som Joss ska göra. Hoppas inte. Hulken är ganska tråkig.

Säkrast, för att hitta bra historier som håller, verkar vara att se till serier (som i tecknade seriealbum) som inspiration. DC Comics och Marvel Comics har varit pålitliga leverantörer av bra material.
Jag nämner Heroes här för ett positivt exempel för dig Joss. Heroes – obs säsong 1! – är egentligen den enda superhjälteserien jag verkligen gillat. Misfits har jag inte hunnit se än, men har blivit rekommenderad den, och har den på min lista.

Varför floppar så många superhjälteserier? Antagligen, för att ha mäktigast möjliga effekter, så blir det väldigt dyrt. Eller man satsar mer på rekvisita och specialeffekter än manus. Eller så tror man att de som gillar superhjältar bara är ute efter action och inte bryr sig så mycket om välskrivna manus och komplexa karaktärer.

Joss gjorde trots allt Buffy, det är det jag klänger mig fast vid. Gör det igen Joss. Gör det igen.

onsdag 15 augusti 2012

Teaser för Downton Abbey säsong 3!

Uppdatering - förra klippet hade tydligen tagits bort. Njut av denna istället!

Maggie vs Shirley. Oj oj. I höst har tredje säsongen av Downton Abbey premiär.  3 november! Jag räknar fan dagarna. Kolla på det här!



Och den här!

måndag 6 augusti 2012

Trailer Homeland säsong 2

30 september kommer äntligen Homeland tillbaka. Kommer ni ihåg när den slutade, vad låååångt man tyckte det var tills att nästa säsong skulle starta? Och nu är det snart! En rätt o-spoilrig trailer har jag glatt goffat i mig i alla fall, där vi ser att Brody indeed satsar på karriär inom politiken.

(Men folk borde fatta misstankar då det är ondingen Randall Flagg från Pestens Tid som klappar om honom där uppe på podiet)



Carries blick. Claire Danes - så bra. En amerikansk SagaNorénLänskrimMalmö.

lördag 4 augusti 2012

Teen Wolf och Sterek


Den söta Sterek-bilden kommer härifrån.
Jag har tipsat om tonårsvarulvsserien Teen Wolf på Weird Science, läs den gärna (och kommentera snällt!).
Jag har en sak till att säga om serien, som jag för övrigt tycker är kul och spännande. Jag gläds också åt att serien modernt nog har med homosexuella karaktärer utan att fixera vid problem, när en kille erkänner för elake sportjocken Jackson att han inte har en chans på killen han är kär i säger Jackson bara det naturliga ”varför inte det?” istället för det annars så vanliga hysteriska ”VA MENAR DU DET ÄR JU EN SNUBBE”. I alla ungdomsserier ska det alltid utmålas som ett sånt satans PROBLEM om någon är gay, de vågar inte säga det och det är en stoooor grej när de kommer ut. Det som behövs är för det första fler karaktärer som är gay eller bi (gärna huvudroller) utan att det är det som handlingen kretsar runt och att personerna runt sagda karaktär inte gör någon grej av det.

Många nakna pojk- och mansbringor är det i serien, och homoerotiken har snappats upp av den stora fancommunityn Teen Wolf har som hyllar det fiktiva paret ”Sterek” – varulven Derek och människan Stiles. Två hetero (hittills) i serien, som hedras med mängder av photoshoppade kärleksbilder och fanfiction. Jag tycker speciellt den här är gullig, svinbra idé ju!

Tv-Krönikan - Sherlock och Pär

Den här gången var det ett lite konstigt krönikan eftersom vare sig David eller Julia var med. Gäst var Pär Lernström som jag faktiskt var producent för när han var snudd på totalt okänd programledare, vi gjorde ett lysande (stundtals i alla fall) musik-och-lite-allt-möjligt morgonprogram på MTV som hette Mycket mer än müsli. Typ 60 avsnitt, det var hardcoretakt på produktionen där. Pär är i alla fall snorduktig och förtjänar verkligen all framgång, men haha observera vad jag säger i presentationen här: "jaha och här sitter jag som en nobody medan du presenteras som en profil".

Det här programmet spelades in innan sommaren, därför pratas det om lite inaktuella grejer. Jag pratar i alla fall om Sherlock.



Och så tar vi och tittar på ett gammalt klipp från Müsli, ack så nostalgisk jag blir! Vi hade artister som spelade live i vår lilla studio varje dag, här Familjen. Rolig detalj - andra programledaren, Shire (ett sweetheart), HATADE att intervjua popband, som ofta var lite tystlåtna och ville prata om musik (naturligt nog) och efter just det här Familjen-programmet bestämde jag att han skulle slippa ta del av intervjuer då han ändå bara satt och stirrade stelt framför sig.

lördag 28 juli 2012

Bron får amerikansk remake

Fan det är ju stort! Varför är det inga svenska tidningar som hakar på detta? Det är ju SagaNorénLänsKrimMalmö som blir amerikan! Den kommer gå på kanalen FX, Meredith Stiehm från Cold Case ska göra den. Kommer antagligen bli gränsen USA och Mexico istället för bro! Arbetsnamnet är dock fortfarande The Bridge.
Läs gärna här varför jag gillar Saga så mycket.

torsdag 26 juli 2012

"Don't cry for me ms Garcia..."

Det här klippet tycker jag var lite charmigt. Heidi som berättar om hur nervös hon är inför Emmy-nomineringarna, och Michael Kors sång sista sekunderna!