torsdag 22 mars 2012

Ladda ner Parks and Rec-Aziz nya ståupp!

Aziz Ansari!

Han spelar Tom Haverford i min just nu (och har varit länge) bästa komediserie Parks and recreation. Har ni inte sett se se SE den. Jag älskar huvudpersonen Leslie Knope, (min kärleksförklaring till henne hittar du här), och älskar även alla biroller och ä-ä-älskar det faktum att bibliotekarier är satans och ondskans kreatur i den här serien. (Inget ont om bibliotekarier i verkligheten obs!)

Tom är en liten gullig player-wanna be som jobbar på kontoret med mina andra darlings. Vi tittar på ett klipp med honom från serien:


Men Aziz är även ståuppare, och hur mycket vill jag inte sparka mig själv för att jag inte gick och såg hans show i Sverige? Svar: mycket hårt.

Men! Nu har Aziz gjort en Louis CK, och med det menar jag att han lagt ut sin show för nedladdning, inga tv-bolag inblandade, bara han och konsumenten. Billigt som tusan också - fem dollar! Det ska jag göra.

Kolla smygtitten nedan vad kul!


Bäst är när han härmar det dåliga raggrådet han fått, att han ska säga att han är på tv.
Betalar för en timmes show, gör du här!

tisdag 20 mars 2012

För oss som älskar söta djur - Too Cute!

Ja okej jag är en av dem som älskar söta djur. Jag är ständigt inne på Cute Overload, jag googlar "baby elephant", jag följer Zoo Borns på Twitter, jag faller i trans över hundar på stan...

Djur gör sig ju så fruktansvärt bra på bild! var mitt argument när jag som webbredaktör på Ekot för tusen år sedan försökte införa Dagens Djur på sajten och letade igenom varenda liten radiosändning efter djurnyhet som kunde motivera upplägg av djurbild.

Ja, so sue me. Det är väl ett oskyldigt intresse.

Nu har jag hittat något perfekt - Animal Planets Too Cute. Det är helt enkelt korta filmsnuttar på bara extremt söta djurungar. Men man (jag) blir helt fast, och kan sitta och bara klicka och klicka...Jag valde och valde vad jag skulle lägga upp här på bloggen. Det var svårt. Jag fastnade till slut för sengångarungarna som får skabbehandling - sorgligt och outsägligt gulligt på samma gång:


För den som vill ge sig in i den ljuvliga världen som består av runttumlandes kattungar och hundvalpar, kolla här!

Magic City - Miami, Castro och gangsters

Om några veckor är det dags för premiären av Starz (amerikansk kabelkanal) nya serie Magic City. Ännu en av alla serier som omnämns som "nya Mad Men", lite tröttsam jämförelse - ska något drama kunna utspela sig 50-60-tal utan att den jämförelsen görs? Dock ska Magic City påminna mer om Casino än om Mad Men.

Serien utspelar sig 1959, i Miami. Kanske utan alla bananas seriemördare som det verkar krylla av på 2000-talet (hej Dexter) men med desto fler gangsters. Historien kretsar kring det luxuösa Miramar Playa Hotel, och förutom gangsters utlovas tokig familj, strippor (grrr), spelare och anti-Castroanhängare.

Nu är det så här: Starz är inte de som bangar för sex, droger eller våld. Och jag vill inte se våld på film eller tv. Ingen princip! (Eller kanske lite. Jag gillar till exempel inte när man ska skratta åt våld, därför uppskattar jag inte Tarantinos filmer). Jag tycker framför allt att realistiskt våld är obehagligt - och tråkigt  - att se. Tänk slå varandra på käften, och skottlossning med tillhörande hjärnsubstans-gegg en masse. Det är en anledning till att jag hade svårt att se Boardwalk Empire, som ju var en jättebra serie - jag stod inte ut med våldet.

Här är trailer:



Hm. Vad tror ni? Ser ut att vara supersnyggt filmat, kvinnors röster fick höras (en ovanlighet i trailers these days!) - men såg ni blodiga vindrutan och käftsmällarna?

OBS igen - det är alltså bara jag som har svårt för att se realistiskt våld. Jag säger inte att något är dåligt därför.

Starz verkar vara så säkra på seriens succé att den redan innan premiär fått en andra säsong.
Premiärdatum: 6 april.

söndag 18 mars 2012

Äkta Människor får säsong 2


Lars Lundström, skaparen av Äkta människor, säger så här i en intervju i Nöjesguiden:

"Jag och Matador Film arbetar ihop med SVT på utvecklingen av en säsong 2, och framåt sommaren så vet vi om det blir verklighet. I så fall kommer andra säsongen att sändas tidigast hösten 2013."

Jag tolkar det som att om SVT inte tycker att manuset blir helt kasst, så kommer det bli en ny säsong av serien. Det har också pratats om att serien har sålts hit och dit till olika länder, men en såld option på serien behöver inte betyda så mycket.

Själv gillade jag vissa delar väldigt mycket, och vissa delar inte alls. Stor cred till många av skådisarna (vilka bra ungdomar!) och mask- och sminkansvariga.

Fram till 17 april ligger alla 10 avsnitten på SVT Play.
Här pratar vi med Andreas Wilson, bland annat om Äkta Människor.
Här är rolig länk till hur specialeffekterna gjordes!

Uppdatering 13/7: men visst blir det en säsong 2. Det är klart!

fredag 16 mars 2012

Recension: Missing


Vad är det egentligen med USA, action, och föräldraskap? Mången serie och film har jag velat kräkas på efter att tvingats ta del av otaliga I love you Mom's och I love you Dad's och tjofaderittan vad barnen älskar päronen tillbaka och I Love YOU MOOOM.

Inget fel på det i sig, men jag tror man förstår att barn och föräldrar älskar varandra utan att det amerikanskt tårfullt måste uttryckas oavbrutet (Falling Skies tex, blev ju outhärdligt).

I Missing spelar en stilig Ashley Judd MAMMA Rebecca Winstone. I en tillbakablick ser vi hur hennes man sprängs i luften, men den tioåriga sonen Michael klarar sig som genom ett under.

 (Stackars Sean Bean som spelar mannen. Alla hans roller slutar med att han blir ihjäl-pilbågad, halshuggen och sprängd på löpande band!)

Nutid. Becca har fått en lite tantigare frisyr, Michael är nu 18 och börjar plugga på arkitekthögskola i Rom. Innan flytten blir det ångestfylld separation från MAMMA och det läggs orimligt mycket tid (inte supersubtilt upplägg där) på att Michael visar upp en hemlig kod som betyder att han älskar henne - "om någon av mina kompisar ser att jag textar dig". Gissa om den hemliga koden kommer väl till pass senare!
Och senare är lika med ganska snart: den uppenbarligen klängige Michael som orealistiskt videosamtalar regelbundet med Becca (MAMMA!) slutar plötsligt höra av sig.

Becca åker till Rom. Son försvunnen! I hans lägenhet dyker dock obehaglig man med pickadoll upp. Hur ska det gå för mamma Becca i sin rosa cardigan? Mycket bra visar det sig! Inte speciellt mamma-aktigt spöar hon överraskande ner skummis med hjälp av klädgalge och stryper honom med sladd. Vi får veta att Becca varit topp-CIA-agent - hennes uppsprängde man likaså.

Nu är hon jagad både av skurkar och av CIA som vill ta fast henne. CIA lyckas för ett litet tag ha henne i sitt grepp, men hon vill inte kännas vid att hon är agent, hon är framför allt MAMMA (“I am not CIA, I’m a mother looking for her son!”). Och denna mamma tänker inte låta någon stå i vägen för henne i jakten på den kidnappade sonen.

Missing känns efter första avsnittet som en ganska ordinär men okej spion-action historia, där den stora grejen är att den tuffa agenten alltså är mamma, vilket bankas in i oss på ett lite tröttsamt sätt. Tyvärr är serien även humorlös.

Många har dragit paralleller mellan Missing och Alias (var besatt av den sistnämnda), men bara för att det är kvinnliga kick ass-agenter (varav en som sagt före detta framför allt MAMMA) så vet jag inte varför man gör den parallellen.

Judd till skillnad från Jennifer Garner i Alias slipper bli oavbrutet utklädd i porriga små utstyrslar. Det tackar vi för.

 Man har inte sparat på slagsmålsscener, och eftersom jag tycker det är tråkigt är det ett minus. (De är så oerhört mörka också! Man ser ju inget!) men många andra gillar säkert dessa välkoreograferade fajtingscener, där Judd gör sina egna stunts.

Judd är förövrigt bra i sin roll, ingen kritik där.

Man har också till skillnad från Alias faktiskt spelat in serien i olika europeiska städer, vilket gör att Missing ibland känns mer film-lyxig.


Jag tillhör dem som gillade Alias vem-är-ond-vem-är-god-tvistar. Jag tror tyvärr inte att vi i Missing inte kommer få ta del av den typen av halsbrytande intriger, men däremot kan vi nog se fram emot tillbakablickar där Beccas CIA-förflutna rullas upp.

Möjligen kommer jag ge Missing en chans till, ett avsnitt till, om jag har tid. Men någon ny Alias är det icke.

Går på ABC i USA. Har premiär på Kanal 5 18 mars.


Bechdel-testet: Nej. De korta stunder Becca pratar med en annan kvinna handlar det enbart om hennes son dvs en man.

tisdag 13 mars 2012

Ännu en ny promo - Mad men

Här är den.

Den var kort men fin - fin låt och allt MEN så ska det komma in en så otroligt klyschig Bengt Magnusson-nere-i-källaren typiskt mansskorvlande röst "Maaaad Meeeen" så man blir helt trött.


Jon Hamm dock, i solglajjerna. Mmm.

måndag 12 mars 2012

Ny promo för The Killing säsong 2

Jag tillhör ju de som inte blev upprörd över....
NO SPOILER
...det där ni vet, som såg säsong 1.
1 april har säsong 2 premiär, Här är promo!


Nej, vädret i Seattle ser inte ut att ha blivit bättre.

The Killing går på fyran i Sverige och Fox i USA och bygger på dansk förlaga för den som inte sett serien.

De officiella spoilerreglerna!

Jag försöker att inte spoila här på bloggen, fast det är svårt. Efter att ha sett den här filmen ska jag anstränga mig ännu mer och f.ö. TACK TWITTER FÖR ATT NI SPOILADE REVENGE, TOP CHEF MED FLERA.


Homeland och Dexter får premiärdatum!

Homelands säsong 2 och Dexters säsong 20000 (som det känns) okej 7, har premiär på amerikanska kanalen Showtime 30 september.

fredag 9 mars 2012

Recension: Den sista dokusåpan

Varför ville Lill-Babs vara med?!

Ni vet hur kul det var att gå i skolan och göra egna plojfilmer med sina kompisar. Det kunde vara hur dåligt som helst, men alltid sköj att se sina polare. Extra tacksamt var det att spela in egen skräckfilm (hej Dawson!) då man kunde fläska på med hemgjorda effekter, och handling var ju alltid underordnat, något som bara band ihop ketchup i fejan-skrik-scenerna.
Förebilderna var ju ändå skrapiga VHS:er från någon kompis med familj som tillät ungarna se Filmnet (jag avslöjar härmed min enorma ålderdom).

Jag har sett första avsnittet av en ny svensk serie som heter Den sista dokusåpan.
Den känns exakt så som jag skrev ovan - en hemgjord splatterkomediserie som säkert är superskoj att se för alla inblandade, och för alla med totalkoll på dokukändisar och bloggkändisar, och möjligen för alla som aldrig skulle se något på SVT för att det är trååååkigt, men en serie som för oss andra är outhärdlig.

(Med undantaget att man här önskar att det skulle vara mer ketchupsplatterscener på bekostnad av handling och "skådespeleri").

Det är en "ironisk" "glimten-i-ögat"-"skräckkomedi" (ja jag räds inte strössel med citattecken här) som inte är läskig, inte är rolig, och ja det kanske finns en glimt i ögat men den glimten är ute och cyklar och glimten borde gå hem och dra något gammal över sig.

Vi kollar vad sexan själva säger! Från hemsidan:


Den sista dokusåpan är en nyskapande, 

Nej, konceptet med zombiesplatterkomedi är gjort. Subjektiv kamera med nightvision-blairwitch-style är gjort. 

beroendeframkallande,
Nej.

humoristisk, 
Neeeeeej.
 roadmovie där vänskap, kärlek och relationer sätts på spel.
Det är möjligt. Jag vet att jag inte direkt är målgruppen för den här serien. 

Jag skulle dock hellre äta spik än se ett avsnitt till.


Bechdel-testet: Fail.

onsdag 7 mars 2012

Recension: GCB

Från början skulle serien New Girl heta Chicks and dicks. GCB i sin tur hette från början Good Christian Bitches, men där satte jänkarna nattvardsvinet i halsen, så nu heter den konstigt GCB (och jag tänker varje gång GHB - drogen). Fox News (såklart) förmedlar glatt nyheter om hur sura både kvinnorättsorganisationer och kristna blev.

Mesar.

Good Christian Bitches (men ja ja GHB menar GCB) bygger på en bok skriven av en Dallas-mäklare och handlar om tvåbarnsmamman Amanda (Leslie Bibb) som flyttar tillbaka till Dallas för att bo i sin excentriska mammas gigantiska rikemanshus. Hon flyttar även tillbaka till ett gäng brudar som avskyr henne som pesten  - Amanda var en taskig killsnoende, herpesrykte-spridande, cheerledersparkande tonåring back in the days. De här Good Christian Bitches leds av en som vanligt underbar Kristin Chenoweth (se bilden) och dessa hyckande, låtsaspräktiga, juvelbärande, botoxinjicerade madamer är inte nöjda med Amandas återkomst.

Den var kul! Jag var inte en av de som följde Desperate Housewives som denna serie oupphörligen jämförs med. Men jag tyckte den var underhållning, snyggt lösta scener (när tittaren får veta allt om bitchgänget och Amandas oförätter mot dem genom att Amanda och hennes mamma tittar i årsboken, tex) och roliga skådisar.

Bechdel-testet: GCB klarar det galant.

Tv-Krönikan 6 - Andreas Wilson och Top Biodlare

Avsnitt 6 av Tv-Krönikan var sjukt kul att spela in. Vi pratade om Face Off, Terra Nova (frid vare över dess minne och över dess klåpiga dinosaurier), Boardwalk Empire, och Äkta människor.

Andreas Wilson som var dagens gäst var himla trevlig (och söt) och man hör på mitt förtjusta fnittrande att jag tycker så också. Men det bjuder jag på.



Vad jag önskar att jag inte hade bjudit på var att jag när vi skulle spela in hade otroligt mycket läppstift på tänderna, vilket Andreas snällt påpekade.

(Jag vill inte heller bjuda på den här asfula You Tube-frysbilden, snörpsnörp på munnen!)

Jag undrar också om någon vill haka på min realityidé Top Biodlare, eller kanske Davids Top Taxiförare.

tisdag 6 mars 2012

Julia Stiles till nya piloten "Midnight Sun"


Det droppar ju in oavbrutet nyheter om nya piloter, eller kända skådisar eller producenter som joinat sagda piloter. Ingenting har egentligen gjort mig exalterad. Tills nu! Julia Stiles har varit storfavvo hos mig sedan 10 orsaker att hata dig, och hon gjorde ju en lysande insats i Dexters förrförra säsong.

Julia är nu rekryterad till en ny NBC-pilot med namnet Midnight Sun. Och det verkar kul! Lyssna bara på det här:

Thrillerserien är baserad på ett israeliskt format. Och vi vet ju alla vilken toppenserie som också är det - Homeland! Så det bådar ju gott. Varför har just israelerna så bra thrillers?

Midnight Sun handlar om en sektliknande grupp och kollektiv i Alaska, med just namnet Midnight Sun, som plötsligt försvinner  spårlöst.
 Leah Kafka (Julia Stiles) har inte bara ett sjukt coolt namn utan även coolt yrke - hon är nämligen FBI-agent med sekter som specialitet. Det är hon som leder undersökningen kring försvinnandet. Så småningom avslöjas en stor konspiration.

Lisa Zwerling, som skriver för Awake (recension på den kommer när som helst) har skrivit piloten. Visst låter det lovande?

lördag 3 mars 2012

Downton Abbey får en fjärde och femte säsong?!


Holy macaroni! Nej nu hörni damer och herrar läser jag ett rykte som är något att hänga i julgranen. Det säger att Downton Abbey, som för fullt spelar in sin tredje säsong (premiär januari 2013), ska få inte bara en fjärde utan även en femte säsong.

Detta är mystiskt. Julian Fellowes, skaparen, har tidigare sagt att tre säsonger, that's it. Och våra kära karaktärer kan ju inte åldras hur mycket som helst utan att man...ser att de åldras.

Enligt TV Line ska detta dock vara fallet. De i casten som ska ha skrivit på är Michelle Dockery (Lady Mary), Elizabeth McGovern (Cora), Hugh Bonneville (Robert), Joanne Froggatt (Anna) och Brendan Coyle (Bates).

De som inte har skrivit på än i alla fall är Dan Stevens (Matthew), Siobhan Finneran (O’Brien) och Jessica Brown Findlay (Lady Sybil).

Jag vet inte vad jag ska säga om det här - är det sant, så är det både härligt, då jag älskar serien, men med skräck, för att de ska dra ut på den och den ska bli dålig.

Och vad är Downton utan kusin Matthew?!

(Uppdatering - fick svar på Twitter precis att: "Gareth Neame, producenten, sa före säs 1 att de planerar för 5-7 säsonger" - så det verkar ju inte alls otroligt att det stämmer!)

fredag 2 mars 2012

Ny trailer för Girls

Ja det handlar om personer av kvinnligt kön. Ja det är i New York.



Men ingen kan väl fortsätta säga efter att ha sett den här nya trailern för Girls att det är en ny Sex & the city för 20-åringar?

Av och med Lena Dunham, exekutiv producent Judd Apatow, premiär på HBO 15 april.
Läs intervju med skådisarna här! Jag har även skrivit ett tidigare inlägg, med rubriken Jag tror på Lena Dunhams Girls.

Smash, New Girl, med mera - Tv-krönikan avsnitt 5

Och jag fick till och med säga hur mycket jag hatar uttrycket "Adorkable".
Alltså nöjd.

"You threw me under the bus!"

Alla som följer någon form av realitytävling har stött på det här uttrycket: "throw under the bus".

Typexempel: Deltagarna har tvingats samarbeta när de ska laga mat/sy kläder/sminka specialeffekter. Det har gått illa för ett lag och de får stå till svars för domarna. En person måste lämna tävlingen och åka hem.

Face Off-domarna tyckte tex att "Beki thew Sue under the bus" i ep 5 säs 2.

Någon av lagmedlemmarna ser sin chans att skylla i från sig och säger att den andre lagmedlemmen tillbringade all tid med att bara rensa räkor/sydde en en asful polyestertunika som förstörde hela looken/gjorde en kroppsminkning som gjorde att modellen såg ut som en zombie istället för prinsessa.

Den rätta responsen i realityvärlden är inte att försvara sig genom att säga "käften", "din mamma kan vara en asful polyestertunika" etc utan att svara "you threw me under the bus!"

Juryn har också snappat upp detta, och säger ofta i sina överläggningar "he TOTALLY threw her under the bus!" och i försök att skapa tittarvänliga bråk i programmen klipps det ofta med när de andra deltagarna eftersnackar och diskuterar om man throwade någon under bussen eller inte.

Men lite research visar att detta uttryck är SÅ 2008:

To throw (someone) under the bus is an idiomatic phrase meaning to sacrifice another person (often a friend or ally), who is usually not deserving of such treatment, out of malice or for personal gain.
 

The phrase has been widely popularized by sports journalists since 2004 and was picked up by the mainstream media during the 2008 primary season. It has frequently been used to describe various politicians distancing themselves from unpopular or controversial figures.


Alltså kom uttrycket att myntas av politiker som skyller ifrån sig på andra. Så tidigt som 1991 har man hittat uttrycket. Så nu tycker jag vi släpper det i tv-världen innan det blir parodiskt!

torsdag 1 mars 2012

Recension: första avsnittet av Touch

Mystiskt.

Själfulla voice overs med filosofiska funderingar/totalt oförståeligt svammel, är det något ni saknat?
För mig var det lite av spiken i kistan för  Heroes, inte en enda gång till meningar som:

There are many ways to define our fragile existence. Many ways to give it meaning. But it is our memories that shape its purpose and give it context. The private assortment of images, fears, loves, regrets. For it is the cruel irony of life that we are destined to hold the dark with the light. The good with the evil. Success with disappointment. This is what separates us. What makes us human. And in the end, we must fight to hold on to.

(Obs. Äkta citat. Man kan tro jag har hittat på det, men tog det på måfå. BETYDER?!)

Då föredrar jag tack så mycket i så fall hellre SATC-Carries undringar ”är det i själva verket krig mellan singlar och gifta” eller till och med Gossip Girls ”It seems lika Lonely Boy won’t be lonely for so long”

Etc.
MEN för den som trots allt saknar tjusiga bilder ackompanjerat av vacker manlig röst som spekulerar över ödet, sa har skaparen av Heroes, Tim Kring, nu skapat en ny serie, Touch, som även den är en övernaturlig dramaserie. Det är även Kiefers Sutherlands nya serie, första tv-serie efter yey-för-tortyr!-serien 24.

Kiefer spelar en pappa, Martin Bohm en fd journalist som har slitigt jobb på en flygplats. Men han sliter inte bara med passagerarbagage och penga-samt tidsbrist, utan även med ensampappa-skapet (frun dog i 9/11-attentatet) och sin mystiske, stumme, autistiske son.

Sonen, Jake, är en klurig rackare, pratar inte, vill inte att man rör vid honom, är besatt av vissa märkliga saker som att lägga mobiltelefoner på rad, dricka en speciell typ av läsk, skriva ner siffror med liten liten handstil, klättra upp i höga torn eller ta på popcorn.

Jake kan även se mönster i nummer och osynliga trådar och samband mellan personer och deras öden. Kvasifilosofivarning! För yeeessss här kommer Tim Krings favvogrepp voice overn igång, det är sonen som pratar själfullt (”Gud har knutit en röd tråd mellan alla människors vrister”) ackompanjerat av bilder på ananas, snäckor och andra av naturens symmetriska under.

Knepigt? Så här  -  sonen har en förmåga att tolka nummer så han kan förutse händelser. Martins roll är att kunna tolka sin son så han till exempel kan förhindra olyckor att hända.

Förutom Kiefer & son möter vi till exempel Danny Glover som spelar en professor vid namn Arthur Teller som är expert på autistiska savantbarn som Jake. Dessutom en rackarns rad med olika personer i olika världsdelar, som har ett samband och som påverkar varandra på ett sätt som bara Jake kan se.

Nu känns det som att jag skrev den här recensionen helt spydigt som om jag hatade piloten. Det gjorde jag inte. Det var ett intressant ämne, lite M Night Shyamalan-knorrar, rätt snyggt gjort, jag gillar Kiefer… Väldigt sentimentalt dock. Och första avsnittet kändes mest som en mycket mycket lång trailer för serien, snarare än ett första avsnitt. Så svårt att bedöma hur serien kommer bli.

Här kan ni se ett smakprov om det faller er på läppen. Jag kommer i alla fall ge den en chans!



Touch har haft en sk smygpremiär, för kanske en månad sedan, och börjar gå ordentligt 22 mars på Fox i USA. I Sverige har TV4 köpt in serien, och den kommer i vår.