torsdag 1 mars 2012

Recension: första avsnittet av Touch

Mystiskt.

Själfulla voice overs med filosofiska funderingar/totalt oförståeligt svammel, är det något ni saknat?
För mig var det lite av spiken i kistan för  Heroes, inte en enda gång till meningar som:

There are many ways to define our fragile existence. Many ways to give it meaning. But it is our memories that shape its purpose and give it context. The private assortment of images, fears, loves, regrets. For it is the cruel irony of life that we are destined to hold the dark with the light. The good with the evil. Success with disappointment. This is what separates us. What makes us human. And in the end, we must fight to hold on to.

(Obs. Äkta citat. Man kan tro jag har hittat på det, men tog det på måfå. BETYDER?!)

Då föredrar jag tack så mycket i så fall hellre SATC-Carries undringar ”är det i själva verket krig mellan singlar och gifta” eller till och med Gossip Girls ”It seems lika Lonely Boy won’t be lonely for so long”

Etc.
MEN för den som trots allt saknar tjusiga bilder ackompanjerat av vacker manlig röst som spekulerar över ödet, sa har skaparen av Heroes, Tim Kring, nu skapat en ny serie, Touch, som även den är en övernaturlig dramaserie. Det är även Kiefers Sutherlands nya serie, första tv-serie efter yey-för-tortyr!-serien 24.

Kiefer spelar en pappa, Martin Bohm en fd journalist som har slitigt jobb på en flygplats. Men han sliter inte bara med passagerarbagage och penga-samt tidsbrist, utan även med ensampappa-skapet (frun dog i 9/11-attentatet) och sin mystiske, stumme, autistiske son.

Sonen, Jake, är en klurig rackare, pratar inte, vill inte att man rör vid honom, är besatt av vissa märkliga saker som att lägga mobiltelefoner på rad, dricka en speciell typ av läsk, skriva ner siffror med liten liten handstil, klättra upp i höga torn eller ta på popcorn.

Jake kan även se mönster i nummer och osynliga trådar och samband mellan personer och deras öden. Kvasifilosofivarning! För yeeessss här kommer Tim Krings favvogrepp voice overn igång, det är sonen som pratar själfullt (”Gud har knutit en röd tråd mellan alla människors vrister”) ackompanjerat av bilder på ananas, snäckor och andra av naturens symmetriska under.

Knepigt? Så här  -  sonen har en förmåga att tolka nummer så han kan förutse händelser. Martins roll är att kunna tolka sin son så han till exempel kan förhindra olyckor att hända.

Förutom Kiefer & son möter vi till exempel Danny Glover som spelar en professor vid namn Arthur Teller som är expert på autistiska savantbarn som Jake. Dessutom en rackarns rad med olika personer i olika världsdelar, som har ett samband och som påverkar varandra på ett sätt som bara Jake kan se.

Nu känns det som att jag skrev den här recensionen helt spydigt som om jag hatade piloten. Det gjorde jag inte. Det var ett intressant ämne, lite M Night Shyamalan-knorrar, rätt snyggt gjort, jag gillar Kiefer… Väldigt sentimentalt dock. Och första avsnittet kändes mest som en mycket mycket lång trailer för serien, snarare än ett första avsnitt. Så svårt att bedöma hur serien kommer bli.

Här kan ni se ett smakprov om det faller er på läppen. Jag kommer i alla fall ge den en chans!



Touch har haft en sk smygpremiär, för kanske en månad sedan, och börjar gå ordentligt 22 mars på Fox i USA. I Sverige har TV4 köpt in serien, och den kommer i vår.

4 kommentarer:

  1. håller med, bra premisser men seglade iväg way over the top till nån slags pretentiös-sentimental gospel. på tok för needy att visa allt den vill vara. fast som du säger, kan ju vara så att piloten var som en slags lång trailer.

    SvaraRadera
  2. Varje gång som det handlar om någon som mist en närstående som dog i 9/11 drar man ju öronen åt sig. Stor sentimentalitets/patriot-flaggviftarvarning. Ska bli intressant att se hur serien utvecklar sig.

    SvaraRadera
  3. ja risken är att det blir ungefär så här...
    http://youtu.be/XAi3VTSdTxU

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHAHAHAHA! Ja verkligen. Redan stor varning på närgångna bilder på ananasar etc med new age-plinkplonk till.

      Radera