lördag 30 juni 2012

Nyhetsflow och könsbelöningar - bra och dåligt med The Newsroom

The Newsroom har väl hittills varit den efterlängtade nya serien 2012. Trailern slog ner som en bomb, och med så höga förväntningar var det oundvikligt med besvikelse.
Jag tyckte kanske det inte var ett mästerverk, men verkligen inte att den var dålig. (Förutom vissa saker som kommer här nedan).

Hundra miljarders recensioner har redan gjorts, så ni vet vad den handlar om va?
Kortkort: Aaron Sorkin har skapat serien The Newsroom som handlar om nyhetsankaret Will McAvoy (Jeff Daniels) som får ett desillusionerat utbrott över Amerikas nuvarande tillstånd som leder till kris för honom och för nyhetsredaktionen där han jobbar. Nu ska programmet räddas genom ny personal, framför allt en ny producent, Mackenzie (Emily Mortimer) som även har varit Wills gamla tjej.

GILLADE:

Råddandet med att göra BP-oljespillolyckan till direktsänt nyhetsprogram
Tycker om filmens och tv:ns version av spänning i kontrollrum och på redaktion. Jag blir avundsjuk. Jag har också jobbat som nyhetsreporter på tv. Kanske den sämsta nyhetsreportern någonsin, herregud, kom aldrig ihåg vad som kom först – anhållen/arresterad/häktad…öhhh åtalad, och trots att man kan tro att jag är en tuff böna så fanns det för mig inget värre än att ställa folk mot väggen och lura ur dem saker. Det fanns absolut vissa tillfällen som det var spännande att jobba med nyheter, men om man säger så, det var inte direkt det amerikanska Sorkinska flowet och den energin i kontrollrummet.

Inledningen av avsnittet
Debatten som äger rum på universitetet som vi sett i trailern är ju så klart fantastisk.  Det har vi ju redan sett en del av i trailern, och var ju anledningen till att man längtetilängtat efter The Newsroom. Som republikanen som säger att det bästa med USA är ”frihet och frihet” och McAvoy säger ungefär det som man själv vill skrika ”MEN TROR NI INTE DET FINNS FRIHET I ANDRA LÄNDER ERA NÖTTER”. (Så säger alltså inte McAvoy riktigt). Ska vi titta på trailern igen kanske?:



Chefen Charlie
Så sympatisk är väl ingen kanalchef! Åh nej Mackenzie har jobbat som krigsreporter, nu vill hon komma hem, hon är utmattad, hon har inget jobb, han ger henne ett. Troligt. Men jag gillar både honom, skådisen och hans mäktiga ögonbryn.


Namnet hon har i Notting Hill är "The Perfect Girl".
Bra skådisval
Jajemen. Inte bara Charlie. Aha-upplevelsen när jag insåg att Mackenzie spelas av Emily Mortimer, tjejen som Notting Hill-Hugh träffar på en middag hos sina vänner när han försöker glömma Anna Scott - den söta tjejen som åt den äckliga maten.


GILLADE INTE:

Absurd USA-hyllning
Man vaggades in i falsk säkerhet när man såg trailern. Äntligen vågar man prata om att även US of A har brister! Men. Det sköna talet om att USA inte var ”the greatest country in the world” fortsatte som ett smörigt att det i alla fall VARIT greatest, hur fantastiskt det en gång varit och kan bli:
 ”Vi reached for the stars, acted like MEN!” och det fortsätter om hur bra USA var på (?) 40-60-talet, inte direkt supertider i USA:s historia: ”Vi krigade mot fattigdom och av bra avledningar” (hej Vietnam tex) vilka dumheter!

Jane Fondas frånvaro
Var är Jane Fonda? Hon ska spela nätverkschef, och jag längtar efter henne.

Att tjejer inte skulle uppskatta geekreferenser
Att en kille som drar superhjältereferenser när han ska prata med en tjej och det ska bli så fel, bara ”I shouldn’t speak” mumlar han generat för sig själv och unga tjejen ser förvirrad ut och den erfarna äldre kvinnan tycker att det var dumt gjort. Vi tjejer gillar också geekreferenser och GÖR SJÄLVA geekreferenser.

Asshole-McAvoy

Någon skrev att om McAvoy hade varit en kvinna (helst spelad av Glenn Close) hade alla skrikit om vilken bitch hon var. Tänk bara vad Girls-karaktären Hannah fått mycket skit!
Men McAvoy ska man gilla jättemycket fast han är så fruktansvärt osympatisk. Sånt som bara manliga karaktärer kommer undan med. Jag känner ingen kärlek. Jag känner att jag hatar Will McAvoy. Den där briljanta stenhårda nyhetsmannen som kan konsten att ställa folk mot väggen och grilla dem som flintastek. Som inte kan någons namn utom de högst uppsatta cheferna. Att man måste förtjäna hans vänlighet.

Det finns så många sådana vinnande typer i världen. Jag vill inte se honom lyckas mer. Jag vill se honom göra bort sig i direktsänding och så kanske man inte ska känna när man ser Newsroom.
Typiskt med kvinnlig chef man satt in som ett alibi, alltid manliga geniet som är coola saker på spåren och kvinnan som håller reda på dem, tänk bara på brittiska The Hour med Romola Garai. Samt verkligheten: kvinnor är projektledare med scheman, budgetar och måste tjata om att hålla tider, regissörer är killar som måste få skapa fritt utan att besväras av trivialiteter.

Den skittöntiga smöriga piano- och fiolmusiken
Vem har komponerat musiken? Bort!

Gubb-vinjetten
Vinjetten – historiska bilder från tv-historia (och jag ÄLSKAR annars arkivbilder i vinjetter) – men det gick inte att hosta upp fler kvinnor? Det är till och med en man som sminkar en annan man -  i vanliga fall hade det varit finfint för att vända lite på det (det är utan undantag sminköser av kvinnligt kön som gör smink på nyheterna) men nu var det helt extremt – enda arkivbilden på en kvinna är en bild bakifrån så man inte ser hur hon ser ut. För den tunga journalistiken byggs av MÄN dårå.



Köns-belöningar

När chefen (man) är nöjd med nyhetsankaret (man) dricker de whiskey tillsammans. När producenten (kvinna) är nöjd med researchern (kvinna) utbrister den förstnämnda ”I wanna take you shopping!”.

Ja som ni ser är mina invändningar mot serien mest det gamla vanliga - jobbiga sexistgrejer som jag inte kan bortse från. Kommer dock definitivt fortsätta följa.

Men alltså: ”Vi reached for the stars, acted like MEN!”. För tusan.

Bechdel-testet: klarar det på grund av diskussionen i kontrollrummet. Annars pratar de två namngivna kvinnorna som är med bara om andra män.

onsdag 27 juni 2012

Recap av True Blood, säsong 5, avsnitt 1 (spoilervarning)

VARNING FÖR TOTALA SUPERSPOILERS!


Det stora problemet med True Blood har börjat som ett lyxproblem – alla biroller var så intressanta att man gärna följde vad som hände med dem. Dessvärre har man inte dödat några darlings (men det har man ju! Man har dödat jättemånga darlings! Drottningen, hon Nan,  ordförande i vampyrfackföreningen, Sookies fairy godmother, Heeey-suus och många fler) så okej, inte tillräckligt många darlings, och i vilket fall – de som är kvar har allihopa fått egna historier, de träffar nya intressanta karaktärer osv – men nu är birollerna med helt egna liv så många att man inte hinner berätta någons historia alls ordentligt.

Jag tycker det är kul (men tidskrävande!)att göra recaps av avsnitt, och att göra en av True Bloods första visar verkligen hur bananas många olika linjer man börjar på. Håll i er!

Previously- sammanfattningen känns helt oförståelig. Vad mycket som hänt! Jag har hunnit glömma väldigt mycket. Dock pirrar det till lite när man hör da da daradadang dang dang – titellåten dra igång. Exalterat – hur kommer God hates fangs-skylten se ut den här gången? Åt vilket håll kommer man köra förbi den? Hur många gånger kan man variera hur man kör förbi en bioskylt?

Avsnittet börjar med Bill och Eric har dödat Nan. Kontoret är fyllt av exploderad-vampyr-klet. Bill pratar i telefon samtidigt som Eric städar jättesnabbt och uppspeedat vilket är roligt. The authority (vad det tar bort all romantik från vampyrer med alla fackföreningar, myndigheter, sheriffer, kungahus och så vidare. Var är mystiska grevar som gör hur de vill?) är på väg.
Åh nej Tara!
Under tiden händer grejen med varulvs-Debbie i Sookies kök. Hon hotar Sookie med hagelgevär, men Tara slänger sig framför och offrar sig.

Eric och Bill reagerar båda två när de känner att Sookie är i fara. Tröttsamt för dem! Sookie är ju i fara ca 35 gånger per avsnitt. Påminner mig lite om Buffy när hon trött utbrister ”Dawn’s in danger? Must be Wednesday.”
”Fuck Sookie” säger Eric när de förstår att hon är illa ute igen ”hon sa nej till oss båda två!” Men gentlemanna-Bill kan inte stå emot. De springer ut ur huset. Men ack de fångas i silvernät som två fiskar av några okända vampyrer – ”the authority”.

Under tiden har Lafayette vaknat i sin säng, där han tidigare mött snälla spöket Heeey-suus (Jesus). Ner i köket. Tara, nej! Det är för sent. Hon ligger död. Det gör även Debbie, skjuten av Sookie. Pam kommer opassande in i köket för att leta efter Eric, rödgråten, bokstavligen, hon har torkade tårar av blod runt ögonen.
Layafette får direkt en idé och säger ”turn her!” – alltså förvandla henne till vampyr, Sookie proesterar först – Tara hatar ju vampyrer, men ber sedan Pam om samma sak . Pam säger att spydigt att tjejens halva hjärna är bortskjuten – vad är det som säger att hon inte kommer komma tillbaka ”fucktarded” när hon reser sig ur graven?
Men Sookie säger att hon kommer bli skyldig Pam en jätteJÄTTEStor tjänst, och Pam ser chansen att med Sookies hjälp bli vän med Eric igen och går med på det.
Är oerhört förtjust i pastor-karaktären!

Sista avsnittet förra säsongen slutade med att den där obehagliga pastorn knackade på den nakne Jasons dörr. Helloooo vampyr! Jason är med rätta mycket misstänksam. Ryan Kwanten har en så vältränad kropp att den nästan ser onaturlig ut. Jason har varit med förut, han vill inte bli glamoured, men vampyrpastorn torkar osynliga tårar ur ögonvrån och säger att han inte vet hur man gör. Jason tittar upp och hoppsansa, lurifaxpastorn vet visst hur man hypnotiserar människor: ”bjud iiiiin mig” säger han med ett ondskefullt leende och det är precis vad Jason gör.

Under tiden står Sam omgiven av varulvar. Var är vår flockledare väser en naken donna hotfullt, men Sam blir en hök och flyger iväg.

Tillbaka till Pam, Sookie och Lafayette. Pam har på sig någon slags ljusgul mysdress med blommor, fjärilar och kattungar på – tydligen ska den som ”vänder” en människa til en vampyr ligga i graven tillsammans med densamme. Pam är uttråkad. ”I am wearing a Walmart sweatsuit for y’all – if thats not demonstrating teamspirit I don’t know what is”. Pam har lätt de bästa replikerna i hela True Blood. Sookie och Lafayette begraver dem båda.

Kära Pam!
Sam står naken utanför sitt hus. Marcus, den elake varulvsledaren, som dödade Sams bror, och dessutom är exet till Sams nya tjej, är död. Det var Alcide som gjorde det, men det vet inte resten av gänget. De tror Sam gjorde det. Nakna varulvstjejen gav inte upp så lätt, dyker upp utanför hans hus, och hotar Sams tjejs dotter. Sam säger att det var han som dödade Marcus, trots tjejens protester, och nakne Sam och nakna varulvstjejen går i väg med sina vältränade stjärtar, rekord i nakenfisar i True Blood på kort tid! Tur det är varmt i amerikanska södern.

Börjar med att räkna stjärtar i avsnittet. 1, 2...många.
Hos Jason: pastorn hypnotiserar Jason allt vad han kan. (Jason naken.) Tar upp att Jason låg med hans fru. Nu tror vi alla att det ska gå illa för Jason. Men nej! Pastorn är kär i Jason! Han kunde inte klara av sina känslor för Jason. Pastorn deklarerar:  ”Im a gay vampire american!” ”och I love you Jason Stackhouse!”
Jason svarar snällt: Det var den snällaste kärleksförklaringen jag fått! Och jag förlåter dig för att du ”acted all murderous and what not - but I’m sorry this dog don’t bark that way!”. Pastorn gillar inte att bli avspisad.
Då kommer Jessica insvepandes supermyndigt i någon sorts Lilla Rödluvan-outfit som en räddande ängel och talar med överlägsen röst och deklararar kort ”jag är typ drottning, han är min”. Pastorn, missnöjd, slängs ut.


Bill och Eric ligger i en baklucka och ser ut som att de blivit grillade med våffeljärn i nyllet (silvernätet). Under tiden spelas mysigt Paul McCartneys Silly Lovesongs medan de försöker ha en smart plan i bakluckan. De sticker hål på bensintanken och bilen exploderar.
-You should run! Säger Bill som ligger skadad på gatan.
- I’m not leaving you here! Säger Eric, som om rivalitet och hat aldrig existerat mellan de två nu såta vännerna.
Nu kommer en av kidnapparna och hotar dem med gevär. Det ser mörkt ut, men skytten exploderar i ett moln av guckigt blodigt slem. -Nora! Utbrister Eric, varpå följer ett mycket hett hångel med den skjutande tjejen i slow motion med exploderande bil-eld bakom, mycket dramatiskt, medan Bill förvirrat ser på.
Bill: - Friend of yours?
Eric: -Thats my sister actually. (jättekonstigt).
Släkten är bäst.
 Som tur var är Nora och Eric syskon genom att Godric var bådas skapare. Nora jobbar för ”the authority”, men gör vad som helst för Eric och ska rädda dem från att få the true death av myndigheterna.

Blodslamseupptorkning sker hemma hos Sookie. Hon dödade ju varulvs-crack-Debbie med hennes eget hagelgevär (det där stackars blodindränkta köket!), och nu debatterar Sookie och Lafayette vad man ska göra. Sookie säger ”I wanted to kill her!” med läskig fiol-ljudeffekt efter, så man förstår att detta uttalande av Sookie är 1. Signifikant för Sookies utveckling som inte längre helyllebrud samt 2. Dåligt.
Sookie och Lafayette drar vidare till nästa torka upp blod-hämta lik-plats. Men nu är Jesus-Hey-suuus kropp är borta!

Naken mansstjärt nr 3 vi möter i serien visar sig tillhöra sheriffen Andy Bellefleur som fylle-efter-ligg-sover i en stuga med häxan Holly. Hollys söner kommer hem och blir inte superglada, minst sagt.
Terry Bellefleur, Arlene och barnen äter middag, tillsammans med sin gamla krigarkamrat vi mötte första gången sista avsnittet förra säsongen. Han spelas av Scott Foley, och det gör att det inte finns en chans att jag inte tänker Noel i Felicity, Noel i Felicity om och om igen. Terry är oerhört ovillig när det kommer till att prata om sin tid i armén.
Felicity-Noel/Terrys mystiske soldatkollega.

Sookie tar en dusch och plågas av mobbningsminnen från barndomen vi får ta del av i en flashback. Obehagligt nog har de lagt på vuxen-Sookies röst på en barnskådis så det bli väldigt konstigt. Barnfejset Sookie får i alla fall hjälp av barn-Tara i sitt minne. Minnet tar slut och hon tittar ut på Taras grav. Ska det fungera?

Lafayette har inte haft det roligaste dygnet – både Tara och Jesus döda. Han ligger i badet och ljudeffekt ackompanjerar synen av en rosa rakhyvel. Suicidal?
Det knackar på dörren hos Sookie. Enter Alcide! ”Vi måste prata” säger han. Oups! Han vet inte att Sookie några timmar tidigare skjutit hans knäppa tjej Debbie. Sookie spelar glad och erbjuder honom saft. Hon öppnar kylen och URK! Där ligger en tand på golvet med någon slags köttig rot, ewww, Sookie ställer snabbt foten på den. Alcide kommenterar hur märkligt rent det är i köket men kommer snabbt fram till sitt verkliga ärende – den förre vampyrkungen Russel har tagit sig loss från sitt cementfängelse.

Nu är vi på Merlottes. Något av det jag absolut gillar bäst i True Blood är vad någon kallade red neck-estetiken – och den baren är alltid fylld av svettiga burgarätande suspekta människor. Älskar alla scener där, speciellt när Hoyts mamma är med.
Där hittar vi Jason och Andy! En obehaglig domare kör bort Jason och säger åt Andy at han ska stryka domarens sons fortkörningsbot. Andy viker sig omedelbart, den mesen.
Under tiden är Jason i baren. Tyvärr är Hoyts mamma inte där, men väl Hoyt själv. En av Hoyts kompisar gör en girlfriendfucker-sneeze dvs man väser fram ett ord samtidigt som man låtsas-döljer det med en fejkad nysning. Hoyt är stenhård. ”Du har inga vänner vid det här bordet”.
Sookies hem: Alcide varnar Sookie. Russel är ute efter dig!
Lafayette får utbrott på Alcide som gör ett lustigt morr-ljud.

Läskiga jeansklädda varulvshjorden, med Martha som ledare, misshandlar under tiden å det grövsta Sam, ledda av obehaglig äldre kvinna som borde uttnyttjat tandvård mer under sitt liv.
Jaha klipp till värsta sexscenen mellan Eric och den här Nora medan Bill uttråkat väntar utanför, och Eric säger på svenska ”jag kommer sakna dig syster”, ja, det är obehagligt som ni förstår. Sluta med systersnacket, gross, men även katching! Två nakna rumpor till! Nu har jag tappat ordningen på hur många nakna det var i första avsnittet.
”We fight like siblings but we fuck like champions” säger Eric till den väntande Bill utanför. Bill saknar snappy comeback, men vi kan konstatera återigen att Eric har så låga jeans att han måste fått en brazilian wax.

Jessica har fest med collegestudenter och Jason joinar dem. Jessica gör det tydligt att hon inte vill ha ett förhållande med Jason.
Borde byta kost. Och gå till tandläkare.

Noel-i-Felicity konfronterar Terry och säger att fem av deras gamla militärkollegor fått sina hus uppbrända ”det har att göra med den där natten i Irak”. Men Terry vill inte höra på det örat.
Jessica och de andra på festen spelar Rockband och gör en ljuvlig Ch-ch-ch-ch-ch-Cherry bomb! Jessica hånglar med en av killarna, Jason går i väg till en bil med en av tjejerna men vill inte ha sex. Det var första gången!

Sedan – urk. Varulvsgänget gräver upp Marcus. Den misshandlade Sam är verkligen i trubbel. Då kommer Sams tjej Luna som tagit dit Alcide som myndigt  och orädd-t berättar att han dödade Marcus. Otäcka gamla ingen tandvård-kvinnan säger att hon var Marcus mamma, ylar, antar vargform och URK där av urk:et i början –hon börjar käka upp Marcus döda kropp. Och jag menar dra långa slemmiga inälvor ur magen.
Bill och Eric får nya pass (Bill blir under protester ”mr Appelbaum”) men tyvärr. Auktoriteten har hunnit ifatt dem.

Sookie väntar vid Taras grav. Pam kommer misslynt upp – men Tara ligger kvar livlös. ELLER!!!
Sedan spelas fyndigt låten ”Turn turn turn” och det är slut.

PUH! Förstår ni hur många trådar som påbörjats?! Hur många personer som nu har huvudroller? Hur många korta scener det här avsnittet innehöll? Hur lång tid tog det att skriva det här? Hur många orkade läsa hela? Många frågor.

torsdag 21 juni 2012

Tv-krönikan - reseprogram och Girls (igen)

Runt 22.00 försvarar jag hetsigt Girls, som ju fått en massa kritik för att vara "för vit". Och Julia boxtipsar om Gilmore Girls och berättar intressant fakta som att manuset till ett GG-avsnitt är dubbelt så långt som ett vanligt avsnittsmanus.

Jess & Rory - Happy Ending

Som jag har tjatat om Gilmore Girls senaste tiden - men så går det när man ser om en serie OCH obs nu ser de två sista säsongerna som jag faktiskt inte sett förr, hör och häpna. När jag sett GG förut har jag nämligen alltid tröttnat när Jess försvinner ur serien. Jess Mariano, denna ljuvliga bad boy, som var bad på ett extremt o-bad sätt - slåss på skolgården? Göra bus? Inte vara lika artig som träbock-Dean? Men i GG-världen var han ett hår av hin som till och med i vanliga fall avslappnade Lorelai avskydde.

Det var faktiskt på gång att Jess skulle få en egen spinoff-serie, som skulle handla om när han startar ett nytt liv i Kalifornien - det är därför det är så kända skådisar som passerar förbi i de avsnitten man får se när han ska hitta sin pappa. Men av detta blev det intet, och inte heller den återföreningen av Jess och Rory som man bara längtar ihjäl sig efter. Tur då att det finns fanfiction, eller flitiga små you tube-rippande klippande fans som orkar göra filmer som denna, var så goda, i en alternativ verklighet, Jess & Rory - Happy Ending!


söndag 17 juni 2012

Chicago Fire, Revolution, Go On samt en massa SKRÄP - nya serier från NBC

Det har tagit lite tid, ursäkta för det, men nu fortsätter vi genomgång av några av de nya serierna som kommer. Klicka på rubriken så ser du trailern. Dags för NBC:

1600 Penn
Jag fattar ingenting av trailern, ska det vara roligt? Intresseväckande? 1600 Penn handlar i alla fall om en slarvpelle (Josh Gad) som kommer tillbaka till sin familj - familjen råkar vara USA:s presidentfamilj. Presidenten spelas av Bill Pullman - en bra mycket äldre och stabbigare president än den han gjorde i Independence Day av bilderna att döma, men ack, vi ska alla bli gamla och tjocka. Jenna Elfman spelar hans fru. Familjen ska vara knasigt dysfunktionell, men 1600 Penn är en komedi som enligt förhandstips inte ska vara speciellt rolig.

Animal Practice
Jag ÄLSKAR djur. Och jag HATAR den här trailern. Det finns inga söta djur i världen som kan väga upp att det här verkar vara en helt sanslöst o-rolig komedi.

Chicago Fire
Är det en brandstation? Är det en modelltävling? Alla brandmän och ambulanspersonal på den här brandstationen är nämligen sinnessjukt snygga, och får visa upp sexpack till overallbrallerna. Gråtande barn, bombastisk musik - jag känner mig totalt ointresserad av detta brandmans-drama.


Go on
Matthew "Chandler" Perry spelar en man (och spelar även Chandlerkaraktär igen) som förlorat sin fru och börjar gå i en tokig terapigrupp. Den här komedin känns lite inspirerad av Community. Möjligt att jag orkar se första avsnittet. Känner mig dock inte superbegeistrad, trots att det är kul att åter se Perry grimasera och leva ut.




Do no harm är en Dr Jekyll och mr Hyde-historia om en neurokirurg med ett farligt alterego. Det känns inte av den trötta trailern att döma som att ens NBC själva tror på idén.

Guys with kids är en sitcom med trötta temat manliga knasbollar som tar hand om barn. Det var ju kul på Tre män och en baby-tiden men nu? "They make fatherhood fun". Nej. Inte ens vansinniga skrattmaskiner gjorde den här trailern rolig.

Infamous är NBC:s svar på Revenge. En kvinnlig privatdeckare återvänder undercover till en superrik familj, en familj där hon växte upp som städerskans dotter, för att lösa ett mord. Tja, det låter ganska kul. Tyvärr har kritiker slaktat denna pilot, så tror inte jag lägger ner mer tid på den.

The new normal
Ryan Murphy som skapade Glee och American Horror Story, ligger bakom denna komedi som handlar om en kvinna som bestämmer sig för att skapa ett nytt liv åt sig själv och sin dotter, och väljer att bli surrogatmamma åt ett homosexuellt killpar. Tja...Murphy brukar ju veta vad han gör. Så medan handlingen kanske inte biter tag så kanske den är lite härlig att se..?

Next Caller
Manlig machoradiopratare (Dane Cook) tvingas få en ny programledarkollega, en kvinna som är...vänta...hon är...FEMINIST!! Men herregudarsskymning! Fatta hur mycket skitstereotyper som kommer tryckas in i den här serien. Den som sa ja till den här pitchen vill jag slå.

Ja som ni ser verkar inte NBC har ett toppenår, vad jag tror och har hört i alla fall. Men jag har sparat det mest lovande till sist:

Revolution
Plötsligt försvinner all energi i vår värld. Elektricitet - men även motorer, batterier etc. Kvar blir en postapokalyptisk värld där krigsherrar rider häst och beter sig allmänt illa. Vad har hänt?
Det som får mig att lystra är att den är producerad av JJ Abrams som ju har ett rackarns cv. Den måste varit dyr att producera och man slår på stora trumman, men risken är att det blir ett uppblåst Terra Nova-spektakel.


Ja...möjligen den. Men skärpning NBC! ABC verkar dock ha en mer lovande line up. Kommer snart.

lördag 16 juni 2012

Var hittar jag Burning Love?

Jag vill se den här.


Ken Marino! Kristen Bell! Adam Scott! Alla mina Party Down-älsklingar plus Malin Åkerman och Ben Stiller. Burning Love är en webbserie som så klart inte är tillgänglig i Sverige. Jag hittar den inte på You Tube, hittar inte streama, inte nedladdning - någon som vet?

torsdag 14 juni 2012

Här kan ni också läsa mig!

Jag har börjat skriva för sajten Weird Science. Det är roligt men lite jobbigt eftersom jag på min egen blogg kan skriva böböböböböbbajskorv och det gör ingenting, men nu får man skärpa sig. Jag inledde genom att försvara mitt kära Work of Art. Läs gärna här!

måndag 11 juni 2012

Recension: Bunheads

"Life's short, talk fast" - så lyder den vanvettigt bra taglinen för Gilmore Girls. Jag är inne i värsta Gilmore Girls-racet, jag har faktiskt inte sett de sista säsongerna medan jag sett 2 och 3 flera gånger - Rory och Jess-historien är en av mina favvo-lööööööv-stories. Mmmm Milo Ventimiglia mmmm. Gilmore Girls är ojämnt, men när det är bra är det satans bra!

Varför tjat om Gilmore Girls? Jo skaparen (även manusförfattaren, producenten och regissören av många avsnitt) Amy Sherman-Palladino har nu gjort en ny serie för ABC Family som heter Bunheads. Bunheads syftar på frisyren som ballerinor har, och serien har (hoppfullt) beskrivits som Gilmore Girls plus dans.

Den handlar om show girl:en Michelle som dansar i Las Vegas med en präktig plym av strutsfjädrar på sin stuss, och som uppvaktas flitigt av en man hon knappt bryr sig om. Men efter ett svidande nederlag på en audition plus en redig fylla, går hon med på att spontangifta sig med denne man. Hon finner sig plötsligt i den lilla hålan Paradise, i en villa proppad med porslinsgrodor, balettprylar och ryyyys prydnadsclowner. Den är även proppad med närvaron av en svärmor som till Michelles fasa delar huset med sin son.

OCH!!! Den skeptiska svärmor Fanny spelas av Kelly Bishop, aka Emily Gilmore (aka mamman i Dirty Dancing, när den polletten föll ner var det en riktig lättnad) som i Bunheads mer än halv-repriserar sin snabbkäftade och barska Emily Gilmore-roll. Hon spelar förutom Michelles nya mans mamma även traktens balettlärare.

Bland Fannys elever hittar vi de andra huvudrollerna i form av fyra tonåriga balettdansöser där vissa är smala, tuffa och vill dricka öl, och andra nojar över sina ickebalettiga kroppar och en kommande dansaudition.

Jag har bara sett första avsnittet av Bunheads, och det kändes oerhört pilot:igt. Det skulle pressas in händelser och personer, och det gjordes kanske inte supersmidigt. Det är snudd på omöjligt att säga hur den här serien kommer bli. Jag kan i alla fall säga att samspelet mellan Michelle och Fanny är härligt, att man har lite Stars Hollow-knasiga karaktärer, att dialogen är kvick om så inte lika kvick som i Gilmore Girls, och jag tyckte att den grimaserande Sutton Foster, som spelar Michelle, var väldigt härlig och charmig. Och dessutom, ni vet lalalala-musiken i GG, den var här också!

Vi får se helt enkelt! Jag kände ingen omedelbar Gilmore Girls-känsla, men kommer i alla fall se nästa avsnitt av Bunheads.

Nu ska jag berätta något roligt!

Jag skriver inte bara om tv, jag jobbar med tv också. Och idag började andra inspelningsveckan av en tv-serie som jag och min kompanjon har hittat på och skrivit! Mäktigt va? Det är en actionserie för barn, den ska gå på SVT och det är produktionsbolaget Tre Vänner som producerar. Det kommer bli så fint.

söndag 10 juni 2012

Kärlek till Girls avsnitt 8

Jag hann se avsnitt 8 av Girls först i dag, det gick för en vecka sedan. Det var så ofantligt bra.Jag skrev på Twitter att det var det bästa jag sett i tv-väg under 2012 och det håller jag nog fast vid, jag ville aldrig att det skulle ta slut. Några av anledningarna:

Början på avsnittet. Ny ton i Hannahs och Adams förhållande.




Hur Marnie plågas dels av att behöva lyssna på hur de har sex, dels av att stalka sitt ex på Facebook och hur han poserar med sin nya tjej på romantisk resa i Rom.



Det var så fantastiskt filmat det här avsnittet. Varje bild var så bra! Här Hannah och Adam.


"I don't like ice cream. It tastes like soft mucus".





...och när de bryter gulligullandet mellan den och gamla weirdo-Adam kommer fram i duschen.


Jessa och Marnie som passar på att bonda och snacka skit om Hannah.

Förstår ni vad jag menar med hur snyggt fotat avsnittet var?! Chris O'Dowd (Officer Rhodes i Bridesmaids!) var otroligt bra som raggande businessman med dj-ambitioner!

Han får inte vara med när Marnie vill bevisa att hon inte är så uptight som alla tror...
"You are not a good apologizer."
Har ni sett något så vackert? (Ser ni inte det beror det nog på min oförmåga att göra bra skärmdumpar).
ÅH!!




Sista bilden. Och slutlåten är The Vaccines.

Det var ett så välskrivet, välspelat och (tjat) vackert filmat avsnitt att jag sett det tre gånger efter varandra nu. Jag älskar varenda scen. Från vinjetten (vill sno idén med de små variationerna på att skriva "Girls" till någon annan produktion) till musikläggningen.
Adams monolog på teatern, Hannahs dusch-trauma när man precis tror att det bara är gullegull mellan dem, Marnies stalkande av exets romantiska bilder, affärsmannens (Chris O'Dowd) fantastiska frustrerade utbrott , små detaljer som när Marnie och Jessa snackar skit om Hannahs blänkande panna (det kändes verkligen som en dialog hämtad ur verkligheten) och det faktiskt väldigt romantiska slutet med knäpp-Adam. Tack för den. Och ge alla årets Golden Globes till Lena Dunham.

fredag 8 juni 2012

Inför nästa säsong av Top Chef, följande ändringar tack:


Ja, vi kan väl alla vara överens om att nian inte var en speciellt lyckad säsong av Top Chef. Trots löften om att det skulle vara den ”största säsongen någonsin!” gällde löftet om ”storhet” mest bara de enorma volymer kokött som tillagades, annars var Top Chef Texas den minst minnesvärda säsongen, den tråkigaste, och den mest tillkrystade.

Top Chef-producenter: Jag har några förslag till nästa säsong:

1. Skippa de orimliga dollarvinsterna.

Nu är det vardagsmat att de vinner 20 000 dollar på en Quick Fire eller en bil på Elimination Challenge. Att vinna känns mindre viktigt när alla redan vunnit mer än prissumman. Dessutom tröttsamt att behöva lyssna på vem som sponsrat vinsten i fråga.  För att inte tala om att sponsorer som handtvål leder till Quick Fires där deltagarna ska göra utmaningar där de måste tvätta händerna ofta (?!).

2. Lägg för guds skull av med allt för krystade utmaningar.
Okej, jag gillar en galen Quick Fire. Det är kul när de får göra mat som ska passa till en tv-dinner, eller rätter som ska innehålla tequila, skallerorm, måste friteras eller bara får bestå av ingredienser från en bensinmack eller automat. Men när quickfires uteslutande är gimmickar, att de bara får använda de ingredienser de kan få tag på från ett löpande band eller enbart får plocka ingredienser med ögonbindel så känns det mest som att producenterna har fått idétorka och måste lösa det med tekniska byggen och lustigheter.
Värst var den löjliga olympiska spel-utmaningen i semifinalen – laga mat i gondol (och en twist på det), hacka fram ingredienser ur isblock, skjuta pil och båge för de ingredienserna man fick laga med. Inte kul att se. Bara plojigt. Det gör bara att man inte litar på bedömningen av kockarna.
Det är kul när alla får laga med ovanlig ingrediens, eller en speciell form, som pizza, sushi etc. Det räcker. Den här punkten hänger ihop med nästa, nämligen:

2. Låt kockarna vara kreativa, utan hinder!
De behöver inte klara av utmaningen på 5 dollar. Det behöver inte göra det bakbundna. De behöver inte göra det hängandes upp och ned från en kamel och enda ingrediensen är frystorkad morot och tiden ni har på er är 15 sekunder och enda köksredskapet är en kofot/högaffel och vi förväntar oss toppklass på  maten.

3. Skippa totalcrazy gästdomare.
 Nu gillade jag avsnittet med Charlize Theron, men det berodde på utmaningen och inte på henne.  Jag tänker framför allt på avsnittet med PeeWee Herman som gäst. Det var nog det sämsta Top Chef-avsnittet någonsin. Herregud. Nu har man ju som svensk kanske ingen större relation till honom, alla amerikaner kanske vrider sig av skratt, men för faaaaan…pling pling med hojen och farbror med konstigt smink och cyklas ska det i studio och bedömas mat utifrån karaktär med konstig vuxenbebis-röst OCH deltagarna fick även de CYKLA runt och ”hitta” (som om det inte uppenbart var förrekat) restauranger där de fick laga maten.
(Här kan vi tillägga att Project Runway ju hade miss Piggy som gästdomare i ett avsnitt. Det var inte heller okej.)
Det räcker så bra med spännande kockar som domare!

4. Inga twister med orättvisa utröstningar
Man lagar mat i team. En fuckar upp. Och hej hopp i avsnittet gjordes rolig twist så BÅDA fick åka hem? Djupt orättvist. Det gör att tävlingen känns oseriös.
Låt oss tillaga 8 hackade kossa-mu!

5. Ta lite etiskt ansvar.
Använd inte utrotningshotade djur eller fiskar. I Top Chef Texas skippade man till och med den vegetariska utmaningen som brukar komma en gång per säsong (under mycket gnöl). Det är väl VERKLIGEN ett tecken på om man är kreativ i sitt matlagande om man inte behöver göra mat med djur hela tiden? I Texas-säsongen var det så mycket grilla-stora-djur-utmaningar så det blev extremt tröttsamt, när folket skulle avgöra vad som var godast, ja inte fan vågade kockarna kosta på sig en bögig grönsaksrätt, det hade väl de cowboyhattsbärande tjocksmockarna svimmat av om de behövt äta, ”sås är en grönsak” typ.
Varför inte Top Chef Portland? Det vore väl kul. Bara pk-utmaningar och veganskt och hippies (baserar allt detta på Portlandia) och inte en himla boskapstuggande republikan så långt ögat når.

 6. Visa Last chance kitchen på tv!
Att få se kockarna som åker ut kämpa för att få tillbaka sin plats och komma tillbaka till showen? Ja tack. Bara visas på Showtimes hemsida där vi i Sverige missar? Nej!

7. Bättre casting tack.
Det här känns onödigt att skriva. Jag tror de kämpar och gör ALLT för att få med roliga och duktiga personer. Jag vet dessutom att de lägger ner mycket mycket kraft på fler duktiga kvinnliga kockar, och bravo för det! Men tyvärr, det var inte så kul den här säsongen, att se Sarah hacka på Beverly? Gjorde bara lite ont i en. Inte skoj.