Nyhetsflow och könsbelöningar - bra och dåligt med The Newsroom

The Newsroom har väl hittills varit den efterlängtade nya serien 2012. Trailern slog ner som en bomb, och med så höga förväntningar var det oundvikligt med besvikelse.
Jag tyckte kanske det inte var ett mästerverk, men verkligen inte att den var dålig. (Förutom vissa saker som kommer här nedan).

Hundra miljarders recensioner har redan gjorts, så ni vet vad den handlar om va?
Kortkort: Aaron Sorkin har skapat serien The Newsroom som handlar om nyhetsankaret Will McAvoy (Jeff Daniels) som får ett desillusionerat utbrott över Amerikas nuvarande tillstånd som leder till kris för honom och för nyhetsredaktionen där han jobbar. Nu ska programmet räddas genom ny personal, framför allt en ny producent, Mackenzie (Emily Mortimer) som även har varit Wills gamla tjej.

GILLADE:

Råddandet med att göra BP-oljespillolyckan till direktsänt nyhetsprogram
Tycker om filmens och tv:ns version av spänning i kontrollrum och på redaktion. Jag blir avundsjuk. Jag har också jobbat som nyhetsreporter på tv. Kanske den sämsta nyhetsreportern någonsin, herregud, kom aldrig ihåg vad som kom först – anhållen/arresterad/häktad…öhhh åtalad, och trots att man kan tro att jag är en tuff böna så fanns det för mig inget värre än att ställa folk mot väggen och lura ur dem saker. Det fanns absolut vissa tillfällen som det var spännande att jobba med nyheter, men om man säger så, det var inte direkt det amerikanska Sorkinska flowet och den energin i kontrollrummet.

Inledningen av avsnittet
Debatten som äger rum på universitetet som vi sett i trailern är ju så klart fantastisk.  Det har vi ju redan sett en del av i trailern, och var ju anledningen till att man längtetilängtat efter The Newsroom. Som republikanen som säger att det bästa med USA är ”frihet och frihet” och McAvoy säger ungefär det som man själv vill skrika ”MEN TROR NI INTE DET FINNS FRIHET I ANDRA LÄNDER ERA NÖTTER”. (Så säger alltså inte McAvoy riktigt). Ska vi titta på trailern igen kanske?:



Chefen Charlie
Så sympatisk är väl ingen kanalchef! Åh nej Mackenzie har jobbat som krigsreporter, nu vill hon komma hem, hon är utmattad, hon har inget jobb, han ger henne ett. Troligt. Men jag gillar både honom, skådisen och hans mäktiga ögonbryn.

Namnet hon har i Notting Hill är "The Perfect Girl".

Bra skådisval
Jajemen. Inte bara Charlie. Aha-upplevelsen när jag insåg att Mackenzie spelas av Emily Mortimer, tjejen som Notting Hill-Hugh träffar på en middag hos sina vänner när han försöker glömma Anna Scott - den söta tjejen som åt den äckliga maten.


GILLADE INTE:

Absurd USA-hyllning
Man vaggades in i falsk säkerhet när man såg trailern. Äntligen vågar man prata om att även US of A har brister! Men. Det sköna talet om att USA inte var ”the greatest country in the world” fortsatte som ett smörigt att det i alla fall VARIT greatest, hur fantastiskt det en gång varit och kan bli:
 ”Vi reached for the stars, acted like MEN!” och det fortsätter om hur bra USA var på (?) 40-60-talet, inte direkt supertider i USA:s historia: ”Vi krigade mot fattigdom och av bra avledningar” (hej Vietnam tex) vilka dumheter!

Jane Fondas frånvaro
Var är Jane Fonda? Hon ska spela nätverkschef, och jag längtar efter henne.

Att tjejer inte skulle uppskatta geekreferenser
Att en kille som drar superhjältereferenser när han ska prata med en tjej och det ska bli så fel, bara ”I shouldn’t speak” mumlar han generat för sig själv och unga tjejen ser förvirrad ut och den erfarna äldre kvinnan tycker att det var dumt gjort. Vi tjejer gillar också geekreferenser och GÖR SJÄLVA geekreferenser.

Asshole-McAvoy
Någon skrev att om McAvoy hade varit en kvinna (helst spelad av Glenn Close) hade alla skrikit om vilken bitch hon var. Tänk bara vad Girls-karaktären Hannah fått mycket skit!
Men McAvoy ska man gilla jättemycket fast han är så fruktansvärt osympatisk. Sånt som bara manliga karaktärer kommer undan med. Jag känner ingen kärlek. Jag känner att jag hatar Will McAvoy. Den där briljanta stenhårda nyhetsmannen som kan konsten att ställa folk mot väggen och grilla dem som flintastek. Som inte kan någons namn utom de högst uppsatta cheferna. Att man måste förtjäna hans vänlighet.

Det finns så många sådana vinnande typer i världen. Jag vill inte se honom lyckas mer. Jag vill se honom göra bort sig i direktsänding och så kanske man inte ska känna när man ser Newsroom.
Typiskt med kvinnlig chef man satt in som ett alibi, alltid manliga geniet som är coola saker på spåren och kvinnan som håller reda på dem, tänk bara på brittiska The Hour med Romola Garai. Samt verkligheten: kvinnor är projektledare med scheman, budgetar och måste tjata om att hålla tider, regissörer är killar som måste få skapa fritt utan att besväras av trivialiteter.

Den skittöntiga smöriga piano- och fiolmusiken
Vem har komponerat musiken? Bort!

Gubb-vinjetten
Vinjetten – historiska bilder från tv-historia (och jag ÄLSKAR annars arkivbilder i vinjetter) – men det gick inte att hosta upp fler kvinnor? Det är till och med en man som sminkar en annan man -  i vanliga fall hade det varit finfint för att vända lite på det (det är utan undantag sminköser av kvinnligt kön som gör smink på nyheterna) men nu var det helt extremt – enda arkivbilden på en kvinna är en bild bakifrån så man inte ser hur hon ser ut. För den tunga journalistiken byggs av MÄN dårå.



Köns-belöningar
När chefen (man) är nöjd med nyhetsankaret (man) dricker de whiskey tillsammans. När producenten (kvinna) är nöjd med researchern (kvinna) utbrister den förstnämnda ”I wanna take you shopping!”.

Ja som ni ser är mina invändningar mot serien mest det gamla vanliga - jobbiga sexistgrejer som jag inte kan bortse från. Kommer dock definitivt fortsätta följa.

Men alltså: ”Vi reached for the stars, acted like MEN!”. För tusan.

Bechdel-testet: klarar det på grund av diskussionen i kontrollrummet. Annars pratar de två namngivna kvinnorna som är med bara om andra män.