onsdag 29 februari 2012

Mängder av tips på kostymdrama!

Gör bilden dig knäsvag?!

 Är du ett fan av tinnar, torn, korsetter, milda brittiska röster, obesvarad kärlek, besvarad kärlek, dimmiga gator, gröna slottsgräsmattor, engelska 1700-talsförfattare, återhållen åtrå, världskrigsromantik, miniserieformat - dvs är du en kostymis-älskare?

Under ett blygsamt inlägg med rubriken Brittiskt plut i Birdsong finns en skatt i kommentarsfältet. Tack läsarna "lj" och "Ann" för mängder av enastående tips! Läs här, under kommentarer alltså!

söndag 19 februari 2012

Bloggtystnad!

Nu kommer det vara tyst har pa bloggen i tva veckor, eftersom jag ar bortrest i frammande land. Tills dess kan ni se mig babbla i senaste avsnittet av Tvkronikan, bland annat om Firman och Awkward.

söndag 12 februari 2012

Recension: premiären av Kontoret


Det är svårt att försöka hålla sig neutral och göra en rättvis recension av Kontoret när jag är en fanatisk The Office UK och The Office US-älskare.

Jag tänker på att US-versionen även den i början kändes som en lite sämre kopia, innan den släppte de brittiska manusen och fann sin egen form, och blev helt fantastisk.

Vi börjar med att vara trevliga!

Saker jag skrattade (åtminstone småfnissade) åt: det var kul med jobbigt bord som ska höjas och sänkas. Många av de mindre birollerna kändes trovärdiga och roliga, till exempel Mahmod gjorde en Office-karaktäristisk himlande blick. Min kompis skrattade åt iPaden i kopiatorn (inte jag). Jag skrattade åt "hej då Stalin" (inte kompisen). Fotot och miljön var som det skulle vara.

Saker jag inte tyckte funkade: Chefen Ove var inte riktigt Ove-karaktären. Och inte riktigt David Brent/Michael Scott-karaktären. Det hamnade i någon slags mellanläge. (Redan från början AVSKYDDE jag idén att det skulle bli som ett slags spinoff till Solsidan. Enbart publikfrieri.)

Erik, dvs Tim/Jim, känns hittills inte alls speciellt älskvärd eller rolig. Therese, dvs Dawn/Pam kan jag säga detsamma om. De kanske skulle fått mer utrymme? Kemi mellan dem - nej. Hade också behövt mer tid än ett enda meningsutbyte. Jag hakade dessutom upp mig på att de hade gjort Thereses pojkvän alltför svenne-puckad, det känns inte som en chans att Therese skulle var ihop med honom.

Var är alla menande blickar in i kameran? Var är sympatin för Erik och Therese? Var är pinsamheten, den som göra att man skriker av fasa/förtjusning och ropar nejnejnejnejnejNEJ till tv:n!?

Jag tyckte faktiskt nästan synd om skådisarna, det kändes som att de kämpade så hårt med vad de hade att utgå från. Jag vill inte vara sur och pessimistisk, därför säger jag att jag hoppas att det tar sig. Att man går längre ifrån de brittiska manusen, det går ändå inte att göra en bra remake. Skapa något nytt. Jag håller tummarna. Kom igen. Jag ger inte upp än.

lördag 11 februari 2012

En mkt snabb fråga angående telefoner

Nolan i Revenge gör det.

Är det inte snarare regel än undantag att alla tv-seriekaraktärer pratar i telefon så här? Som om de äter en smörgås?

fredag 10 februari 2012

Brittiskt plut i Birdsong

Oj vilka plutiga pussmunnar i den här brittiska miniserie-kostymdramisen! Vad tror ni? Den har fått lite blandade recensioner, men jag får en finfin känsla av Birdsong i alla fall.

På BBC1.

Recension: The River


Jaha, The River ska alltså vara "nya Lost". Jag har tappat räkningen på hur många serier som marknadsförts som nya Lost. Vad menar man med det egentligen? Att den är mystisk? Att det blir en långkörare?

Jag tror inte jag tar en stor risk genom att säga vare sig Alcatraz eller alltså The River lär bli långkörare i alla fall.

The River är ett skräckdrama som handlar om en expedition som söker efter den försvunne dr Emmet Cole, upptäcktsresande i Amzonas. Med på expeditionen på Amazonfloden är frun, sonen, lite locals samt ett tv-team som ska dokumentera hela faderullan.

Ja, för man vill gärna få till skakiga korniga subjektiva kameror à la Blair Witch här. Lite hysterisk jakt i night vision eller svettigt skräckslaget nylle i närbild med kameralampa upp i nyllet, ni vet. "Oh my God I'm so scared right now".

Vi ser alltså hela händelseförloppet genom teamets kameror, eller båtens kameror. Och gosse, jag kan säga redan nu att det kommer bli tröttsamt med grejen att en lead cameraman otrovärdigt men principfast fortsätter att filma genom alla traumatiska situationer bara för att vi ska få det skakfilmat.

Första avsnittet vad så späckat med händelser att det kändes som att snabbspola sig genom en vanlig ordinär film i stil med, låt oss säga för att följa djungeltemat, Anaconda. Allt gick så sjuuuuuuuukt fort, och det är väl för att fånga folk med en knökad pilot.

För mig blev effekten tyvärr bara att man missade alla möjligheter till finfin utveckling med krypande skräck, fler och fler tecken på att något är fel...det som man gjorde bra i just Lost.

Spoilervarning! 


(Fast det är alltså inte bilden här som är spoiler.)
Nu var det liksom BAM övergiven båt BAM hittat fotomaterial BAM blodtörstigt monster BAM få veta legenden om blodtörstigt monster BAM fånga monster BAM klara sig undan.

Alla accepterade även att det rörde sig om övernaturligt monster på ca 30 sekunder.
Vad ska en hel säsong handla om, man har ju redan gett bort allting!

Jag tror jag ska försöka se åtminstone ett avsnitt till i alla fall. Jag gillade åtminstone storyn med myten om onda andar till exempel.

Går på Kanal 5 här i Sverige, onsdagar.

(Men PS - var fanns alla djur?! Inga insekter förutom de dataanimerade trollsländorna?)

onsdag 8 februari 2012

Ellens svar till amerikansk anti-gaygrupp

Ellen DeGeneres är ny "spokesperson" som det kallas, för amerikanska klädmärket JCPenney.
"Jaha och?" Eller "kul för dem" eller "sweet att Ellen syns mer, hon som är så smart och gullig!" tycker jag alla är normala reaktioner på detta.

Icke för den kristna amerikanska organisationen One Million Moms som dragit igång en jättekampanj för att bojkotta klädmärket och därmed se till att JCPenney kickar Ellen. För att hon är lesbisk och därmed en dålig förebild för en "traditionell" familj ELLER VAD DET ÄR FÖR JÄVLA DYNGA DE SNACKAR.

Jag tycker att One Million Moms är dåliga förebilder för både amerikaner, kristna, kvinnor, mammor, samt för talet "en miljon".  Fina Ellen svarar dem så här:



Go Ellen.

tisdag 7 februari 2012

Portlandia - Carrie, Fred och Put a bird on it

Har ni sett Portlandia? Det är en redigt trevlig sketchkomediserie, som i Sverige gick på SVT Play, nu på TNT7. Den är skapad av Fred Armisen, en Saturday Night Live-komiker, och hans kompis Carrie Brownstein, som fantastiskt nog spelade i det gamla grrrl riot-bandet Sleater Kinney, hur de låter kan ni göra här!

Fred Armisen är rolig på flera sätt. Till exempel är han Lik Som Ett Bär-lik Fredrik Strage:



Jösses, va?!
Tillbaka till Portlandia. Den handlar om och är inspelat i, staden Portland i Oregon. Portlandia är som jag förstått det, lite som ett hipster-södermalm där man kanske röker lite mer gräs än vanligt och är lite mer (vänster)politiska än vanligt.

Allt som den typen av söderbor (södra Stockholm alltså) gör här - pimpar fixed gear-cyklar och sparar ut skägg, bär flanellskjorta och uppkavlade jeans, gör egen korv (inte inne längre att vara vegan här tyvärr), trycker t-shirtar med budskap, har fågelmönster på det mesta (ni känner igen det va!)- verkar vara som en internationell trend, för det gör man i högsta grad i Portland också. Och att skämta om det är grunden till sketcherna i programmet.

Fred och Carrie spelar i Portlandia en rad olika roller, varav vissa återkommer - som ägarna av en feministisk bokhandel. Vissa av sketcherna är nästan som musikvideor.

Som alltid när det är sketchprogram är det ojämnt - vissa grejer är roliga, andra verkligen inte roliga. Igenkänningshumorn missar man nog inte om man bor i Sverige - tror jag? Jag kan i alla fall skratta åt en massa saker jag känner igen (bor i Stockholm). Så här kan det ibland vara bland oss tv-serienördar tex..:



Jag gapskrattar aldrig när jag ser Portlandia, men för det mesta är det...just trevligt, som jag skrev i början av den här texten. Carrie och Fred är väldigt charmiga dock, de har nog extremt kul när de gör den här serien, mycket props i form av peruker och lösskägg osv.

Det känns lite som att det är ett gäng kompisar som gör serien, något som förstärks av mängder av kändiscameoroller. Kyle McLachlan spelar borgmästare, bara en sådan sak (och hans assistent spelas av den verklige borgmästaren i Portland!), Aubrey Plaza (Parks and Recreation), Steve Buscemi, Selma Blair, Eddie Vedder och Gus van Sant är några av de som dyker upp.

Fred Armisen var i Stockholm häromveckan och uppträdde på lilla lokalen Strand, det var så himla kul, han var så avslappnad och härlig. Han verkade svinigt bra på att improvisera. Mycket publikfriande Sverigeskämt också, min vän Martin, som intervjuat honom tidigare, fick spexa på scenen och ställa en fråga på svenska, jag slet upp kameran förstås:


Annars har Julia skrivit en recension av den showen här! (Med den fina rubriken "Charmisen"), och en intervjun som Martin gjorde med Fred Armisen finns här!

måndag 6 februari 2012

Fear Factor censurerat OCH BRA DET!

Så här gott är det att äta kackerlackor i Fear Factor.
Fear Factor. Jag har aldrig förstått det där inslaget när man ska äta något äckligt, vad har det med skräck att göra? Det är väl bara äckelmagad-het.

Mitt värsta var när de tävlade i par, och det var en massa (levande) larver och skalbaggar som åkte på ett löpande band, in i en kvarn som malde ner dem (stackare, vad har de gjort för ont) till en slemmig massa. Den massan skulle den ena personen i paret skopa upp med sin mun, bära över till sin partner, föra över i partnerns mun, som sedan skulle spotta ut det igen på en våg. Om och om igen, på tid. De paret som fick ihop mest guck vann så klart.

EW!!!!

Vad kan vara värre?

Åsnesperma, svarar kanalen NBC, då drickandet av åsnesperma + åsnekiss var ett delmoment för att gå vidare i Fear Factor. Tänk stort glas. Man var tvungen att dricka allt. Nu är dock det programmet censurerat, men jag antar att det filmade materialet förr eller senare kommer läcka ut. För mig får det dock vara för evigt begravet.

Han heter faktiskt Henrik

Här är del 2 av TvKrönikan, lilla programmet jag är med i och pratar om tv-serier.
Jösses, jag babblar ju rent maniskt ibland hör jag själv. Det är för att jag blir så exalterad när jag får snacka skit om ANTM-Nigel och härma Tyra Banks konstiga betoning av vissa ord: "NOTED fashion photographer IN the entire world".

PS Jag vet att skådisen i fyrans Kontoret heter HENRIK Dorsin och spelar Ove i Solsidan. Även om jag kallade honom Ove Dorsin.

fredag 3 februari 2012

Höga förväntningar på nya miniserien Titanic

Julian Fellowes, ni vet han som skapat och skrivit allas vår Downton Abbey, har (som jag tidigare skrivit om) gjort en miniserie om Titanic, 4 timslånga avsnitt.

Jag har löjligt höga förväntningar - vi vet ju alla hur Fellowes gillar att beskriva relationer mellan herrskap och tjänstefolk, mellan de som har och de som inte har - och vem skulle bättre än han kunna skildra vad som hände på Titanic?

Nu är ju jag en sådan som avskyr olyckliga slut. När jag ser Titanic-filmer eller Romeo och Julia-filmer blir jag ändå varje gång besviken och ledsen för att det slutar illa trots att JAG VET vad som händer. Jag vill bara inte tro det. Så nu börjar jag acceptera på en gång. Båten sjunker. Folk dör.

Ursäkta dåliga kvalitén på trailern nedanför - när jag hittar en bättre byter jag ut den!





Miniserien Titanic börjar gå på brittiska ITV i april (sammanfaller med 100-årsjubileumet av olyckan) och är även inköpt av SVT, kommer börja gå där strax efter brittiska premiären.

Här är lista på alla skådisar som är med!

Kristen Bell bryter ihop av sengångare

Nu hade jag tänkt skriva en recension av House of lies. Men den var ju så dålig så vi tittar på något annat som man hellre vill förknippa Kristen Bell med. Ni kanske har sett klippet redan? Ett måste-se annars!

Kristen är hos Ellen (vad söt Ellen är!), och berättar om när hennes pojkvän överraskade henne på hennes födelsedag med att hon fick träffa en sengångare. OBS när Kristens pojkvän filmar hennes reaktion (som när jag träffade en elefant första gången kan jag berätta...).

torsdag 2 februari 2012

Ja inte vill man jobba med tjejer som bara bryter ihop, gråter och längtar efter barn, i Sveriges Mästerkock

 (Såg senaste Sveriges Mästerkock på Play och...:)

Hej kille från Sveriges Mästerkock, vad är det du säger om ditt snudd på helmanliga lag som du fick välja ihop i senaste programmet?

"Jag har lärt känna killarna bäst så här långt, jag vill inte ha någon som bryter ihop. Börjar gråta och tänka på sina barn och så".

Och ni undrar varför könskvotering behövs i världen.

Det var ju två tjejer i final förra året, så så jävla gråtiga så de inte kan laga mat kan väl inte kvinnliga kockar vara eller? (Det lipas as hell av båda könen i australiensiska och amerikanska versionerna av Masterchef f.ö.).
 Det har ju dessutom gått bäst för Sigrid den här omgången?

Och dessa saker sades i det manliga laget som betedde sig som (det sexistiska uttrycket): yra höns i köket:

För övrigt tycker jag att själva produktionen av Sveriges Mästerkock är bättre den här andra säsongen, det märks att man lärt sig av tidigare misstag (+ högre budget?).

Men tips till nästa säsong: vi kanske kan välja en icke bara snopp-bärande jury? Så man inte klämmer ur sig liknande?

Rättviseförmedlingen har gjort en strålande lista, varsågoda producenter, klicka här och här!


Slutkläm: det är fint att våga visa sig svag och gråta, för båda kön. Våga gråt mer alla män!

OBS uppdatering  3/2: Wilhelm,  killen som sa det där med gråtande kvinnor , har hört av sig i kommentarsfältet nedan. Jag tycker ni ska läsa hans svar, och mina svar! (Något man kan lära sig är att vara försiktig med vad man säger i  realityprogram (speciellt när elaka bloggare som jag sitter och knattrar ner vad man säger...jag har dessutom tagit bort lite onödigt spydiga saker jag skrev från början i det här inlägget. Samt tagit bort bilder på honom, med textremsan där han sa dessa saker. )

onsdag 1 februari 2012

Top Tornerspelsryttare

Okej att jag älskar Ivanhoe, men jösses vilken enformig realityserie (?tror jag):



Ni får en gissning om man ser röken av en kvinna. Full Metal Jousting går på amerikanska History Channel. Tips via Fjärrkontrollen

Lika som bär - KD-kram mot Top Model-kram

Förlåt min tjatighet, måste fortsätta på samma tema som i förra inlägget om när Top Model-tjejen Nina överlycklig kramade domare Izabella då hon fick komma med i tävlingen och Izabella såg ut som om hon kramade en person täckt av bajs snarare än gullig blond tjej täckt av klänning. En twittrare uppmärksammade nämligen likheten mellan den kramen och en viss annan aktuell kram...

Jag presenterar LIKA SOM BÄR, tema obekväma kramar:

Top Model-kramen vs kristdemokrat-kramen!

Mats Odell och Göran Hägglund

Top Model-Nina och Izabella Scorupco


Brrr. Ta i hand om ni avskyr närhet är ett tips.