fredag 31 augusti 2012

Tv-krönikan - Jag får äntligen gusha över Parks and Recreation

Det här programmet spelade vi in i våras, därför inte helt aktuellt. Jag verkar ganska uppspelt (den gälla rösten och hastighet på prat) men det känns som ett kul program, så kolla gärna ändå! Vi får sammanfatta lite vårens bästa och varna för de största besvikelserna. Roligt att Karolina var med som gäst också.

Och! Jag fick min vilja igenom och fick äntligen prata om Parks and recreation och min gigantiska kärlek till den serien. Jag pratar som vanligt superfort när jag märker att programledar-Paul är uttråkad av ämnet för att inte bli avbruten.


För övrigt kommer jag göra Tv-krönikan i höst också, jag missade första inspelningarna pga av annat jobb, men det kommer! Kul.

Historieätarna!

 Så jäkla kul trailer. hoppas programmet är lika bra!

måndag 27 augusti 2012

Recap: ANTM College Edition, ep 1, del 1

Ny säsong av America’s Next Top Model! Cycle 19! Förra orkade jag inte ens kommentera, men lite tomt har det varit inom mig, så here we go again, recap del 1 av avsnitt 1:

Eh...vad fan pågår här?!

Jag sa...VAD FAN PÅGÅR HÄR?!
Det galenskapsbörjar såklart. Vad annars. Tyras personlighetsvariant Tok-Tyra med uppspärrade ögon i tröja med trycket OMS och inom parantes (OH MY SMIZE) gör en bisarr sketch med okänd man i platinablond peruk, smink och solglasögon där de hysteriskt tjattrar om hur många säsonger det har gjorts. De sitter ömsom i stolar, ömsom ligger vid pool.

Det nya för att rädda ANTM är ju ett tema, förra årets floppande säsong var till exempel mellan engelska modeller och amerikanska. Och konstiga sketchen visar sig gå ut på att Tyra får idén att det ska vara ett college-tema. Öhhhh…? Klipp till nästa variant av Tyra, programledar-Tyra som med brunt hår (seriositet) som poserar framför malplacerad backdrop föreställandes en bokhylla (signalerar ”intellektuell” of course) meddelar att allt är nytt för den här säsongen, allt!
 För nu ska FANSEN få säga vad de tycker!  Ja det var väl bara det som saknades. Nu ska varenda miffo med webcam utan minsta koll få bedöma tjejer de ser på tv. Ja, som varenda person redan gör alltså.
Böcker i rosa och grönt. Oklart vilka titlar. (Kanske enbart utgåvor av Tyras egen vansinnesbok, Modelland.)
Så nya domare. Kelly Cutrone, är kvar, hon verkar taskig det lilla jag sett av henne, alltså får hon vara kvar förstås. Någon ny, ett slags supersnygg modellkille. Någon form av bloggarsnubbe (sa Tyra att han var den mest kända modebloggaren i världen?) som ”ska ta hand om DIN röst i tävlingen”. Inga Jays! Ingen Nigel Noooooted Fashion Photographer IN the entire world Barker! (Ja ni vet ju hur konstigt Tyra betonar när hon ska introducera folk. Men låt henne göra det, det är ju några hundratals gånger hon har fått tjata det om och om igen).

"It hit me after gratuating from Harvard (? När gjorde hon det?) that we had to do a college cycle!” Ja för när man ta examen från universitetet så är det första man tänker att samla ihop tjejer och ta dem ifrån deras skolor och få dem att strunta i utbildningen för att vara med i bizarroprogrammet-ANTM, kanon.

Snabba klipp på tossiga tjejer som gör grimaser och dribblar boll och Tyra voice ovrar att hon hittat de som smizar (le med ögonen) bäst och booty toochar (snyggt plut på stjärt tillsammans med svankning) bäst, ja för Tyra är så stolt över de egna termer hon hittat på.

Så kommer loggan: Top Model College Edition, med en vapensköld som ska signalera...vet inte, men tror gammalt universitet och lärdom, samt ljudet av en ringsignal som en skolklocka.

Så följer det vanliga oerhört tröttsamma skrikandet och drivor av tjejer väller in på en gräsmatt framför ett gammalt hus. Nästan alla har korta shorts och porrifierade skoltröjor – dvs deras collegetischor och är avklippta och sönderrivna. De ger ifrån sig gälla skrik och oh my gods.

Synkbitarna börjar: tjejerna berättar att de inte tror sina ögon, och huset är så fint och det är ett poolparty och det finns en runway. ”It’s such a magical moment” säger tjejen och jag tänker svartaste magin men inte hon att döma av minen. Det zoomas in på deras bröst…jag menar på loggan på deras collegetröjor.


Jag ser direkt en tjej jag gillar: Jessie – kort hår och glasögon, som inte tuttvåpar sig. Heja Jessie!
Maria pluggar religion och arkeologi på Harvard. Gosse, vad gör du här?! Undrar jag. ”Jag vill visa att bara för att man är modell behöver man inte vara dum” säger hon, nävisst, fast typ lite dum om man ställer upp på ANTM-spektaklet tänker jag.

Kiara, en cool basketspelare som går på college på stipendium säger att hennes dröm är att bli modell – vad fan – det borde ju vara att bli basketspelare?!

Och så Victoria, en home schoolad tjej som posar i amerikanska flaggan-rosett och amerikanska flaggan-linne, nu ville jag skriva något taskigt om detta, men sedan säger hon att hon inte har så mycket vänner för att hon är annorlunda, och jag hoppas att annorlunda inte är ”jag är sjukligt kristen och patriotisk" utan roligt egen, men jag kanske hoppas förgäves. (Alltså stars and stripesoutfitten är det varning på.)

Entre: Tyra. Det skriks så mycket att jag måste sänka ljudet.

-IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!

Ja hörni, det har typ gått fem minuter av avsnittet, och för att inte inlägget ska bli en kilometer långt slutar vi här. Fortsättning följer!

tisdag 21 augusti 2012

Roliga mot malaria

Bra idé. Många roliga som bidrar. Och många av mina storfavoriter. Håll utkik efter tex Parks and Recreation-gänget samt våra kompisar från The Office US och Girls. (Och Joss som jag verkar nämna i alla inlägg nu).

Rykande aktuell Wallander-recension...

...hittar du här. Förklaring: Weird Science har haft en sommarserie som heter Skämshyllan, där man ser och recenserar gamla mög-dvd:er som ligger hemma och skräpar. Det här var mitt bidrag.

Äntligen börjar Face Off igen!

Äntligen börjar Face Off säsong 3, min favvorealitytävling. Har skrivit om den massa gånger förut, till exempel här. Man ser i promon för trean att man kan förvänta sig ett Star Wars-tema...och Kevin Smith är gästdomare!


Premiär i kväll, amerikansk tid!

Ljuvlig film av barn med Joss

Written by a kid är en så enastående programidé att jag vill rippa idén rakt av. Ni fattar konceptet när ni ser den. Det roliga är att de fått Joss Whedon att ställa upp som skådis. Åh allt är helt charmerande med den här filmen. Jag vill ha ett sånt barn. Och så kul klippt och musikläggningen är gjord av ett geni.
Njut!

Ett nedslag i Project Runway säsong 10

Project Runway säsong 10 tänker jag säga några ord om nu.

Om gruppen: de verkar vara duktigare än innan. Och jedrar vad man legat i för att få en knasig grupp. Japanen med afrot någon? Det finns väl inte en själ som tror att hans japanskt-knas-pokemon-mode överhuvudtaget har en chans att vinna, men han är rar och kul att se på. Man har spicat upp det hela med lite stenhårda öststatsdesigners också - Dmitry till exempel. Eller Elena... som Tom & Lorenzo kallade henne otroligt kul: "Insane in the Ukraine" - egentligen borde hon vara ett slags skurk, men jag gillar henne (till skillnad från exakt alla andra i tävlingen som hatar henne) - hon är bara så extremt stenhård.

Även om ni inte sett programmet förstår ni säkert vem som är Insane in the Ukraine. Ledtråd: mindre normal blick.
Och som hon själv nämnt någon gång, att i Ukraina måste man vara tuff. Jag tror inte de andra fattar vad hon måste klarat av för att kunna nå dit hon är. (Menar inte vara med i reality program..., ni förstår säkert).

Det han säger i just den här bilden är ett dissande: "Great, this is the best of fucking eighties"
Gunnar Death-Evil eller vad han nu heter. Okej Josh var elak. Men det här är som en ännu elakare och gällare version av Josh. Herregud. Tyst människa. Erkänner dock villigt att han är underhållande. Producenterna vill säkert ha kvar honom länge.


Hihihi "Buffi the taste slayer".
Buffi, eller Buffi the taste slayer - (tyvärr inte mitt skämt. Tom & Lorenzo igen.) Verkade vara en väldigt varm och snäll människa. Gjorde horribelt fula kläder. Men respekt för den avancerade frisyren med liksom rosa och blått och rakat på sidorna med leopardfläcks-färgning. Eller respekt till hennes frisör. Jag gillade i alla fall henne för hon verkade snäll, vilket, tja, INGEN annan verkar vara i det här gänget.

Jag saknar någon sympatisk man kan hålla på, en Sweet P!

Produktplaceringen är mer sinnessjukt än någonsin uppenbar. Ibland känns som det klipp från reklamfilmer när det ska tjatas om accessoarväggen eller hur bilar (bilar!!) ska få alla designers att bli inspirerade på ett så långsökt sätt så det finns bara inte.

Juryn är så klart härlig. Michael orange och bitsk. Nina svårflörtad. Heidi gillar kortkort och avslöjande. Och som vanligt fattar jag överhuvudtaget inte deras domarbeslut. Som senaste avsnittet, nummer fem. Temat var (reklam för Marie Claires nya bilaga eller tidning eller vad det var @Work) "kvinnor som arbetar och gör karriär" typ.

Vad kvinnor har på sig. Ja inte är någon av de elva kreationerna som man svängde ihop. Om man inte typ jobbar på modemagasin. Nu jobbar jag ändå med tv (där alla ju klär sig caray-zzeee. Eller inte så i och för sig) men det finns INGEN som skulle tycka att den HÄR, den är passande för min dag på kontoret! Heidi: "den var stark och passande för att ha på jobbet". Vad säger ni?:

Japp. Den här slänger jag på mig och har avslappnat på kontoret.

måndag 20 augusti 2012

American Horror Story säs 2 - Så. Läskiga. Teasers.

Men hej jävla skitläskiga American Horror Story, gör ni teasers som får mig vilja gråta av skräck kan jag säga så här: det blir INGET tittande på säsong 2 ty jag kommer dö fasa-döden.


Det är inte okej att skrämmas så!! Eller va?! Vad gör den vita nunnan med den blå rocken? Vi tar en till då om ni inte hunnit bli lika rädda som jag:

Vad i...jag vet inte vad det är. Jag vill inte veta. Jag vill spola tillbaka sekunderna då jag tänkte att det var en bra idé att titta på teasers för American Horror Story säsong 2. Jag tänker nu inte ens kolla när denna vidriga skräckserie börjar.

Hjääääälllppppp.....

söndag 19 augusti 2012

Joss Whedon och superhjälteserierna

 (Ursäkta att bloggen varit usel sista tiden. Jag gottgör med megalångt inlägg nu istället!)

Joss, gör ditt bästa.
Joss Whedon som haft kultstatus bland fantasy och scifi-geeks är nu en plötsligt en gigant i filmvärlden, självklart tack vare The Avengers som blev en vansinnigt stor succé. Han ska får göra Avengers 2 (som jag för övrigt nu läste ska få premiär i början av 2015 om allt går som beräknat) och göra en ny superhjälteserie.

I och med det har jag några varnande ord att säga honom.

Käraste Joss Whedon! Nu när du fått i uppdrag av NBC att göra en ny Marvel-serie – ska vi ta och se och lära av tidigare försök att göra superhjälteserier för att inte själv trilla ner i en grop fyllt av mantelklädda kalkoner?

Du har själv gjort Buffy. Ja den är en ikonisk och fantastisk serie som står sig än i dag och Buffy är en hjältinna som inte många kan slå.

Men allt du gjort har inte varit guld. Ska vi kanske försöka glömma Dollhouse? För den blev inte så lyckad va? Lite mer som att Eliza Dushku som är svinsnygg istället för att vara kick-ass fick fungera som en Barbiedocka som i varje avsnitt hade olika heta outfits – inbrottstjuv-Barbie, adelsdams-Barbie, Blind-kristen-Barbie etc? Och var det inte liiite betänkligt det där med att dockorna i Dollhouse som hjärntvättades inför varje uppdrag och som inte så sällan hade sex under denna hjärntvättning – dvs mot deras - okej undermedvetna men ändå – vilja?

Vi plockar några fler superhjälteserier från senaste åren, som en varning för hur lätt det kan vara att falla ner i tråkträcket. Jag hoppar över en del serier, Smallville och Lois & Clark till exempel. Stålmannen har aldrig varit en favorit – han kan ju allt och måste drogas med kryptonit om det ska bli spännande och även om dessa serier har sina fans tillhör jag inte dem. Jag kommer inte heller ta sådant som gjorts genom tiderna, utan istället några av försöken som gjorts senaste åren.

No ordinary family kom för ca ett och ett halv år sedan. Då tyckte jag så här:
Kul retroaktig bild. Trist familjetjat-aktig serie.

"I No ordinary family har vi en kärnfamilj som inte är superfunktionell – fast med det menas på sin höjd att barnen (en flicka och en pojke som sig bör) har lite tonårstrots, och att mamman i familjen (Julie Benz, efter att hon fick kicken som Rita i Dexter fick man glädjande nog se henne snabbt igen) jobbar för mycket. Huvudpersonen i familjen är nog pappan, (Michael Chiklis , som här blivit totalt typecastad efter att spelat ”The Thing” i Fantastic Four-filmerna)som suckar över att familjen inte tillbringar tillräckligt mycket tid tillsammans.

Nåväl. Familjen får på ett mycket mystiskt sätt superkrafter. Denna historia hastas igenom så fruktansvärt snabbt att man sitter med mängder av frågetecken – under en flygning i Centralamerika störtar deras plan mitt ute i djungeln. /.../ uppenbarligen fanns det något crazy i vattnet de störtade i som, visar de sig, ger dem övernaturliga krafter. Mamman, som känner att hon aldrig hinner något blir övernaturligt snabb. Pappan som ska vara lite hunsad och mesig, blir superstark och får en kropp som både kan hoppa högt och läka skador (alltså - typ samma som The Thing!). Tonårsdottern, som har trassel med kärlekslivet (hennes kille vill ha sex, hon vill vänta, och killen är så klart en sån där dålig kille som istället strular med hennes slampiga kompis, ty detta är en Disneyproduktion, och då tillkommer moral som att man ska hålla på sig) får förmågan att läsa tankar. Sonen som har någon form av inlärningssvårigheter blir ett övernaturligt mattegeni.
/../ett OUPPHÖRLIGT TJAT om FAMILJEN hinner man med i piloten. Alltså om jag fick en krona för varje gång som någon i en amerikansk serie/film sa ”we are a family, no matter what! Så…så skulle jag säkert ha fått ihop en femtio spänn i alla fall. Oj oj.
Jag ska försöka se lite fler avsnitt i alla fall. I väntan på nästa nya superhjälteserie, The Cape.”


Serien blev ej förnyad.

Föga anade jag vad jag skulle tycka om The Cape…så här skrev jag i alla fall då efter första avsnittet:

Bisarrt dålig!
”Herregud. The Cape. Det här var så fasansfullt dåligt att jag inte kan komma på när jag senast såg något så extremt misslyckat! /…/Alltså ett så dåligt manus, så kassa skådespelarinsatser och en sådan lam och klyschig intrig. Vilket jävla skämt. Det enda jag kan jämföra med är den riktigt gamla Batmanserien, ni vet med färgglada seriebubblor där det stod PANG KRASCH BOM och med kulisser i papier mache som skakade när någon gick över studiogolvet. Fast tänk er en sådan helt totalt humorbefriad, utan självdistans, och man får inte ens se ordet PANG tvärs över skärmen.

Handling. En superreko polis (”all I wanna be is a cop” är en typmening som sägs om och om igen) har en söt fru och en härlig liten son (kräkvarning, det är MYCKET ”I love you daddy:s” som levereras av otäckt amerikanske skådespelarbarn). Polisen, Vince, sätts dit för ett mord han inte begått, och stan (Gotham City-liknande) tror dessutom att Vince är död. Men det är han inte, surprise! Han har hamnat hos ett oförklarligt cirkussällskap/bankrånare, som lever på ett övergivet nöjesfält, där cirkusdirektören/ledaren lär Vince allt från cirkuslivet som till exempel ducka för knivar, trolla bort sig i ett moln av rök, hypnos och inte att förglömma, använda en legendarisk cape (”made out of spidersilk”, varför man nu hade en sådan i lagret) som ett slags vapen och förklädnad i ett. Nu ska Vince ”Call me…THE CAPE!” hämnas på bovarna.

Logiska luckor, pinsamma repliker, misslyckade karaktärer – jag kan inte hitta EN ENDA försonande detalj som gör att man på något sätt skulle kunna utsätta sig för att se det här pekoralet igen. Jag blir fan arg när jag tänker på hur mycket pengar som gick åt att göra den här SKITEN. /…/”

Ja ni ser ju på mängden svordomar mina upprörda känslor. Och inte heller den här blev förnyad SURPRISE.

Så kom försöket att göra Wonder Woman till serie (remake, första fanns på 70-talet). Det var David E. Kelley, kanske mest känd för att ligga bakom Ally McBeal, som skulle sätta tänderna i denna superdonna.

Det enda jag visst om Wonder Woman var att hon hade en liten patriotisk glittrig bikini. 
Men uppenbarligen fanns det mer med henne,  jag hittade vad hyllningskörer till hennes coolhet, godhet och feministiska karaktär: Och kolla här vad Marston, som skapade Wonder Woman, (och som var uppfinnare - kom på det som skulle ligga till grund för lögndetektorn, mkt multikompetent man) skrev om henne!

"Not even girls want to be girls so long as our feminine archetype lacks force, strength, and power. Not wanting to be girls, they don't want to be tender, submissive, peace-loving as good women are. Women's strong qualities have become despised because of their weakness. The obvious remedy is to create a feminine character with all the strength of Superman plus all the allure of a good and beautiful woman."

Och det var på 40-talet som han sa detta! Respekt.

Så här skrev jag om Wonder Woman när bilder och manus till piloten läckt ut och folk vara s.u.r.a över att deras hjältinna dragits i smutsen:

Perfekt brottsbekämparoutfit, anno 2011.
”Därav the outrage när David E Kelleys planer på att göra en modern serie (det har gjorts en på 70-talet, med Lynda Carter i huvudrollen). Folk är rädda för att det ska bli en neurotisk Ally McBeal-typ, som istället vara den supercoola hjältinnan ska bli en kontorsråtta som nojar om killar istället för att spöa Batman (som hon gjort).

Det är NBC som beställt en pilot, och det är den här raden som fått geeks (och jag använder termen kärleksfullt och respektfullt) att gå i taket:

"a reinvention of the iconic D.C. comic in which Wonder Woman -- aka Diana Prince -- is a vigilante crime fighter in L.A. but also a successful corporate executive and a modern woman trying to balance all of the elements of her extraordinary life.".

En sajt har läst delar av pilotmanuset, och kallar det för "skrattretande bisarrt".

Några saker listas som är extra fasansfulla:
- Wonder Woman aka Diana klagar på att hennes bröst är för små.
- Diana och hennes kompis har en “sleepover,” komplett med tjat om glass (“en dag som den här behöver man tre kulor!”) tittar på en musikvideo med Katy Perry och “scream like schoolgirls.”
- Hon tittar längtansfullt på en gammal bild på henne och hennes snubbe, för att sedan gråta sig till sömns.
Med mera.

Usch för före detta feministikons-superhjältinnor som gråter sig till sömn, tröstar sig med glass och gnäller på för små bröst!!”


För att knyta ihop trådarna – Joss Whedon var länge kontrakterad att göra en film om Wonder Woman som alltså inte blev klar.

Det blev alltså inte mer än en pilot av nya Wonder Woman i Kelleys regi, pga av överväldigande uselhet.
Den här var åtminstone okej.

En annan serie som blev någorlunda mer lyckad var Alphas som går på kanalen SyFy. Det kan bäst beskrivas som ett fattigmans-Heroes – vanliga människor som visar sig en en övernaturlig talang var med inslag av X-men, dvs en välvillig ledare som försöker få alla sina Alphas att förstå, acceptera och kunna kontrollera sina krafter. Samt självklart viga dem åt något gott, närmare bestämt att bekämpa brott som andra Alphas utför. Lägg till lite vanligt CSI-klur också, det är ett nytt fall i varje avsnitt. Låter det kul? Inte så jätte tyvärr. Jag hänger upp mig på den här procedural-grejen – ett fall i varje avsnitt – jag vill ha utveckling av karaktärer och spännande långa linjer! Karaktärerna är tyvärr både rätt snygg-trista och förutsägbara. Den har i alla fått en andra säsong.

Jag läste för länge sedan om en serie där en pilot var beställd av en sy superhjälte serie som hette Powers, men jag har inte hört ett dyft mer om den, så antagligen nådde inte heller den upp till godtagbar standard – den lät annars lovande, så här skrev jag när nyheten kom:

”Powers bygger alltså på serien med samma namn, av Brian Michael Bendis och Michael Avon Oeming. Den gavs först ut av Image Comics, och sedan mer välkända Marvel Comics. Powers handlar om en värld där det finns ganska många med superkrafter. Huvudpersoner är två poliser som heter Christian Walker och Deena Pilgrim. De löser mord i de fall där "powers" är inblandat - dvs folk med superkrafter.

En av förebilderna till hur Powers ser ut var Taxi Driver - dvs en ganska mörk värld. Den här världen ska enligt skaparna "vara en av huvudrollerna". Man ville också att superhjälteklichéerna skulle ses "genom polisernas hårda ögon" (bra direktöversättning av mig där - "hårda ögon?! "the harder eyes of the cops".). En lustig detalj är att vissa ikoniska artister eller nyckelpersoner i musikhistorien har varit inspiration för historier och händelser i Powers. "Retro Girl" baseras på Janis Joplin. "FG-3" är the Fugees.

Charles Eglee (The Walking Dead, The Shield) skrev piloten. Michael Dinner (Sons of Anarchy and Justified-piloterna) ska regissera.”


Vad hände med den?!

Hulken som nygammal serie är under utveckling, och det spekuleras om det i själva verket är den som Joss ska göra. Hoppas inte. Hulken är ganska tråkig.

Säkrast, för att hitta bra historier som håller, verkar vara att se till serier (som i tecknade seriealbum) som inspiration. DC Comics och Marvel Comics har varit pålitliga leverantörer av bra material.
Jag nämner Heroes här för ett positivt exempel för dig Joss. Heroes – obs säsong 1! – är egentligen den enda superhjälteserien jag verkligen gillat. Misfits har jag inte hunnit se än, men har blivit rekommenderad den, och har den på min lista.

Varför floppar så många superhjälteserier? Antagligen, för att ha mäktigast möjliga effekter, så blir det väldigt dyrt. Eller man satsar mer på rekvisita och specialeffekter än manus. Eller så tror man att de som gillar superhjältar bara är ute efter action och inte bryr sig så mycket om välskrivna manus och komplexa karaktärer.

Joss gjorde trots allt Buffy, det är det jag klänger mig fast vid. Gör det igen Joss. Gör det igen.

onsdag 15 augusti 2012

Teaser för Downton Abbey säsong 3!

Uppdatering - förra klippet hade tydligen tagits bort. Njut av denna istället!

Maggie vs Shirley. Oj oj. I höst har tredje säsongen av Downton Abbey premiär.  3 november! Jag räknar fan dagarna. Kolla på det här!



Och den här!

måndag 6 augusti 2012

Trailer Homeland säsong 2

30 september kommer äntligen Homeland tillbaka. Kommer ni ihåg när den slutade, vad låååångt man tyckte det var tills att nästa säsong skulle starta? Och nu är det snart! En rätt o-spoilrig trailer har jag glatt goffat i mig i alla fall, där vi ser att Brody indeed satsar på karriär inom politiken.

(Men folk borde fatta misstankar då det är ondingen Randall Flagg från Pestens Tid som klappar om honom där uppe på podiet)



Carries blick. Claire Danes - så bra. En amerikansk SagaNorénLänskrimMalmö.

lördag 4 augusti 2012

Teen Wolf och Sterek


Den söta Sterek-bilden kommer härifrån.
Jag har tipsat om tonårsvarulvsserien Teen Wolf på Weird Science, läs den gärna (och kommentera snällt!).
Jag har en sak till att säga om serien, som jag för övrigt tycker är kul och spännande. Jag gläds också åt att serien modernt nog har med homosexuella karaktärer utan att fixera vid problem, när en kille erkänner för elake sportjocken Jackson att han inte har en chans på killen han är kär i säger Jackson bara det naturliga ”varför inte det?” istället för det annars så vanliga hysteriska ”VA MENAR DU DET ÄR JU EN SNUBBE”. I alla ungdomsserier ska det alltid utmålas som ett sånt satans PROBLEM om någon är gay, de vågar inte säga det och det är en stoooor grej när de kommer ut. Det som behövs är för det första fler karaktärer som är gay eller bi (gärna huvudroller) utan att det är det som handlingen kretsar runt och att personerna runt sagda karaktär inte gör någon grej av det.

Många nakna pojk- och mansbringor är det i serien, och homoerotiken har snappats upp av den stora fancommunityn Teen Wolf har som hyllar det fiktiva paret ”Sterek” – varulven Derek och människan Stiles. Två hetero (hittills) i serien, som hedras med mängder av photoshoppade kärleksbilder och fanfiction. Jag tycker speciellt den här är gullig, svinbra idé ju!

Tv-Krönikan - Sherlock och Pär

Den här gången var det ett lite konstigt krönikan eftersom vare sig David eller Julia var med. Gäst var Pär Lernström som jag faktiskt var producent för när han var snudd på totalt okänd programledare, vi gjorde ett lysande (stundtals i alla fall) musik-och-lite-allt-möjligt morgonprogram på MTV som hette Mycket mer än müsli. Typ 60 avsnitt, det var hardcoretakt på produktionen där. Pär är i alla fall snorduktig och förtjänar verkligen all framgång, men haha observera vad jag säger i presentationen här: "jaha och här sitter jag som en nobody medan du presenteras som en profil".

Det här programmet spelades in innan sommaren, därför pratas det om lite inaktuella grejer. Jag pratar i alla fall om Sherlock.



Och så tar vi och tittar på ett gammalt klipp från Müsli, ack så nostalgisk jag blir! Vi hade artister som spelade live i vår lilla studio varje dag, här Familjen. Rolig detalj - andra programledaren, Shire (ett sweetheart), HATADE att intervjua popband, som ofta var lite tystlåtna och ville prata om musik (naturligt nog) och efter just det här Familjen-programmet bestämde jag att han skulle slippa ta del av intervjuer då han ändå bara satt och stirrade stelt framför sig.