Joss Whedon och superhjälteserierna

 (Ursäkta att bloggen varit usel sista tiden. Jag gottgör med megalångt inlägg nu istället!)

Joss, gör ditt bästa.

Joss Whedon som haft kultstatus bland fantasy och scifi-geeks är nu en plötsligt en gigant i filmvärlden, självklart tack vare The Avengers som blev en vansinnigt stor succé. Han ska får göra Avengers 2 (som jag för övrigt nu läste ska få premiär i början av 2015 om allt går som beräknat) och göra en ny superhjälteserie.

I och med det har jag några varnande ord att säga honom.

Käraste Joss Whedon! Nu när du fått i uppdrag av NBC att göra en ny Marvel-serie – ska vi ta och se och lära av tidigare försök att göra superhjälteserier för att inte själv trilla ner i en grop fyllt av mantelklädda kalkoner?

Du har själv gjort Buffy. Ja den är en ikonisk och fantastisk serie som står sig än i dag och Buffy är en hjältinna som inte många kan slå.

Men allt du gjort har inte varit guld. Ska vi kanske försöka glömma Dollhouse? För den blev inte så lyckad va? Lite mer som att Eliza Dushku som är svinsnygg istället för att vara kick-ass fick fungera som en Barbiedocka som i varje avsnitt hade olika heta outfits – inbrottstjuv-Barbie, adelsdams-Barbie, Blind-kristen-Barbie etc? Och var det inte liiite betänkligt det där med att dockorna i Dollhouse som hjärntvättades inför varje uppdrag och som inte så sällan hade sex under denna hjärntvättning – dvs mot deras - okej undermedvetna men ändå – vilja?

Vi plockar några fler superhjälteserier från senaste åren, som en varning för hur lätt det kan vara att falla ner i tråkträcket. Jag hoppar över en del serier, Smallville och Lois & Clark till exempel. Stålmannen har aldrig varit en favorit – han kan ju allt och måste drogas med kryptonit om det ska bli spännande och även om dessa serier har sina fans tillhör jag inte dem. Jag kommer inte heller ta sådant som gjorts genom tiderna, utan istället några av försöken som gjorts senaste åren.

No ordinary family kom för ca ett och ett halv år sedan. Då tyckte jag så här:

Kul retroaktig bild. Trist familjetjat-aktig serie.

"I No ordinary family har vi en kärnfamilj som inte är superfunktionell – fast med det menas på sin höjd att barnen (en flicka och en pojke som sig bör) har lite tonårstrots, och att mamman i familjen (Julie Benz, efter att hon fick kicken som Rita i Dexter fick man glädjande nog se henne snabbt igen) jobbar för mycket. Huvudpersonen i familjen är nog pappan, (Michael Chiklis , som här blivit totalt typecastad efter att spelat ”The Thing” i Fantastic Four-filmerna)som suckar över att familjen inte tillbringar tillräckligt mycket tid tillsammans.

Nåväl. Familjen får på ett mycket mystiskt sätt superkrafter. Denna historia hastas igenom så fruktansvärt snabbt att man sitter med mängder av frågetecken – under en flygning i Centralamerika störtar deras plan mitt ute i djungeln. /.../ uppenbarligen fanns det något crazy i vattnet de störtade i som, visar de sig, ger dem övernaturliga krafter. Mamman, som känner att hon aldrig hinner något blir övernaturligt snabb. Pappan som ska vara lite hunsad och mesig, blir superstark och får en kropp som både kan hoppa högt och läka skador (alltså - typ samma som The Thing!). Tonårsdottern, som har trassel med kärlekslivet (hennes kille vill ha sex, hon vill vänta, och killen är så klart en sån där dålig kille som istället strular med hennes slampiga kompis, ty detta är en Disneyproduktion, och då tillkommer moral som att man ska hålla på sig) får förmågan att läsa tankar. Sonen som har någon form av inlärningssvårigheter blir ett övernaturligt mattegeni.
/../ett OUPPHÖRLIGT TJAT om FAMILJEN hinner man med i piloten. Alltså om jag fick en krona för varje gång som någon i en amerikansk serie/film sa ”we are a family, no matter what! Så…så skulle jag säkert ha fått ihop en femtio spänn i alla fall. Oj oj.
Jag ska försöka se lite fler avsnitt i alla fall. I väntan på nästa nya superhjälteserie, The Cape.”

Serien blev ej förnyad.

Föga anade jag vad jag skulle tycka om The Cape…så här skrev jag i alla fall då efter första avsnittet:

Bisarrt dålig!

”Herregud. The Cape. Det här var så fasansfullt dåligt att jag inte kan komma på när jag senast såg något så extremt misslyckat! /…/Alltså ett så dåligt manus, så kassa skådespelarinsatser och en sådan lam och klyschig intrig. Vilket jävla skämt. Det enda jag kan jämföra med är den riktigt gamla Batmanserien, ni vet med färgglada seriebubblor där det stod PANG KRASCH BOM och med kulisser i papier mache som skakade när någon gick över studiogolvet. Fast tänk er en sådan helt totalt humorbefriad, utan självdistans, och man får inte ens se ordet PANG tvärs över skärmen.

Handling. En superreko polis (”all I wanna be is a cop” är en typmening som sägs om och om igen) har en söt fru och en härlig liten son (kräkvarning, det är MYCKET ”I love you daddy:s” som levereras av otäckt amerikanske skådespelarbarn). Polisen, Vince, sätts dit för ett mord han inte begått, och stan (Gotham City-liknande) tror dessutom att Vince är död. Men det är han inte, surprise! Han har hamnat hos ett oförklarligt cirkussällskap/bankrånare, som lever på ett övergivet nöjesfält, där cirkusdirektören/ledaren lär Vince allt från cirkuslivet som till exempel ducka för knivar, trolla bort sig i ett moln av rök, hypnos och inte att förglömma, använda en legendarisk cape (”made out of spidersilk”, varför man nu hade en sådan i lagret) som ett slags vapen och förklädnad i ett. Nu ska Vince ”Call me…THE CAPE!” hämnas på bovarna.

Logiska luckor, pinsamma repliker, misslyckade karaktärer – jag kan inte hitta EN ENDA försonande detalj som gör att man på något sätt skulle kunna utsätta sig för att se det här pekoralet igen. Jag blir fan arg när jag tänker på hur mycket pengar som gick åt att göra den här SKITEN. /…/”
Ja ni ser ju på mängden svordomar mina upprörda känslor. Och inte heller den här blev förnyad SURPRISE.

Så kom försöket att göra Wonder Woman till serie (remake, första fanns på 70-talet). Det var David E. Kelley, kanske mest känd för att ligga bakom Ally McBeal, som skulle sätta tänderna i denna superdonna.

Det enda jag visst om Wonder Woman var att hon hade en liten patriotisk glittrig bikini. 
Men uppenbarligen fanns det mer med henne,  jag hittade vad hyllningskörer till hennes coolhet, godhet och feministiska karaktär: Och kolla här vad Marston, som skapade Wonder Woman, (och som var uppfinnare - kom på det som skulle ligga till grund för lögndetektorn, mkt multikompetent man) skrev om henne!

"Not even girls want to be girls so long as our feminine archetype lacks force, strength, and power. Not wanting to be girls, they don't want to be tender, submissive, peace-loving as good women are. Women's strong qualities have become despised because of their weakness. The obvious remedy is to create a feminine character with all the strength of Superman plus all the allure of a good and beautiful woman."

Och det var på 40-talet som han sa detta! Respekt.

Så här skrev jag om Wonder Woman när bilder och manus till piloten läckt ut och folk vara s.u.r.a över att deras hjältinna dragits i smutsen:

Perfekt brottsbekämparoutfit, anno 2011.

”Därav the outrage när David E Kelleys planer på att göra en modern serie (det har gjorts en på 70-talet, med Lynda Carter i huvudrollen). Folk är rädda för att det ska bli en neurotisk Ally McBeal-typ, som istället vara den supercoola hjältinnan ska bli en kontorsråtta som nojar om killar istället för att spöa Batman (som hon gjort).

Det är NBC som beställt en pilot, och det är den här raden som fått geeks (och jag använder termen kärleksfullt och respektfullt) att gå i taket:

"a reinvention of the iconic D.C. comic in which Wonder Woman -- aka Diana Prince -- is a vigilante crime fighter in L.A. but also a successful corporate executive and a modern woman trying to balance all of the elements of her extraordinary life.".

En sajt har läst delar av pilotmanuset, och kallar det för "skrattretande bisarrt".

Några saker listas som är extra fasansfulla:
- Wonder Woman aka Diana klagar på att hennes bröst är för små.
- Diana och hennes kompis har en “sleepover,” komplett med tjat om glass (“en dag som den här behöver man tre kulor!”) tittar på en musikvideo med Katy Perry och “scream like schoolgirls.”
- Hon tittar längtansfullt på en gammal bild på henne och hennes snubbe, för att sedan gråta sig till sömns.
Med mera.

Usch för före detta feministikons-superhjältinnor som gråter sig till sömn, tröstar sig med glass och gnäller på för små bröst!!”

För att knyta ihop trådarna – Joss Whedon var länge kontrakterad att göra en film om Wonder Woman som alltså inte blev klar.

Det blev alltså inte mer än en pilot av nya Wonder Woman i Kelleys regi, pga av överväldigande uselhet.

Den här var åtminstone okej.

En annan serie som blev någorlunda mer lyckad var Alphas som går på kanalen SyFy. Det kan bäst beskrivas som ett fattigmans-Heroes – vanliga människor som visar sig en en övernaturlig talang var med inslag av X-men, dvs en välvillig ledare som försöker få alla sina Alphas att förstå, acceptera och kunna kontrollera sina krafter. Samt självklart viga dem åt något gott, närmare bestämt att bekämpa brott som andra Alphas utför. Lägg till lite vanligt CSI-klur också, det är ett nytt fall i varje avsnitt. Låter det kul? Inte så jätte tyvärr. Jag hänger upp mig på den här procedural-grejen – ett fall i varje avsnitt – jag vill ha utveckling av karaktärer och spännande långa linjer! Karaktärerna är tyvärr både rätt snygg-trista och förutsägbara. Den har i alla fått en andra säsong.

Jag läste för länge sedan om en serie där en pilot var beställd av en sy superhjälte serie som hette Powers, men jag har inte hört ett dyft mer om den, så antagligen nådde inte heller den upp till godtagbar standard – den lät annars lovande, så här skrev jag när nyheten kom:

”Powers bygger alltså på serien med samma namn, av Brian Michael Bendis och Michael Avon Oeming. Den gavs först ut av Image Comics, och sedan mer välkända Marvel Comics. Powers handlar om en värld där det finns ganska många med superkrafter. Huvudpersoner är två poliser som heter Christian Walker och Deena Pilgrim. De löser mord i de fall där "powers" är inblandat - dvs folk med superkrafter.

En av förebilderna till hur Powers ser ut var Taxi Driver - dvs en ganska mörk värld. Den här världen ska enligt skaparna "vara en av huvudrollerna". Man ville också att superhjälteklichéerna skulle ses "genom polisernas hårda ögon" (bra direktöversättning av mig där - "hårda ögon?! "the harder eyes of the cops".). En lustig detalj är att vissa ikoniska artister eller nyckelpersoner i musikhistorien har varit inspiration för historier och händelser i Powers. "Retro Girl" baseras på Janis Joplin. "FG-3" är the Fugees.

Charles Eglee (The Walking Dead, The Shield) skrev piloten. Michael Dinner (Sons of Anarchy and Justified-piloterna) ska regissera.”

Vad hände med den?!

Hulken som nygammal serie är under utveckling, och det spekuleras om det i själva verket är den som Joss ska göra. Hoppas inte. Hulken är ganska tråkig.

Säkrast, för att hitta bra historier som håller, verkar vara att se till serier (som i tecknade seriealbum) som inspiration. DC Comics och Marvel Comics har varit pålitliga leverantörer av bra material.
Jag nämner Heroes här för ett positivt exempel för dig Joss. Heroes – obs säsong 1! – är egentligen den enda superhjälteserien jag verkligen gillat. Misfits har jag inte hunnit se än, men har blivit rekommenderad den, och har den på min lista.

Varför floppar så många superhjälteserier? Antagligen, för att ha mäktigast möjliga effekter, så blir det väldigt dyrt. Eller man satsar mer på rekvisita och specialeffekter än manus. Eller så tror man att de som gillar superhjältar bara är ute efter action och inte bryr sig så mycket om välskrivna manus och komplexa karaktärer.

Joss gjorde trots allt Buffy, det är det jag klänger mig fast vid. Gör det igen Joss. Gör det igen.