tisdag 24 april 2012

Tv-krönikan - barnprogram, Girls, Up all night och Lyckan i LA

Herregud jag pratar ju så mycket så jag vill säga åt mig själv att tagga ner. Men varsågoda - hör mig gusha om Pappas Pengar och Girls (innan jag ens sett Girls).


måndag 16 april 2012

Recension - Girls


Ä-ä-ä-äntligen har den kommit. Girls, på HBO. Jag har tjatat om den här på bloggen åtminstone vid tre tillfällen, och idag, ja, jag såg första avsnittet på arbetstid med arbetskamrat ty jag kunde ej hålla mig.

Superkort vad serien handlar om:
fyra tjejer, runt 24 år, bor i New York och försöker veta vad de vill, förhållanden, jobb etc. Den tar avstamp i att Hannahs, huvudpersonens, föräldrar har fått nog av att försörja henne medan hon har oavlönad praktik på ett förlag och försöker skriva en debutroman.

Tänk dig den ploten och tänk bort varenda klyscha som du får upp i huvudet när du läser detta. Det är en så rolig och välskriven och sorglig och jobbig och pinsam (sex-scenen med Hannahs äckliga pojkvän!) serie att den är allt jag förväntat mig.

Lena Dunham, ditt lilla underbarn, som inte bara co-producerar (de andra är bland annat Judd Apatow och Jenni Konner som gjorde min favvo Undeclared med Apatow) utan även skriver, regisserar och spelar huvudrollen. Med den äran.

OCH HERREJÄVLAR VILKEN LÄTTNAD ATT SE FOLK SOM SER VANLIGA UT. Hannah och hennes kompisar ser ut ungefär som folk gör mest, både vad gäller kropp som nylle. Det är så långt ifrån de kvinnor/tjejer vi är vana att se på både lilla och stora duken att ni anar inte.

Allt ser rätt vanligt ut. Det är New York, men ett ganska grått och oflashigt New York. Till och med hipsterlägenheten med cykel på väggen ser skitig ut. De bor i Greenpoint, Brooklyn, inte West Village. De har vanliga kläder och inte outfits som är Dior-vintage.

Visst, det är en rolig och smart dialog, men inte så där bananas sitcom-vass och witty konversation som känns helt otrolig.

Det är sexscener som får en att vilja hålla för ögonen och öronen (vilket vi gjorde), ljusår från smickrande vinklar och ljussättning, utan "warts and all" som man brukar säga.

Jag har ett klagomål: två scener kändes som att de nästan var helt tillkrystade vänner-som-är-så-OTROLIGT-avslappnade med varandra: en scen där en av tjejerna sitter på toaletten, pratar med en kompis samtidigt som räcker henne toalettpapper, samt en badkarsscen, där en kompis sitter på badkarskanten och rakar benen med en rosa rakhyvel, den andra sitter näck i badkaret och äter en cupcake. Det var som att man klämt in tjejvänskapklyschor alldeles för hårt där - men fortfarande, dessa scener är lååååååångt ifrån till exempel Sex & the Citys färgglada sexiga donnors umgänge.

SATC är absolut en serie som jag älskar för övrigt. Och som man tar upp även i Girls, ett hommage till en serie som Girls-tjejerna växte upp med och dessutom en liten blinkning till alla som gör jämförelsen mellan de serierna.

Men GODDAMMIT vad de pratar fort och sluddrigt! Första halvan av avsnittet satt vi och sa VA VA VA VA vilket var sorgligt då dialogen är så välskriven att man hajar att man missar massor. Ett tips är alltså att se med engelsk textning.

Kortkort fler saker jag gillade:
Hannahs mamma, Freaks and Geeks-mamman spelad av Becky Ann Becker.
Fin musikläggning. Sista låten Wishes and stars till exempel.
Scenen med Hannahs chef när hon försöker bli anställd.
Ambitiösa tjejens rys-förhållande med sin snälla överälskande pojkvän.
När Hannah säger "I think I am the voice of my generation. Or at least a voice of a generation."

Det är så gott som klart att det bli en andra säsong av Girls.
(Uppdatering: Nu är det klart och det blir en säsong 2!)

Tv-våren är räddad!!!

fredag 13 april 2012

Recension och lektion: Wermland forever



En formidabel twitterstorm bröt ut under första avsnittet av Wermland forever. Folk verkade kanske inte tycka det var dåligt lika mycket som de hade känslan av VADFANÄRDETHÄR?!

Är det reality? Är det drama? Är det, som någon uttryckte det, Bullens brevfilmer (inte håna Bullens brevfilmer säger jag)?

Själv fågelholkade jag mig också genom det första avsnittet, men har funderat en del på det.

Hrmmhrmm! Lärarinnerösten, nu kommer tv-lektion:

Vi är i Sverige inte vana vid den här formen av tv, alltså svengelskan ”skriptad reality” eller kanske mer korrekt ”manusstyrd reality”. I USA och England finns däremot The Hills, Laguna Beach, The City, Made in Chelsea och The Only Way Is Essex.

Nu är ju vanlig reality mer eller mindre också väldigt styrd hela tiden, det sitter alltid en redaktör som bestämmer vad karaktärerna ska få göra, en inslagsproducent som föreslår och lirkar fram det de vill att de medverkande ska prata om.

Men här är det mer än så – i skriptad reality kan det vara verkliga händelser som kanske utspelade sig någon helt annanstans, eller som inte alls har hänt, som deltagarna i realityn helt enkelt ska skådespela upp.

Wermland forever består av helt vanliga realitydeltagare, sådana som på tv-språket kallas ”starka karaktärer”.  De verkar rätt schyssta. De gör inte så mycket. De super lite. De går till frisören. De tittar på lägenheter. De gillar alla (eller gör de det) Viktoria.

Det råder ingen tvekan om att mycket, det mesta, av dialogen är spelad. Och jag kan på ett sätt känna att det är en ärligare form av tv än den försåtliga vanliga realityformen. Som tittare är det ofta svårt att veta hur inslagsproducenten manipulerat personerna säga det som de säger, och omöjligt att veta hur redigerare klippt ihop material så den medverkande i fråga ofta framstår som bananas om de inte var det från början. Om man inte själv jobbar med tv kan det vara svårt att se vad som är dokumentärt och vad som är frammanipulerat. Här är det ofta tydligt.

Men vad tyckte jag då?
”Det var väl harmlöst” var en tanke som dök upp, även tanken ”jag kommer inte se en sekund till av det här”.
Det kändes som en jättelång, jätteironisk reklamfilm gjord av hippa reklambyråsnubbar som skulle sälja någon produkt till storstadspersoner. Lite som Norrlands Guldreklamerna med tokroliga loveable hockeyfrilletyper. Cyniskt Stockholmsmedietänk helt enkelt. Det gör mig deppig att Karlstad kommun har pyntat in 150 000 surt förvärvade kronor. Jag kan bara ana vad folk har sagt för att sälja in idén till dem. Jag gissar ”bla bla starka härliga färgglada karaktärer, bla bla tar del av det som Karlstad har att erbjuda bla bla visa upp för Sverige vilken härlig stad det är”.

Däremot, att folk stör sig så mycket på ”dåligt skådespel” - herregud det är ju inte skådisar, så hur kan någon förvänta sig strålande skådespel? Då var det tråkigare att behöva se kameran slicka i sig en stringklädd kvinnostjärt och vara med på en vaxning, och götta sig i bikinibilder på poolpartyt som hela avsnittet kretsade kring. Eller de vansinniga telefonscenerna som var så onaturliga, med splitscreen och allt.

Men jag misstänker att så fort som folk vant sig vid den här formen så kommer nog fler titta på Wermland Forever, och gilla det. Nu var det floppiga 111000 som såg, jag tror det kommer bli mer med tiden. De medverkande marknadsförs så in i bomben, egna bloggar och dyker upp överallt. Skåda födelsen av 20 nya deltagare i framtida realityserier.

Själv tycker jag det var roligast att ta del av Karlstadbors kommentarer i stil med ”OFTA man i regnet skulle ses på bryggan utanför CCC”. Alltid lär man sig något.

tisdag 10 april 2012

Jane Fonda i The Newsroom

Vilken tystnad på bloggen va? Ja det blir så när man häller en halvliter vatten rätt pladask ner i sin älskade Mac Book Pro aka mitt liv, som alltså kraschade å det grundligaste (båda samtidigt). Försvann gjorde texter, skrivmöjligheter, samt förmågan att hålla mig a jour med tv-serierna. Tills jag fått pengar av försäkringsbolaget får jag fulblogga i smyg på jobbet. Nog om det!



The Newsroom. När trailern kom häromveckan måste det varit den omtwittrade trailern sedan Game of Thrones första kom.
Och med all rätta - speciellt inledningen av trailern var fantastiskt bra (ooo att de vågar. Måste få mycket skit av flaggviftarna i USA). Lovorden haglade kring Jeff Daniels, som spelar huvudrollen som ett utflippande nyhetsankare, och skaparen av serien, herr West Wing själv, Aaron Sorkin.

Ta en titt!:



Men...är det bara jag som blir helt till mig av att JANE FONDA är med? En enda ynka replik i trailern fick hon, och hon är absolut, definitivt yey yey yey den största anledningen till att jag längtar så mycket efter den här serien.

Jag nämnde detta för min kära tv-älskande kusin som var totalt "Jane Fonda WHO vad har hon gjort sedan Barbarella?!" Ack vilket missförstånd. Jag läste hennes självbiografi i somras (läs!), och hon är ju som den tuffaste personen man kan tänka sig.

Så jävla cool!!!
Visste ni att hon kom med idén till 9 till 5 för att uppmärksamma de dåliga villkoren för kvinnor som kontorsjobbade? Eller gjorde Kinasyndromet för att visa på hur osäkert det var med kärnkraft? Eller att hon är en superfeminist som nu framför allt jobbar med reproduktiva rättigheter för fattiga tonårstjejer (läs: att man inte ska bli på smällen när man är 13)? Med mera med mera. Plus galna livet som Hanoi-Jane, workoutdrottning, bulimiker, familjemedlem i vansinniga Fonda-familjen...

Jane Fonda skriver själv om sin insats i The Newsroom, och beskriver sin karaktär så här (hon är Jeff Daniels chef på tv-nätverket):

" I can’t give too much away but think, if you can, of a combo of Ted Turner and Rupert Murdock, but a woman-me."

OBS! Extra kul då hon varit gift med Ted Turner - mediemogul och grundaren av CNN. Jane säger även så här om piloten:

"All I can say is WOW! This series is going to knock your socks off. I had to stand up and cheer. Can’t say more."

24 juni är det premiär, på HBO. SVT, köper ni in? Perfekt för er!

Vi avslutar med ett roligt citat från Jeff Daniels karaktär, som ska vara republikan:


"I only seem liberal because I believe that hurricanes are caused by high barometric pressure and not gay marriage."