måndag 11 juni 2012

Recension: Bunheads

"Life's short, talk fast" - så lyder den vanvettigt bra taglinen för Gilmore Girls. Jag är inne i värsta Gilmore Girls-racet, jag har faktiskt inte sett de sista säsongerna medan jag sett 2 och 3 flera gånger - Rory och Jess-historien är en av mina favvo-lööööööv-stories. Mmmm Milo Ventimiglia mmmm. Gilmore Girls är ojämnt, men när det är bra är det satans bra!

Varför tjat om Gilmore Girls? Jo skaparen (även manusförfattaren, producenten och regissören av många avsnitt) Amy Sherman-Palladino har nu gjort en ny serie för ABC Family som heter Bunheads. Bunheads syftar på frisyren som ballerinor har, och serien har (hoppfullt) beskrivits som Gilmore Girls plus dans.

Den handlar om show girl:en Michelle som dansar i Las Vegas med en präktig plym av strutsfjädrar på sin stuss, och som uppvaktas flitigt av en man hon knappt bryr sig om. Men efter ett svidande nederlag på en audition plus en redig fylla, går hon med på att spontangifta sig med denne man. Hon finner sig plötsligt i den lilla hålan Paradise, i en villa proppad med porslinsgrodor, balettprylar och ryyyys prydnadsclowner. Den är även proppad med närvaron av en svärmor som till Michelles fasa delar huset med sin son.

OCH!!! Den skeptiska svärmor Fanny spelas av Kelly Bishop, aka Emily Gilmore (aka mamman i Dirty Dancing, när den polletten föll ner var det en riktig lättnad) som i Bunheads mer än halv-repriserar sin snabbkäftade och barska Emily Gilmore-roll. Hon spelar förutom Michelles nya mans mamma även traktens balettlärare.

Bland Fannys elever hittar vi de andra huvudrollerna i form av fyra tonåriga balettdansöser där vissa är smala, tuffa och vill dricka öl, och andra nojar över sina ickebalettiga kroppar och en kommande dansaudition.

Jag har bara sett första avsnittet av Bunheads, och det kändes oerhört pilot:igt. Det skulle pressas in händelser och personer, och det gjordes kanske inte supersmidigt. Det är snudd på omöjligt att säga hur den här serien kommer bli. Jag kan i alla fall säga att samspelet mellan Michelle och Fanny är härligt, att man har lite Stars Hollow-knasiga karaktärer, att dialogen är kvick om så inte lika kvick som i Gilmore Girls, och jag tyckte att den grimaserande Sutton Foster, som spelar Michelle, var väldigt härlig och charmig. Och dessutom, ni vet lalalala-musiken i GG, den var här också!

Vi får se helt enkelt! Jag kände ingen omedelbar Gilmore Girls-känsla, men kommer i alla fall se nästa avsnitt av Bunheads.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar