söndag 7 oktober 2012

Recension: The Mindy Project

Jag har skrivit lite tidigare om The Mindy Project, jag tar mig friheten att citera från mig själv:

"Mindy Kaling verkar sjukt schysst och begåvad - har du sett amerikanska The Office känner du igen henne som Kelly Kapoor. Vad folk kanske inte vet är att hon även skrivit 21 avsnitt av The Office och både producerat och regisserat samma serie. När hon började skriva för The Office var hon bara 24 år - yngst, och enda kvinnan i ett gäng på 8 pers. Hon har blivit Emmy-nominerad för ett av avsnitten. Nu har hon pitchat och sålt en serie till FOX - först hette den "It's messy" - nu "The Mindy Project"."

Nu när vi har det avklarat kan vi prata lite om vad jag tyckte om den. Jag känner mig väldigt kluven - först tänkte jag TJO HO och sedan tänkte jag äh men vad fan.

Jag kan först komma ut som ett Bridget Jones-fan. Vi pratar framför allt böckerna, och till viss den första (iiiiinte den usla andra) filmen. Böckerna tycker jag är komiska jävla mästerverk!

Så när det handlar om en romcom-besatt tjej som jobbar som gynekolog/barnmorska (en tjej som i förhandssnacket jämfördes med Bridget Jones), som åtminstone lite lite sticker av från gängse blond trådsmal tjej, som spelas av superroliga Mindy Kaling, med en massa favvosar i birollerna (Chris Messina! Anna Camp! Stephen Tobolowsky!) , så undrar man om något kan gå fel.

Och så sitter jag här, efter två avsnitt, och bara...uuhhh....näe. Jag ska försöka sätta fingret på vad det är.

Först - sluta tjata om hennes vikt. Det är också lite väl mycket män är från Mars kvinnor från Venus-känsla, tjejer är SÅ knasiga och älskar Sleepless in Seattle, och DET kan ju ingen man göra etc.

Men det värsta är att alla karaktärerna är så otroligt osympatiska. Alla är själviska och kalla, maskerat i lustigheter.  Jag skiter i hur det går för Mindy - hon verkar totalt empatilös och rent ut sagt en taskig person - lååångt låååångt från min Bridget. Jag struntar i om hon hittar kärleken - hoppas inte, hon skulle ändå bara vara elak mot honom. Och hennes kollega Danny (Chris Messina som ju var med i underskattade Ephron-rullen Julie och Julia) som det munhuggs med så intensivt att man inte annat kan tro än att dessa två förr eller senare börjar strula - han är också kall och hemsk. Det refereras mycket till Nora Ephrons filmer - och vem är lyckligare över det än jag? - men manusförfattarna verkar ha tappat bort att huvudpersonerna i lyckade romcoms alltid är extremt älskvärda. Jag kräver ingen extrem älskvärdhet. Men lite.

Det här gör mig deprimerad. För det hade kunnat bli så bra! Första avsnittet räddas av ett gudomligt collage där Mindy snabbt svidar om till att bli barnmorska och förlösa ett barn (fast don't get me started på den svinkonstiga sidohistorien om den gravida kvinnan med slöjan som får Mindy att säga till sin sekreterare att hon vill ha fler vita kunder). Om man inte fått se den här lilla biten som visar henne som en proffsig yrkeskvinna hade man tänkt att hon var snudd på störd...

Så är det faktiskt sjukt roliga oneliners. En del är så jäkla bra. En lista hittade jag här. Men igen, vissa citat är å andra sidan rent elaka.

Jag kommer dock ge det ett par avsnitt till.

Bechdel-testet: Klarar av det med nöd och näppe, det är framför allt män Mindy agerar med.

2 kommentarer:

  1. "Först - sluta tjata om hennes vikt."

    Grr! Jag ser inte den här serien och har inget intresse av den, men ändå: GRRR!

    SvaraRadera
  2. Otroligt trött och ointressant när man måste dra till skämt om kvinnans vikt.
    Mitt skräckexempel är ändå Friends och alla Fat Monica-skämt, vilket bottennapp...

    SvaraRadera