11 minnesvärda saker med Girls

Girls har för mig varit det absolut bästa som kommit under 2012. Nu är det dags för lite sammanfattning, och lista några av sakerna jag tänkt extra på efter säsong 1!

11 MINNESVÄRDA SAKER MED GIRLS

1. Jessas hångel.
Det enda jag känt varit klyschigt under hela serien är när supersnygga Jessa tittar djupt in i någon snubbes ögon eller säger något släpigt och sexigt och sedan KLIPP till tumla in i rum hånglandes. Just det klippet ”säga något sexigt – hångeltumla in i rum” är det minst originella i under hela säsongen.

2. Anekdoter och dialog som känns hämtad från verkligheten.
Som Hannahs jobbintervju där hon känner sig så bekväm att hon drar ett våldtäktsskämt. Jag kan inte säga been there done that, men jag har DEFINITIVT känt mig så bekväm och hemma i intervjusituationer att jag slappnat av lite VÄL mycket och dragit skämt som man känner hade varit bättre anpassade för en mer intim kompisgrupp än en personalchef. Eller när Marnie och Jessa lite slappt snackar skit om Hannah, om att hennes panna är fortfarande är blank fast hon piffat resten jättemycket. Det kändes som en otroligt autentisk diskussion!

3. Vitheten och kritiken mot den.
Tänk på alla serier ni sett. Ser ni framför er vilken hudfärg de allra flesta har – speciellt huvudrollerna? Har ni hört den dånande kritiken mot alla dessa serier? Nej det har ni inte. Däremot har Girls i USA fått så sinnesjukt mycket bashing för att det är fyra vita tjejer i huvudrollen (två judiska tjejer dock). Girls, som är en av de få serierna så inte är så goddamn stereotypiska, som gör nästan allt rätt, men bara för att den försöker vara originell och oklyschig så måste just den få så jäkla mycket skit. Är det alltså bättre att av plikt slänga in the token black friend? Lena Dunham har förklarat hundra gånger (för gosse vad hon har fått stå till svars, vilka andra manusförfattare har det?) att hon byggt serien på sina egna erfarenheter, och att försöka skildra erfarenheten av att vara en svart tjej skulle bara bli falskt från hennes sida.

Men folk bara bööööööh jag kan inte identifiera mig med en vit medelklasstjej som bor i New York nej VISST och det suger när man inte kan se någon att identifiera sig med (alltså, fatta hur mycket tid vi lägger på att titta på mäns aktiviteter) men problemet ligger INTE hos Lena Dunham och Girls, utan att vi lever i en sexistisk rasistisk värld där det är tiotusen gånger svårare att ta sig fram som manusförfattare eller producent om du inte är vit, medelklass och man. Så spöa på de som inte vågar satsa på personer som bryter mot normen istället.

OBS det här är en fruktansvärt viktig diskussion som SKA föras – men man bashar fel personer. Jag till exempel hatar att det är så få kvinnliga karaktärer i film och tv, men jag hatar inte manliga manusförfattare för det. Jo vissa.


4. Att avsnittet inte följer formler.
Vilken frihet de har fått ta sig! Ett avsnitten skiljer sig helt från de andra genom att Hannah åker hem till sina föräldrar och man knappt ser till de andra. Eller festavsnittet som utspelar sig under en klubbnatt.

5. Hannah och kritiken mot henne.
Folk orkar alltså klaga över att de tycker Hannah är osympatisk. Folk som accepterar utan vidare Dexter, Don Draper, Khal Drogo om vi ska ta några massmördare, våldtäktsmän eller allmänna svin ur en gigantisk flora av manliga assholes. Nä då. ”För Hannah är gnäääääällig och boooortskämd!”. Käften.

6. Slutlåten.
I varje avsnitt har man avslutat med en tydlig låt. I första avsnittet var det Wishes and stars med Harper Simon, en låt jag älskar, avsnitt 8 slutade med Ra ra ra ra ra Wreckin' Bar med the Vaccines – och om jag vore Robyn skulle jag vara sjukt stolt över att ett avsnitt avslutas med att Marnie och Hannah fuldansar till Dancing on my own.

7. Vinjetten.
Är vi inte alla lite trötta på de här långa, supersnygga, speciella vinjetterna, som Dexter eller True Blood? Här står det bara GIRLS, i olika färg, och en gång (festavsnittet) med lite typ snirklar och blixtar runt. Till synes random ”ska vi ha rosa den här gången?!” Och vad jag vet är det helt random också. Jag bara gillar det.

8. De små små detaljerna.
En av mina absoluta favoritscener är egentligen två sekunder i en scen – avsnitt 8, precis innan Adam och Hannah ska gå och köpa glass, efter att Adam försökt få med Hannah på joggingrunda. Han svingar runt sina joggingskor i snörena, och råkar slå dem i ansiktet på sig själ. Stod det i manus? Var det ett misstag? I vilket fall, det görs ingen poäng av det, det är bara ett så lovely naturligt ögonblick som jag inte riktigt vet varför jag gillar så mycket.

9. Fotot
Det är så jäkla snyggt plåtat. Jag skulle kunna göra hur mycket skärmdumpar som helst, och varje skulle vara snygg som en tavla.

10. Sexscenerna.
Sexscenerna i Girls har ofta varit plågsamma att se, en skämskudde har inte varit nog när man tittar på Hanna och Marnie och deras respektive rätt obehagliga sexpartners, helst har man velat bygga upp en kuddmur av skäms mellan sig själv och seriens sexscener. 

11. Adam.
Vi kan inte prata om sexscenerna utan att gå in extra på Adam. En karaktär jag älskar, även om han är bananas. Mer vad jag tyckte om den speciella karaktären kan ni läsa mycket utförligt här på Weird Science!

Säsong 2 av Girls är under inspelning och kommer antagligen i början av 2013.