måndag 9 januari 2012

Recension/recap: premiären av Project Runway All Stars

Det är nästan omöjligt att avgöra om Project Runway All Stars kommer bli bra eller inte - när jag tänker tillbaka fanns det knappt någon tid vare sig för roliga kommentarer av våra gamla designers, eller för klädskapande.

För ny säsong - nytt tjat om att allt är STÖRRE VÄRRE GALNARE SVÅRARE och det gäller speciellt för en All Stars-säsong. Vi minns alla men fasa/förtjusning hur Top Models All Stars-säsong blev (crazy banana).

Så tjat tjat om det. OCH mitt tråkigaste är när deltagare alltid ska få andlöst och exalterat kommentera allting som ska säljas in.

O vi är så glada.
Ny programledare till exempel, Angela Lindvall heter hon och är en absolut anonym Heidikopia (skitsnygg, långt blont hår, lång och smal modellkropp, bär enbart  korta tajta fodral på sagda kropp) som inte lämnar bestående intryck förutom att hon inte har tillgång till Heidis tagline "auf wiedersehn" samt pratar ibland lite märkligt som om hon har en jazzbubbla i halsen och man vill skrika HARKLA DIG till henne.


Tack snälla Loreal Paris blabla för prissumman.
Och här har ju så klart deltagarna fått manus som någon lydig får läsa upp till lämpligt montage från modell-Angelas karriär: "Hon har gjort allting, bla bla bla från att bära kläder för bla bla till att vara på omslag som bla bla".

Priserna ska radas upp, större, bättre (mycket tjat om pengar) och deltagarna ska allihopa få jubla för varje pris som räknas upp (se bilder till vänster) för att de som sponsrar prisen ska få valuta för pengarna.

Orange utan sol.
Så får de sitta i ett rum. På med tv:n! En orange man dyker upp. OMG! Förtjusta inandningar. Orange mannen är partner till modeskaparen Valentino. Men! OMFG! Herr Tan-in-a-can-orange man nummer 2 dyker upp! Det är Valentino själv. Det är så stort. Mr Apelsinfärgad 1&2 gör reklam för ett Valentino-museum och önskar dem lycka till. Hälften av deltagarna börjar i princip grina.


In i sina nya fina lägenheter Flathotel reklamreklam ooooooh vad fint det är tycker alla (det är så tjatigt det här, verkligen. De har ju redan varit med i samma program, de är väl beredda tycker man.)

Här säger både Kenley och Gordana -Oh my GOD!
Välkomna till nya arbetsrummet.  De kommenterar sitt nya arbetsrum, hur snyggt det är och vilken bra utrustning det är (Angela: "HP Tablets to sketch and elevante your work!") samt symaskiner från Brothers, ingen missar väl det, deltagarna ooooh:ar och aaah:ar som på kommando och okej att produktplacering sällan är subtil, men måste vi få höra följande dialog (gäller accessoarhyllan, ni vet den som på sista tiden varit bluefly.com-accessory-wall):

Angela: "And please use the Neiman Marcus accessory wall! There's some amazing pieces there..."
Lydig deltagare: "Yes there are!"

(Ja skitfula skärp tex som Sweet P tyvärr sedan använde på värsta möjliga sätt).

Dags för lite kläddesignande då, det är ju ändå därför vi är här? Alla får visa upp en (förberedd design). Många gjorde fina, fattar dock inte att det är så många som gör de här dramatiska siden-röda mattankreationerna.

Men sedan lite publikfireri för oss tittare! Det är nämligen okonventionella material-utmaningen. Så ska den säljas in som om detta är ett bra test på talang för en designer: "att behöva använda okonventionella material är något alla designers ställs inför" ja sure bacon det är ju ett JÄTTEtroligt scenario att många designers i sin karriär för att lyckas måste på några timmar göra något outstanding av spaghetti, avgasrör, hundsängsmaterial etc.

(Jmfr med krystade bullshit-utmaningar i ANTM, tex modellerna som fick tävla i att vara trevliga mot creep-Nigel eftersom att man som modell ofta måste kunna connecta med manlig modell på bild)

Nåväl. Det är en 99 cents-affär, en sån affär med en massa billigt skit alltså. Folk använder ovanligt lite okonventionella material för att vara en okonventionella material-utmaning. Det är handdukar, näsdukar, bordsdukar, duschdraperier. De ska få skapa något som påminner om den design de nyss visat upp.

Joanna Cole, chefredaktör för Marie Claire är ny mentor, hon har ju suttit med i juryn mycket förut, blev väl avundsjuk på Nina Garcias (modechef på samma tidning) stjärnglans. Hård platinablond britt. Jag gillar.



Ja sedan gick det jäkligt snabbt. Synd. Jag hade velat se mer hur alla designers tragglade med design och sömmad, det är ju det som är kul, nej jag menar det roliga är ju när de oooh:ar åt de fina HP Tablets-datorerna som kommer "elevate" deras jobb.

Det känns lite som att alla redan är inställda på att Mondo ska vinna igen, speciellt som att alla ansåg att segern skulle gått till honom i förra säsongen.

Nu ska jag inte spoila minsta lilla, men jag kan säga att det var rätt person som vann, och kanske fel som åkte ut. Jag kommer fortsätta titta, men bara för att första avsnitten på realitytävlingar brukar vara tråkiga. Mer tid åt de roliga deltagarna tack.

2 kommentarer:

  1. Det konstigaste var faktiskt Valentinoreklamen, den hade inte något med något att göra... (I alla fall inte än så länge) Bara skamlös reklam för deras internetmuséeum, ett tvingat lycka till och hejdå. Jaha? Tid som gick åt och vi fick se mindre av designarbetet. Att man dessutom kortat ner längden på programmet igen gjorde detta extra tydligt.

    Jag är för övrigt skyldig till att ha Mondo som favorit...

    SvaraRadera
  2. Ja visst var den grejen konstig?! Skamlös reklam är ju lite ledordet för Project Runway men det här var ju faktiskt extra märkligt...
    Oj jag tänkte inte på att man kortat ner längden på programmet! Men det kändes verkligen snuttigt.

    Jag gillar också Mondo...men det känns som att alla var så sura på Gretchen att det nästan är uppgjort. Men det vore kul om han vann nu!

    SvaraRadera