(Inlägget innehåller spoilers både för filmen Sherlock Holmes - Game of shadows och för ep1s2 av BBC:s Sherlock.)
När jag var liten var det här Sherlock Holmes för mig:
Jeremy Brett, och ett antal gamla hundörade böcker på landet. När man läser böckerna är många av historierna faktiskt rätt sega och utdragna, och ofta helt utan spektakulära mord - jag förstår att frestelsen är stor att spexa om historierna och berätta i hög-högt tempo, klipp klipp och ljudeffekter schhhhhhhwwooooooosh kaBOOM hit och dit. Som BBC:s Sherlock och Guy Richies Sherlock Holmes.
Det är kul. Jag har inget emot att man uppdaterar och placerar i nutid eller gör karaktärerna unga och heta osv.
Men hörni. Var är alla kvinnor. Det är som ett jävla JOKE i tex senaste Sherlock - Game of shadows. Irene dör inom ca 5 minuter, och sedan har vi exotiska zigenar-Noomi som har typ två repliker och vars enda funktion är att bli runtsläpad utan protest och bli räddad femtio gånger. Så har vi till slut Watsons fru, enda uppgift - bli räddad samt vara anledningen till sexistiska höhöhö old ball and chain-skämt från Sherlock (hela biosalongen SKREK av skratt åt Sherlocks kommentarer till Watson i stil med "ska du underkasta dig en kvinnas vilja?!").
Snacka om att tokmisslyckas på Bechdel-testet (finns minst två kvinnliga namngivna karaktärer, pratar de med varandra och pratar de med varandra om något annat än en man).
Och så har finfina BBC-serien Sherlock äntligen börjat med sin säsong 2.
Man har ju frestat länge med att Irene Adler ska vara med - A scandal in Bohemia, som Sherlock-novellen hette när det begav sig, hette nu A scandal in Belgravia.
Irene Adler är i Holmes-lore:en känd för att vara den enda kvinnan (den enda whatsoever?) som överlistat Holmes. OBS alltså hon kanske var snygg, men framför allt SMART. I Ritchies version kommer jag mest ihåg mäktiga urringningar och att hon skulle räddas. I BBC:s version?
Men ååhhh. Visst, hon är smart och skarp och typ rätt så slug (och ska vara så jävla porrigt superhet hela tiden) och överlistar Holmes ELLER GÖR HON?
Nä. För.
SPOILERVARNING!!:
Hon förvandlas från den här tuffa självständiga kvinnan till ett lipande offer i en handvändning. Hon har nämligen blivit kär i Sherlock, så klart, vilket han genomlistat också. Tårar rinner, läppar bits det i, Sherlock triumferar, han har lurkat ut hennes hemlighet.
WHAT....THE...FUCK?! Till och med i den gamla litterära förlagan, skriven i en tid då kvinnor än mer skulle hållas på mattan, så slutar faktiskt historien med att Holmes blir blåst av Irene Adler, och hon undkommer med den äran.
Hela historien måste till och med sluta med att Irene ska räddas till livet av en man. Knäböjande, med tårar som rinner, väntar hon på avrättningsbilan, skickar avskeds-sms till Holmes som hon ju äääälschkar så mycket men OOOHHH vår hjälte räddar livet på denna från början och egentligen så kapabla kvinna.
Synd på så rara ärter.
Men! Porträttet av Irene kan ses helt annorlunda - Anna-Karin gör på Weird Science gör en helt annan tolkning, läs här. Vad säger ni andra?
Uppdatering 5 januari: efter en artikel i The Guardian där skribenten hade i stort sett samma invändningar som jag själv, blev Steven Moffat, manusförfattaren, konfronterad med sexistanklagelserna. Han blev rasande. Istället för att erkänna att det kanske delvis var rätt så säger han skittöntiga grejer som att Sherlock inte är sexist för att Sherlock
"whatever he says, he cannot abide anyone being cruel to women – he actually becomes incensed and full of rage" .
Åh men vad fiiint. Ok, så kritiken är helt uppåt väggarna för att Sherlock blir arg när "någon är grym mot en kvinna"? Läs artikeln här.
När jag var liten var det här Sherlock Holmes för mig:
 |
| Vilken profil! |
Jeremy Brett, och ett antal gamla hundörade böcker på landet. När man läser böckerna är många av historierna faktiskt rätt sega och utdragna, och ofta helt utan spektakulära mord - jag förstår att frestelsen är stor att spexa om historierna och berätta i hög-högt tempo, klipp klipp och ljudeffekter schhhhhhhwwooooooosh kaBOOM hit och dit. Som BBC:s Sherlock och Guy Richies Sherlock Holmes.
Det är kul. Jag har inget emot att man uppdaterar och placerar i nutid eller gör karaktärerna unga och heta osv.
Men hörni. Var är alla kvinnor. Det är som ett jävla JOKE i tex senaste Sherlock - Game of shadows. Irene dör inom ca 5 minuter, och sedan har vi exotiska zigenar-Noomi som har typ två repliker och vars enda funktion är att bli runtsläpad utan protest och bli räddad femtio gånger. Så har vi till slut Watsons fru, enda uppgift - bli räddad samt vara anledningen till sexistiska höhöhö old ball and chain-skämt från Sherlock (hela biosalongen SKREK av skratt åt Sherlocks kommentarer till Watson i stil med "ska du underkasta dig en kvinnas vilja?!").
Snacka om att tokmisslyckas på Bechdel-testet (finns minst två kvinnliga namngivna karaktärer, pratar de med varandra och pratar de med varandra om något annat än en man).
Och så har finfina BBC-serien Sherlock äntligen börjat med sin säsong 2.
Man har ju frestat länge med att Irene Adler ska vara med - A scandal in Bohemia, som Sherlock-novellen hette när det begav sig, hette nu A scandal in Belgravia.
Irene Adler är i Holmes-lore:en känd för att vara den enda kvinnan (den enda whatsoever?) som överlistat Holmes. OBS alltså hon kanske var snygg, men framför allt SMART. I Ritchies version kommer jag mest ihåg mäktiga urringningar och att hon skulle räddas. I BBC:s version?
Men ååhhh. Visst, hon är smart och skarp och typ rätt så slug (och ska vara så jävla porrigt superhet hela tiden) och överlistar Holmes ELLER GÖR HON?
Nä. För.
SPOILERVARNING!!:
 |
| Åhh jag är så kär att jag bara vill grååååta. |
Hon förvandlas från den här tuffa självständiga kvinnan till ett lipande offer i en handvändning. Hon har nämligen blivit kär i Sherlock, så klart, vilket han genomlistat också. Tårar rinner, läppar bits det i, Sherlock triumferar, han har lurkat ut hennes hemlighet.
WHAT....THE...FUCK?! Till och med i den gamla litterära förlagan, skriven i en tid då kvinnor än mer skulle hållas på mattan, så slutar faktiskt historien med att Holmes blir blåst av Irene Adler, och hon undkommer med den äran.
Hela historien måste till och med sluta med att Irene ska räddas till livet av en man. Knäböjande, med tårar som rinner, väntar hon på avrättningsbilan, skickar avskeds-sms till Holmes som hon ju äääälschkar så mycket men OOOHHH vår hjälte räddar livet på denna från början och egentligen så kapabla kvinna.
 |
| Jag gråter igen av tacksamhet för min räddning. Buhuuuu! |
Synd på så rara ärter.
Men! Porträttet av Irene kan ses helt annorlunda - Anna-Karin gör på Weird Science gör en helt annan tolkning, läs här. Vad säger ni andra?
Uppdatering 5 januari: efter en artikel i The Guardian där skribenten hade i stort sett samma invändningar som jag själv, blev Steven Moffat, manusförfattaren, konfronterad med sexistanklagelserna. Han blev rasande. Istället för att erkänna att det kanske delvis var rätt så säger han skittöntiga grejer som att Sherlock inte är sexist för att Sherlock
"whatever he says, he cannot abide anyone being cruel to women – he actually becomes incensed and full of rage" .
Åh men vad fiiint. Ok, så kritiken är helt uppåt väggarna för att Sherlock blir arg när "någon är grym mot en kvinna"? Läs artikeln här.
Jag tolkade slutet som ett scheme för att göra henne "död" igen.
SvaraRaderaPlus att är inte Irene så smart att hon kan trissa upp sin puls? Man är väl lajvare? Eller så är det bara jag som vill tänka att det är så för att detta vad den mest uthärdliga Irenen jag sett hittills.
/A-K
Men kunde hon inte fejka sin död på egen hand? Det var en sådan besvikelse. Och hon hon hade trissat pulsen själv skulle väl de talat om det, typ ett hånfullt leende i smyg eller så...
SvaraRaderaMen bättre än Ritchies Irene i alla fall.
ja så trist, hade samma känsla som du beskriver i texten. verkligen besvikelse när hon våpar till sig i slutet, o så avtändande att dom inte kunde hålla sig från låta det sluta med att sherlock briljerar och typ visar vem som wears the pants. o moffats reaktion i guardian gör ju tyvärr att man tappar intresset för både honom och sherlock.
SvaraRaderamen hey, trevlig blogg! upptäckte den precis genom ws kommentarer, bokmärkt nu. /lj
Ah, skönt att se att du Ida också ryat om detta. Jag blev verkligen besviken och kände att Moffat allt var en unken gammal pung. Mycket trist då jag uppskattade hans avsnitt förra säsongen. Det här med dominatrix-grejen verkar vara det mest upphöjda tillknäppta män kan komma på. "Oooh, porno och onåbar på samma gång, jag kommer!" Zzzuck.
SvaraRaderaLj, Tack!
SvaraRaderaBåda: Ja visst blir man besviken på hans reaktion! För mig hade det hjälpt om Moffat bara visat den minsta minsta MINSTA lilla förståelse för kritiken, och inte blivit helt pissed off och kommit med den sjukt löjliga kommentaren om att Sherlock inte är sexist då han blir arg när kvinnor behandlas illa (bara den kommentaren visar ju vilken fin kvinnor-som-menlösa-offer-inställning han har).
Hehehehe unken gammal pung tycker jag beskriver honom perfekt!
För det första:
SvaraRaderaPrecis som du säger så framställs Irene Adler avsnittet igenom som smart och skarp och typ rätt så slug, ända fram till att hon gör det enda misstaget att välja för enkelt lösenord.
För det andra:
I artikeln du länkar till bemöter Moffat kritiken att "hans" Sherlock skulle vara en kvinnohatare, så hans försvar är i högsta grad relevant.
För det tredje:
Moffat själv verkar inte ha några problem med starka kvinnor, då även de Doctor Who-avsnitt han skriver är fulla med dem. Och på tal om vad Anna och du liknar honom med: såvitt jag vet har Moffat aldrig kallat någon kvinna för en "unken gammal fitta". :)
Hej Tomas. Nu tycker jag att du kanske inte läst ordentligt vad jag och de andra har skrivit och därför missat poängen!
SvaraRadera1. Den tröttsamma sexismen handlar inte om att Irene valde ett för enkel lösenord. Det handlar om att han gjorde om den kvinnliga karaktären så att vi skulle se att Sherlock var smartare (trots, som sagt, i förlagan så är det HON som överlistar honom). Han ska till och med rädda henne på slutet. Du kanske håller med om att det är tröttsamt när kvinnor alltid måste räddas av män?
2. Moffat ska bemöta kritik om att han har skrivit ett sexistiskt manus. Inte att han eller Sherlock är kvinnohatare. De som varit kritiska mot detta avsnitt har inte sagt att Sherlock är kvinnohatare, utan att det är problem med manuset.
3. Jo han har problem med starka kvinnor om han skriver manusen så att de överlistas av män och gråtandes och knäböjandes måste räddas av sagda män.
Hej Ida!
SvaraRaderaJag har försökt att vara noggrann när jag läst vad du och andra skrivit om Moffat, eller den "unkna gamla pungen", som ni kallar honom. :)
1. Irene överlistar Sherlock i deras första möte när hon ser till att han inte kan läsa av henne alls, när Sherlock försöker lura henne att knappa in lösenordet på en kopia av hennes mobil, och när hon lurar Sherlock att knäcka "koden". Sedan överlistar Sherlock henne EN gång i slutet, och det skulle bevisa att han är smartare?
Ja, det är tröttsamt när kvinnor *alltid* måste räddas av män. Men det betyder såklart inte att det automatiskt är sexism *varje* gång det inträffar.
2. Jag har sett de som hävdat att Moffats Sherlock hatar kvinnor. För övrigt så har Moffat vid andra tillfällen bemött manuskritiken genom att påpeka det jag precis skrev: att Irene överlistar Sherlock fler gånger än han överlistar henne.
3. Nu verkar det på något mystiskt sätt handla om flera manus, och flera kvinnor, istället för endast Irene? Men visst, låt oss titta på ett annat Moffatmanus och se hur den kvinnliga huvudpersonen beskrivs. Varför inte titta på det senaste han skrev, det vill säga Doctor Whos julspecial. Där är den kvinnliga huvudkaraktären Madge, som:
* Övermannar tre personer (två av dem män) och tar över deras jättelika robot.
* Använder roboten för att ta sig till sina bortsprungna barn. Där möter hon trädvarelser som klassificerar henne som "stark". (De har tidigare identifierat den manliga doktorn som "svag".)
* För doktorn och barnen hem, samtidigt som hon räddar livet på sin make som skulle dött i en flygkrasch utan hennes hjälp.
Låter detta som ett porträtt av en stark eller en svag kvinna?
Ja du, det verkar helt enkelt som att vi inte kan komma överens om detta.
RaderaIda, det verkar så. Mina två huvudpoänger var dels att Irene inte alls framställdes som intellektuellt underlägsen Sherlock, dels att Stephen Moffat har för vana att ha med starka kvinnor i sina manus. Och jag är glad att jag kunde visa att så är fallet.
SvaraRaderaJag (och många andra har jag sett på nätet) har redan argumenterat väl för åsikten att 1. Moffat gjorde av någon anledning om karaktären Irene Adler så Sherlock vinner över henne på ett förnedrande sätt. 2. Ja inte är det starka karaktärer i Sherlock i alla fall.
SvaraRaderaOm det gör dig glad att tro att du ändå vann den här diskussionen så varsågod!:)
Att Irene överlistade Sherlock fler gånger än han överlistade henne är ju ett faktum, och tyder på att hon är smartare. Men du kanske anser att hon skulle ha överlisatt honom *alla* gånger för att avsnittet inte skulle ha blivit sexistiskt, och det är du förstås i din fulla rätt att göra! (Precis som du är i din fulla rätt att kalla Moffat för en "unken gammal pung", samtidigt som du anklagar *honom* för att vara sexistisk.)
RaderaFör övrigt lyckades Ms Hudson lura ett gäng CIA-agenter, så alltså har vi *två* starka kvinnor i ett enda Sherlockavsnitt. Enligt min åsikt förstås. :)