söndag 9 januari 2011

Övernaturliga krafter och familjetjat i No ordinary family

Nu har jag ju bara sett första avsnittet av denna superhjälte-familj-serie, No ordinary family (går på femman i Sverige), och man kan ju aldrig döma en serie på pilotavsnittet – men hörni vad tradigt det är med den här amerikanska familje-retoriken i alla serier. Inte ens älskade Dexter slipper undan, ni kommer väl ihåg hur han i tredje säsongen faktiskt tjatar ovanligt mycket om FAMILY och hänger med obehagliga seriemördare för att få lite tips om hur man kombinerar arbetsliv och familj. En seriemördares familjepussel.

I No ordinary family har vi en kärnfamilj som inte är superfunktionell – fast med det menas på sin höjd att barnen (en flicka och en pojke som sig bör) har lite tonårstrots, och att mamman i familjen (Julie Benz, efter att hon fick kicken som Rita i Dexter fick man glädjande nog se henne snabbt igen) jobbar för mycket. Huvudpersonen i familjen är nog pappan, (Michael Chiklis , som här blivit totalt typecastad efter att spelat ”The Thing” i Fantastic Four-filmerna)som suckar över att familjen inte tillbringar tillräckligt mycket tid tillsammans.

Nåväl. Familjen får på ett mycket mystiskt sätt superkrafter. Denna historia hastas igenom så fruktansvärt snabbt att man sitter med mängder av frågetecken – under en flygning i centralamerika störtar deras plan mitt ute i djungeln. Piloterna dör. Familjen överlever, hur får man aldrig reda på, eller hur de blev räddade, eller någonting, men uppenbarligen fanns det något crazy i vattnet de störtade i som, visar de sig, ger dem övernaturliga krafter. Mamman, som känner att hon aldrig hinner något blir övernaturligt snabb. Pappan som ska vara lite hunsad och mesig, blir superstark och får en kropp som både kan hoppa högt och läka skador (alltså - typ samma som The Thing!). Tonårsdottern, som har trassel med kärlekslivet (hennes kille vill ha sex, hon vill vänta, och killen är så klart en sån dör dålig kille som istället strular med hennes slampiga kompis, ty detta är en Disneyproduktion, och då tillkommer moral som att man ska hålla på sig) får förmågan att läsa tankar. Sonen som har någon form av inlärningssvårigheter blir ett övernaturligt mattegeni.

Familjen hinner alltså i piloten presenteras, få sina superkrafter, samt pappan upptäcker att det finns ondingar som även de har superkrafter – allt detta samt ett OUPPHÖRLIGT TJAT om FAMILJEN hinner man med i piloten. Alltså om jag fick en krona för varje gång som någon i en amerikansk serie/film sa ”we are a family, no matter what! Så…så skulle jag säkert ha fått ihop en femtio spänn i alla fall. Oj oj.
Jag ska försöka se lite fler avsnitt i alla fall. I väntan på nästa nya superhjälteserie, The Cape.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar