lördag 25 december 2010

Hellcats - inga cheers för cheerleaderserien


Man får inte lägga ner en serie utan att ha gett den tre avsnitts-chansen. Därför ska jag nu titta på det tredje avsnittet av Hellcats, trots STORA betänkligheter. Handlingen i korthet (nej, det är inte ens i korthet, det ÄR hela handlingen):


"Alternativ" tjej, Marti (det alternativa ligger i att hon har typ en jeansväst och läser juridik) med ensamstående mamma har inte råd att betala collegeavgiften. Den enda utvägen är att gå med i skolans berömda, nu på fallrepet, cheerleading-team. På try outs slår hon alla med häpnad med sina okonventionella rörelser, och häpp, hon är med i laget men har skaffat sig en fiende på köpet, den cheerleadern var plats i laget hon knyckte.

Eftersom jag älskade filmen Bring it on, (Kirsten Dunst och Eliza Dushku bland annat, se den istället!) hoppades jag att detta skulle vara en enda lång Bring it on-fest, jag saknar en ungdomsserie att följa, men ack, om det ändå vore så väl att den vore det minsta lik Bring it on...I Bring it on gör man det bästa av att det är ett gäng misfits som är med i gruppen. Marti är skeptisk och hånfull i kanske tio minuter, men istället för att visa hur jobbigt det måste vara att flytta in i ett hus med enbart cheerleaders, hänga på gym där "alla negativism är förbjuden", att gå omkring i minikjol osv, så anammar hon utan problem hela kulturen, istället för att göra det mesta av kulturkrocken.

Det här är också en kopia av One tree hill, och då menar jag inte bara kackigt manus och halvdana skådespelarinsatser. Marti är en kopia av Peyton i One tree hill, inte bara ser hon exakt likadan ut, med ett häääärligt lockigt blont hår, Marti, liksom Peyton, ska också vara alternativ, vilket visar sig i i princip lite mer eyeliner och lite trassliga familjeförhållanden, plus soundtracket vräker på med skitdålig rock med kvinnlig sångerska a la Katy Perry varje gång hon visar sig i bild. Både Marti och Peyton har bästa kompisar, brunetter som dejtar deras mannen-av-folket-bästisar (Lucas, fast här heter den härliga snubben Dan). Jag kan bara se in i framtiden att det bäddar för kärlekstrubbel i lilla kärlekstriangeln, gäsp.

Det är även lite andra småsaker jag stör mig på:

1. Ja Marti har en snygg kropp. Ja hon har en konkav mage. Jag orkar ändå inte se kameran slicka i sig supervältränade kroppar 50 % av tiden.

2. Så jävla irriterande, när det är scenbyte i avsnitten har man då och då den härliga effekten att en person hjular över hela bilden. (ni vet, ibland ska det ju spexas till med en swoosh med tillhörande ljudeffekt, här är det alltså en hjulning med ljudeffekt). Se bilder till vänster.


3. MUSIKEN. Kräääk för att det är en ständigt pågående ljudmatta med crap-uptempo-sämsta sortens amerikansk pop-rock.

Men jag gillar faktiskt Martis nya bästa vän, kaptenen för laget, Savannah, som spelas av Ashley Tisdale. jag vet inte varför, hon är käck och kristen och ber till gud i motljus (se bild). Tisdale är en sån där gammal Disney-tjej som varit med i alla High school musical tween-filmer, men det är nåt kul med henne i alla fall. Eller så greppar jag efter halmstrån.

Nu ska jag se tredje avsnittet, hoppas inte på underverk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar