Konceptet Historieätarna bygger på leder till ett litet fånigt synsätt att vi idag äter så himla gott, bra och normalt, men att folk i precis alla andra tider (och »andra tider« kan vara 1700-talet såväl som 70-talet) var ena tokiga ena som hatade kryddor och inte fattade ett dyft av vad som passade ihop med vad.
(Hrm hrm *klarar strupen* och läser upp slumpvis utvalt rätt på restaurang Esperantos meny, anno 2012:
»Marulk stekt och vilad i bränd lök med torkad oxbringa i brynt lök«.
Vilad i bränd lök?! Tillåt mig hånskratta. Att man i Stormaktstidens avsnitt fnissar över »Björktrast med kanelsås och snömos« när det finns rätter idag som beskrivs med orden »vilad i bränd lök«…case closed.)
Men det är en parantes. Och visst. Historieätarna vore så klart ett bra mycket mindre roligt program om kockarna inte valt ut de mest spektakulära kött- och inälvsrätterna, eller om de istället serverade alla de där rotfrukterna som kockarna faktiskt i varje avsnitt påpekar att folk åt mest."
Så här börjar en text jag har skrivit om Historieätarna och Supersizers, brittiska originalformatet som alltså Historieätarna bygger på. Läs gärna resten på Weird Science! Och spana för guds skull in Supersizers Eat och Supersizers Go, alla program finns på You Tube!
Kommentarer
Skicka en kommentar